Sökandens lämplighet vid internationell adoption

En adoption ska vara till barnets bästa. Därför måste den eller de som ska adoptera ha sådana personliga egenskaper och förmåga till samspel att adoptivbarnets särskilda behov kan tillgodoses (prop. 2003/04:131 s. 59). Det är viktigt att prövningen av sökandens lämplighet innefattar en individuell bedömning av just hans eller hennes förutsättningar att adoptera.

Publicerad - 14 mars 2018, redigerad - 06 augusti 2024

I grunden anser regeringen att de förutsättningar som anges i 6 kap. 12 § socialtjänstlagen väl speglar de krav som bör ställas på den som vill ta emot att barn för internationell adoption. Enligt paragrafen ska särskild hänsyn tas till sökandens kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras behov och den planerade adoptionens innebörd, sökandens ålder, hälsotillstånd, personliga egenskaper och sociala nätverk. Sökanden ska vidare ha deltagit i en av kommunen anvisad föräldrautbildning inför adoption.

Som konstateras ovan är avsikten redan i dag att en sammanvägd bedömning ska göras. Detta har dock inte alltid blivit resultatet i praktiken. När den uttryckliga hänvisningen till sökandens ålder infördes uttalades, med hänvisning till ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen (rättsfallet RÅ 1995 ref. 67), att ett generellt medgivande att ta emot ett barn för adoption i allmänhet inte bör ges till personer över 45 år.

Regeringen uttalade vidare att en riktpunkt bör vara att den eller de som vill adoptera får vara högst 42 år då ansökan om adoption görs. Som exempel på fall då det kunde finnas anledning att godta en högre ålder angavs att endast en av två sökande hade en ålder som översteg rikt- märket eller att det handlade om att adoptera ett syskon till ett tidigare adopterat barn (prop. 2003/04:131 s. 87).

Lagändringen och förarbets- uttalandena har enligt regeringens uppfattning lett till att sökandens ålder i alltför stor utsträckning hamnar i fokus för bedömningen, ofta med hänvisning till de riktmärken som anges i nyss nämnda förarbeten. Även om det finns exempel i praxis på fall då även något äldre personer har bedömts lämpliga att adoptera tycks de riktmärken som anges i förarbetena uppfattas som en presumtion eller åldersgräns (jfr rättsfallet RÅ 2007 ref. 74).

Enligt regeringens mening måste en sökande rimligen i det enskilda fallet kunna bedömas vara en lämplig adoptivförälder trots en i sammanhanget hög ålder. De andra faktorer som i dag ska beaktas särskilt, t.ex. hälsa, är sådana att de med nödvändighet inte kan bedömas på ett närmast schabloniserat sätt. Åldern bör på samma sätt bedömas mer nyanserat och utgöra en faktor bland flera vid en samlad bedömning av sökandens person och situation. Här kan det noteras att 2008 års Europarådskonvention anger hälsa men inte ålder som en omständighet som särskilt ska beaktas (artikel 10).

Det avgörande bör vara om sökanden med beaktande av alla omständigheter bedöms ha förutsättningar att adoptera och därmed är lämplig. Med hänsyn till det anförda anser regeringen att 6 kap. 12 § socialtjänstlagen bör formuleras om. Det bör tydligt framgå att socialnämnden vid bedömningen av sökandens lämplighet ska göra en samlad bedömning utifrån alla relevanta omständigheter.

De omständigheter som lyfts fram i paragrafen ska ses tillsammans och syftet är inte att socialnämnden vid sin bedömning ska ”bocka av” olika kriterier, vilket bl.a. innebär att det inte anges några riktmärken vad gäller sökandens ålder. Det handlar i stället om att göra en bedömning av sökanden som person och att, som DHR – Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder anför, bedöma sökandens situation som en helhet.

Sökanden ska ha förmåga att vara förälder till ett adoptivbarn och ha förutsättningar att ge barnet en trygg uppväxt. I de fall barnet är känt vid medgivandeprövningen ska bedömningen av sökandens lämplighet utgå från det aktuella barnet (se avsnitt 13.2.2). Även i övriga fall ska dock lämplighetsbedömningen ta sin utgångspunkt i barnets bästa.

Även om en samlad bedömning ska göras kan det naturligtvis inträffa att en viss omständighet, t.ex. sökandens hälsotillstånd, får stor eller till och med avgörande betydelse för bedömningen. Som Barnens Vänner Internationell adoptionsförening påpekar har många av de barn som i dag är aktuella för internationell adoption särskilda behov på grund av t.ex. en funktionsnedsättning. Inte sällan har barnen hunnit få traumatiska livserfarenheter. Detta ställer särskilda krav på att de som får tillstånd att genomföra en internationell adoption har de förutsättningar som krävs för att klara det åtagande som adoptionen innebär. Vid denna prövning bör personliga egenskaper och individuella förutsättningar vara i förgrunden för bedömningen.

Stabiliteten i relationen är en viktig omständighet vid bedömningen av sökandenas lämplighet i de fall då ett par ansöker gemensamt. Regeringen delar utredningens bedömning att frågan om stabiliteten i förhållandet bör finnas med bland de omständigheter som särskilt ska beaktas vid lämplighetsbedömningen. I detta bör ligga bl.a. att sökandenas relation är varaktig och förtroendefull och att paret tidigare har kunnat hantera påfrestningar som relationen har utsatts för. Detta innebär att det inte bör komma i fråga att besluta om medgivande om sökandena har bott ihop under endast en mycket begränsad tid. Stabiliteten i relationen hänger nära samma med de personliga egenskaperna och det sociala nätverket och bör bedömas som en del av en helhet. Däremot anser regeringen att det inte, som Umeå kommun föreslår, i lag bör anges en minimitid för relationens längd.

Källa:
Prop. 2017/18:121 s. 99.