Principen om barnets bästa vid adoption

Principen om barnets bästa är alltså en av grundpelarna i konventionen. Vid alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa komma i främsta rummet. Konventionsstaterna ska vidare tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet. 

Principen om barnets bästa gäller vid alla åtgärder som rör barn och har således en mycket vidsträckt betydelse. Konventionen kräver inte att barnets bästa ska vara utslagsgivande, men barnets bästa ska finnas med och väga tungt i vågskålen när åtgärder som rör barn vidtas.

När det gäller adoption ställer konventionen ännu strängare krav och föreskriver att staterna ska säkerställa att barnets bästa främst beaktas (artikel 21). Det innebär att inga andra intressen, vare sig t.ex. ekonomiska eller politiska, får ta över eller jämställas med barnets. Principen att barnets bästa kommer främst ska tydligt fastställas i lag. Nationella bestämmelser kan stå i strid med konventionen t.ex. om de är inflexibla när det gäller omständigheter som hänför sig till adoptivföräldrarna eller adoptivbarnet.

Principen om barnets bästa nämns även i andra internationella konventioner som rör adoption. I ingressen till 1993 års Haagkonvention anges att de undertecknande staterna är övertygade om nödvändigheten av att vidta åtgärder för att säkerställa att internationella adoptioner genomförs med beaktande av barnets bästa med hänsyn till barnets grundläggande rättigheter och för att förhindra bortförande av, försäljning av eller handel med barn.

Ställningstagandet återkommer i artikel 1 a där ett av ändamålen med konventionen anges vara att upprätta garantier för att säkerställa att internationella adoptioner sker med beaktande av barnets bästa och med respekt för dess grundläggande rättigheter såsom dessa erkänns i internationell rätt.

I den förklarande rapporten till konventionen (paragraf 49) sägs att barnets bästa ska beaktas främst men att hänsyn ska tas även till andra personers intressen, t.ex. till de biologiska föräldrarnas och de tänkta adoptivföräldrarnas intressen. Även deras intressen är skyddsvärda och en balans mellan alla berörda personers intressen måste uppnås i enlighet med artikel 3 i FN:s barnkonvention.

Också i 2008 års Europarådskonvention om adoption framhålls principen om barnets bästa som en grundläggande utgångspunkt vid adoption. Den beslutande myndigheten ska inte tillåta adoption om det inte är säkerställt att adoptionen sker med beaktande av barnets bästa. Myndigheten ska i varje enskilt fall fästa särskilt avseende vid vikten av att barnet genom adoptionen får ett stabilt och harmoniskt hem (artikel 4).

I olika sammanhang har utvecklats hur man närmare ska avgöra vad som är barnets bästa. Det har framhållits att barnets bästa inte är något statiskt begrepp utan att det ändras över tiden och med samhällsutvecklingen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall utifrån en bedömning av de individuella förhållandena.

Bedömningen ska bygga på kunskap och beprövad erfarenhet i kombination med att barnet självt får komma till tals. Hänsyn ska tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling. Så långt det är möjligt bör såväl långsiktiga som kortsiktiga effekter för barnet beaktas.

Bedömningen ska göras utifrån ett barnperspektiv. Utgångspunkten i barnperspektivet är respekten för barnets fulla människovärde och integritet. Att ha ett barnperspektiv vid beslutsfattandet innebär att man försöker förstå barnet och ta reda på hur barnet uppfattar sin situation och eventuella förändringar – att se med barnets ögon.

Det handlar också om att analysera vilka följder olika beslutsalternativ kan få för barnet. I detta ingår att lyssna på barnet och respektera det som en individ med egna uppfattningar. Därmed inte sagt att barnets åsikter alltid måste följas. Det är i sista hand den vuxne som utifrån sina kunskaper och erfarenheter måste fatta beslutet och ta ansvar för det.

Vid alla åtgärder som rör barn ska det vidare finnas ett barnrättsperspektiv. Detta uttrycker skyldigheten att genom lämpliga åtgärder förverkliga barnets mänskliga rättigheter.

Källa:
SOU 2009:61 s. 92.