Ersättning i samband med adoption

Principen om att adoption inte får ske mot ersättning kommer till uttryck i barnkonventionen (artikel 21), 1993 års Haagkonvention (artikel 4) och 2008 års Europarådskonvention (artikel 17). Enligt 7 kap. 2 § brottsbalken är det straffbart att vid annans adoption av ett barn utverka samtycke eller tillstånd till adoption, bl.a. genom att utlova eller ge otillbörlig ersättning. Enligt 4 kap. 6 § andra stycket föräldrabalken får en adoptionsansökan inte bifallas om det från någon sida har getts eller utlovats ersättning eller om det har avtalats om bidrag till barnets underhåll (se vidare SOU 2016:11 s. 554 f.). 

Regeringen anser att denna ordning bör gälla även fortsättningsvis. För att förtydliga att avtal om ersättning i strid med förbudet alltid är utan verkan bör bestämmelsen dock omformuleras något. Den syn på ersättning i samband med adoption som nuvarande lagstiftning ger uttryck för har inte alltid gällt. 1917 års adoptionslag tillät att ersättning lämnades eller utfästes vid adoption.

När ett förbud mot ersättning senare infördes behölls en möjlighet att lämna bidrag till barnets underhåll i form av ett engångsbelopp (se NJA II 1923 s. 496 f.). Underhållsbidrag lämnas genom att det inbetalas till socialnämnden eller utfästs på visst sätt. Socialnämnden ska köpa en livränta för pengarna (4 kap. 6 § andra stycket föräldrabalken).

Enligt utredningens undersökningar används bestämmelsen inte och utredningen bedömer att den är obsolet. Redan mot den bakgrunden finns det anledning att överväga om undantaget bör tas bort. Det finns även principiella invändningar mot undantaget. Bestämmelsen om underhåll i form av ett engångsbelopp avser visserligen inte ersättning till adoptivföräldrarna utan underhåll till barnet. Det kan dock ifrågasättas om det är lämpligt att det finns en möjlighet att lämna pengar till barnets underhåll i samband med en adoption.

Regeringen anser mot den här bakgrunden att möjligheten att lämna underhållsbidrag i form av ett engångsbelopp bör tas bort. På så sätt understryks ytterligare att en grundläggande förutsättning i svensk adoptionslagstiftning är att adoption inte får ske mot ersättning.

Förbudet mot betalning vid adoption innebär inte att en adoption inte kan vara förenad med kostnader. En internationell adoption kan innebära tämligen stora kostnader för sökanden för bl.a. avgifter, översättning och resor. För att förhindra att ekonomiskt svaga grupper utestängs från möjligheten att adoptera och att underlätta att adoptivbarn får syskon infördes 1989 regler om adoptionsbidrag (prop. 1988/89:3). Adoptions- bidraget höjdes 2017 från 40 000 kr till 75 000 kr per barn (21 kap. 2 § socialförsäkringsbalken och prop. 2016/17:1 utg. omr. 12 s. 9).

Källa:
Prop. 2017/18:121 s. 93.