Bättre kontroll av känt barn vid internationell adoption
I flera fall av adoption av ett känt barn önskar sökanden genomföra en enskild adoption enligt 4 § lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling. Inte heller vid en ansökan om tillstånd till enskild adoption görs någon prövning av om den planerade adoptionen är till barnets bästa (prop. 1996/97:91 s. 79).
Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd har i olika sammanhang framfört att det finns särskilda svårigheter att bedöma om en adoptionsplacering är till barnets bästa vid adoption av redan kända barn, ofta släktingbarn, som är bosatta i sitt hemland när frågan prövas av svenska myndigheter. Enligt myndigheten lever en del av dessa barn i fungerande familjer i hemlandet.
Att det varken vid medgivandeprövningen eller vid en prövning av om enskild adoption ska få ske görs en prövning utifrån barnets bästa är ett problem framför allt i fall som rör stater som inte är anslutna till 1993 års Haagkonvention och där det kanske inte alltid finns ett krav på att barnets behov av en adoption utreds i ursprungsstaten (se myndighetens årsredovisning 2017 s. 17 f.).
Handboken för socialtjänstens handläggning av internationella och nationella adoptioner innehåller för närvarande ingen närmare vägledning för hur lämplighetsbedömningen ska göras i de fall då sökanden vill adoptera ett barn som han eller hon redan har en relation till. Linköpings universitet anför att det finns en risk att kraven för adoption sätts för lågt i de fall då sökanden har en relation till barnet sedan tidigare – t.ex. vid enskild adoption av släkting- barn – eftersom endast sökanden övervägs som adoptivförälder.
Enligt regeringens mening finns det mot den nu redovisade bakgrunden ett tydligt behov av att anpassa medgivandeprövningen för att kunna göra bättre bedömningar inför adoption av ett på förhand känt barn.
Källa:
Prop. 2017/18:121 s. 101.
Lägg till artikeln i dina kanaler