Adoption av ett barn - 4:2 FB

4 kap. 2 § FB, som utformas med beaktande av Lagrådets synpunkter, reglerar förutsättningarna för adoption av ett barn. Ett barn får enligt första stycket adopteras endast om det med beaktande av samtliga omständigheter är lämpligt. I detta ligger att adoption ska användas för att skapa eller befästa ett personligt förhållande mellan sökanden och adoptivbarnet som väsentligen motsvarar det som finns mellan föräldrar och barn.

Skäl som inte är kopplade till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet, till exempel en önskan att föra vidare ett släktnamn eller tillförsäkra någon ett arv, kan inte i sig göra det lämpligt med en adoption. Inte heller är en adoption lämplig om det huvudsakliga syftet är att genom adoptionen möjliggöra eller underlätta för barnet att få uppehållstillstånd i Sverige (jfr prop. 1980/81:112 s. 9 och 14 och rättsfallen NJA 1920 s. 449 och NJA 1986 s. 604).

Bedömningen av om adoptionen är lämplig ska göras i varje enskilt fall med beaktande av samtliga relevanta omständigheter. Av 1 § framgår att barnets bästa ska ges störst vikt vid alla frågor som rör adoption av ett barn. Vad föräldrarna tycker om adoptionen har stor betydelse för bedömningen av om en adoption är lämplig. Detta gäller även om förälderns samtycke inte krävs för att adoptionen ska kunna komma till stånd.

Vilken vikt som vid lämplighetsbedömningen ska läggas vid inställningen hos en förälder som inte är vårdnadshavare får avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Vid den slutliga bedömningen får dock förälderns intresse inte sättas före barnets bästa. Detsamma gäller sökandens intresse av att adoptionen kommer till stånd.

Till stöd för domstolens bedömning av om en adoption är lämplig anges i andra stycket omständigheter som särskilt ska beaktas. Uppräkningen är inte uttömmande. Barnets behov av adoption ska särskilt beaktas. Barnets behov av adoption tar sikte på behovet av en ny förälder eller två nya föräldrar. I denna bedömning ingår bl.a. viljan och förmågan hos barnets föräldrar att ge barnet omvårdnad, trygghet och en god fostran (jfr 6 kap. 1 §).

Ett barn kan ha behov av adoption om barnets föräldrar är avlidna eller om det inte är känt var föräldrarna befinner sig. I andra fall beror behovet av adoption på att barnets föräldrar av någon anledning saknar vilja eller förmåga att ta hand om barnet. I vissa fall står det redan när barnet är nyfött klart att föräldrarna inte ens på lång sikt kommer att kunna ge barnet en trygg uppväxt, till exempel på grund av sjukdom eller brister i hemmiljön. I andra fall kan en sådan bedömning göras först sedan barnet under en tid har varit placerat i ett familjehem.

Ofta behöver barnets rätt att få sina behov av trygghet och stabilitet tillgodosedda ställas mot barnets rätt till sitt ursprung och en förälders rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv. Det måste därför finnas en påtaglig brist just när det gäller föräldrarnas vilja eller förmåga att ta ansvar för sitt barn för att adoption ska komma i fråga.

Även den personliga relationen i övrigt mellan barnet och föräldrarna behöver beaktas. Trots att en förälder saknar förmåga att ha barnet boende hos sig och sköta den faktiska omvårdnaden om barnet, kan det vara så att föräldern genom en kontinuerlig och nära kontakt med barnet ändå är ett viktigt stöd för barnet under hans eller hennes uppväxt och på det sättet bidrar till barnets trygghet och utveckling. I en sådan situation är adoption ibland den bästa lösningen för barnet även om han eller hon har kontakt med sina föräldrar (se även rättsfallen NJA 1987 s. 116 och NJA 1987 s. 628 där Högsta domstolen beaktat värdet av umgänge med en förälder).

En adoption förutsätter dock normalt att den personliga relationen mellan barnet och föräldern inte är sådan att en fortsatt kontakt kommer att ha karaktären av ett föräldraskap. I detta sammanhang ska det påpekas att det förhållandet att ett barn har en nära relation till en styvförälder inte i sig utgör tillräckliga skäl för adoption.

Barnets åsikter ska vägas in i lämplighetsbedömningen, med beaktande av barnets ålder och mognad (3 §). Se även 7 § om krav på äldre barns samtycke.

Den sökta adoptionen ska i förekommande fall sättas i relation till de alternativ som kan finnas till en adoption. Vid internationell adoption aktualiseras frågan om barnet i stället kan få en ny familj i ursprungsstaten. I 1993 års Haagkonvention slås fast att barnet ska erbjudas en varaktig familj genom internationell adoption först om barnet inte kan erbjudas en annan familj i hemlandet (subsidiaritetsprincipen).

En allmän önskan om att genom en internationell adoption ge ett barn bättre levnadsvillkor än vad barnet har i hemlandet är inte ett godtagbart skäl för adoption (se t.ex. rättsfallet NJA 1985 s. 651).

Barnets situation måste även sättas in i ett kulturellt sammanhang. Om barnet lever i en trygg miljö med släktingar eller andra närstående kan detta innebära att barnet inte har behov av en adoption, trots att det inte är föräldrarna som erbjuder tryggheten.

Enligt andra stycket ska även beaktas särskilt om sökanden är lämplig att bli adoptivförälder. Om det rör sig om en internationell adoption ska en prövning av sökandens lämplighet redan ha gjorts vid en så kallad medgivandeprövning enligt 6 kap. 12 § socialtjänstlagen (2001:453). Den bedömning av sökandens lämplighet som måste göras för att avgöra om adoptionen är lämplig stämmer i princip överens med den bedömning som görs av sökandens lämplighet i samband med medgivandeprövningen. Vid medgivandeprövningen ska särskild hänsyn tas till bl.a. sökandens personliga egenskaper och sociala nätverk. Ledning för bedömningen kan hämtas i kommentaren till den paragrafen. Som Lagrådet anför ska rätten noga pröva stabiliteten i förhållandet när makar eller sambor är sökande. I de flesta fall är det vid medgivandeprövningen ännu inte känt vilket barn sökanden kommer att vilja adoptera. När domstolen slutligt prövar adoptionsansökan görs det dock alltid i förhållande till ett visst barn.

Åldersgränsen för att adoptera är 18 år jämfört med hittillsvarande 25 år (5 §). För att sökanden ska anses vara lämplig som adoptivförälder måste han eller hon ha tillräcklig mognad och en stabil relation är som framgår ovan en förutsättning om makar eller sambor vill adoptera gemensamt. Det lär därför endast undantagsvis komma i fråga att en sökande som är 18 år eller några år därutöver tillåts adoptera. Det kan bli aktuellt främst om adoptionen avser en makes eller sambos barn (styvbarnsadoption) eller om sökanden och barnet är släkt eller har någon annan anknytning till varandra. Exempel är adoption av en avliden nära släktings barn (jfr prop. 1970:186 s. 50 f.) eller att barnet har varit familjehemsplacerat hos sökanden.

Även åldersskillnaden mellan sökanden och barnet har betydelse. Syftet med en adoption är att så långt som möjligt uppnå ett förälder-barnförhållande. Som utgångspunkt ska det därför vara en naturlig åldersskillnad mellan adoptivföräldern och barnet (jfr art. 9 i 2008 års Europarådskonvention som anger att åldersskillnaden lämpligen bör vara minst 16 år). Bedömningen av åldersskillnaden måste dock göras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet (jfr rättsfallen NJA 1985 s. 651, där en åldersskillnad om endast nio år godtogs när två makar ansökte gemensamt och tillräcklig åldersskillnad förelåg i förhållande till den ena maken, och NJA 1991 s. 21 där en åldersskillnad om tio år godtogs vid adoption av en släkting).

En omständighet som har betydelse för lämplighetsbedömningen är om det sedan tidigare finns en relation mellan barnet och sökanden. Barnets relation till sökanden innebär ibland att sökanden får anses mer lämpad att adoptera barnet än i princip varje annan person. Så kan vara fallet om sökanden är en nära släkting eller familjehemsförälder. Detta innebär dock inte att det i övrigt ska ställas lägre krav på sökandens lämplighet i en sådan situation än annars. Sökandens lämplighet ska noggrant värderas vid en samlad bedömning. Bedömningen ska göras utifrån det enskilda barnets bästa. Om relationen har skapats i syfte att inleda ett adoptionsärende är det en omständighet som ofta innebär att adoptionen inte är lämplig.

Andra stycket är som anges ovan inte avsett att utgöra en uttömmande uppräkning av vad som ska beaktas vid bedömningen av om adoptionen är lämplig. Bland annat ska föräldrarnas inställning och intressen beaktas. Detta gäller även i de fall det inte krävs att föräldern samtycker. Förälderns intressen är ofta nära knutna till frågan om barnets behov av adoption och det är många gånger inte meningsfullt att behandla dem var för sig.

En annan omständighet som kan påverka bedömningen är om adoptionen kommer att erkännas i en annan stat som parterna har anknytning till. Detta innebär att domstolen vid sin bedömning ska ta hänsyn till om ett så kallade haltande rättsförhållande uppstår genom adoptionen. Om de inblandade personerna varken bor i eller har för avsikt att flytta till det aktuella landet behöver det faktum att adoptionen saknar verkan där dock inte innebära att adoptionsansökan ska avslås (jfr rättsfallen NJA 1985 s. 651 och NJA 1991 s. 21). Denna prövning görs enligt hittillsvarande ordning enligt 2 § andra stycket lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption.

Prövningen ska i fortsättningen i stället göras inom ramen för bedömningen av om adoptionen är lämplig. Om det rör sig om en internationell adoption, ska sökanden följa det regelverk som gäller (bl.a. om medgivandeprövning och tillstånd till enskild adoption). Om sökanden inte gör det, kan det påverka bedömningen av om adoptionen anses lämplig. Utöver kravet på att adoptionen ska vara lämplig finns andra krav som måste vara uppfyllda för att en adoption ska kunna komma till stånd, bl.a. krav på samtycken av föräldrar som är vårdnadshavare (8 §) och i vissa fall barnet (7 §).

Källa:
Prop. 2017/18:121 sid 142