Omadoption och rättsverkningarna av adoption

Med omadoption avses adoption av någon som är adopterad. Möjligheten till omadoption infördes samtidigt som Sverige slutligt övergick från svaga till starka adoptioner och möjligheten att häva en adoption avskaffades. När dessa förändringar infördes konstaterades att det visserligen inte borde råda någon större tvekan om att särskilda regler som rör adoptivföräldrar blir tillämpliga på de nya adoptivföräldrarna efter en omadoption (numera 4 kap. 7 § föräldrabalken).

Publicerad - 13 mars 2018, redigerad - 06 augusti 2024

I tydliggörande syfte infördes dock en särskild bestämmelse om att all verkan av en adoption upphör vid en omadoption. Vidare infördes särskilda tillägg i bestämmelserna om förfarandet vid adoption för att tydliggöra att dessa vid om- adoption gäller adoptivföräldrarna i stället för de biologiska föräldrarna (prop. 1970:186 s. 31 f.).

I 4 kap. föräldrabalken finns mot denna bakgrund särbestämmelser om omadoption som gäller förutsättningarna för styvbarnsadoption (4 kap. 3 §), krav på samtycke från föräldrar (4 kap. 5 a §) och vem som ska höras i adoptionsärendet (4 kap. 10 §). Det rör sig inte om undantag från vad som annars gäller utan om att förtydliga att det som gäller vid adoption gäller även vid omadoption.

Enligt den gällande paragrafen om rättsverkan av en omadoption upphör verkan av en adoption när det gäller adoptivbarnets ställning i för- hållande till adoptivföräldern och dennes släktingar om adoptivbarnet adopteras av någon annan än adoptivförälderns make (4 kap. 7 §).

Regeringen anser att denna paragraf med dagens synsätt är överflödig. Numera görs ingen generell skillnad mellan adopterade barn och andra barn och mellan adoptivföräldrar och andra föräldrar. När man talar om en adopterad persons föräldrar avses adoptivföräldrarna. Paragrafen om rättsverkningarna av en adoption bör formuleras om så att den omfattar även omadoptioner (i 4 kap. 8 § används begreppet biologiska föräldrar). Den bör även få en modernare språklig utformning.

I linje med Lagrådets synpunkt bör bestämmelsen dock utformas i närmare anslutning till den gällande lagtexten än som föreslogs i lagrådsremissen. Den som har adopterats ska anses som adoptivförälderns barn och inte som barn till sina tidigare föräldrar. Om en make eller sambo har adopterat den andra makens eller sambons barn, ska den som har adopterats dock anses som makarnas eller sambornas gemensamma barn. Lag eller annan författning som tillägger släktskapet mellan barn och förälder rättslig betydelse ska tillämpas på den som har adopterats och hans eller hennes adoptivförälder.

Detta innebär ingen ändring i sak men tydliggör att adoption och omadoption är likvärdiga och den särskilda paragrafen om rättsverkningarna av omadoption kan utgå. Inte heller i övrigt anser regeringen att de särskilda bestämmelserna om omadoption fyller en funktion och de bör därför inte föras över till det nya 4 kap. föräldrabalken. I stället ska det som gäller för adoption i övrigt tillämpas även vid adoption av någon som är adopterad.

Förbundet Adoptionscentrum tar upp frågan om de undantag som gäller från huvudregeln om adoptionens rättsverkningar. Som framgår ovan gäller inte huvudregeln om något annat är särskilt föreskrivet eller följer av rättsförhållandets natur. En särskild reglering avseende adoptivbarn är numera mycket ovanligt. Det finns i bl.a. socialförsäkringsbalken, föräldraledighetslagen och lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap. Undantaget för situationer då något annat följer av rättsförhållandets natur syftar bl.a. på ett adoptivbarns rätt att få frågor om faderskap prövade enligt 1–3 kap. föräldrabalken (jfr prop. 1971:143 s. 77 f.). Brotten samlag med avkomling och samlag med syskon enligt 6 kap. 7 § brotts- balken kan vidare inte begås inom ramen för ett adoptivförhållande 92 (prop. 2004/05:45 s. 83).

Regeringen konstaterar att det alltså finns behov av att i vissa fall undanta adoptivförhållanden från lagstiftning som rör föräldraskap eller tillämpa särskilda regler, t.ex. när det gäller faderskap och föräldraskap i föräldrabalken och vissa sociala förmåner. Det finns inte möjlighet att inom ramen för detta lagstiftningsärende göra en översyn av straffbestämmelserna om samlag med avkomling och samlag med syskon. Eftersom det alltså fortfarande finns särbestämmelser i fråga om adoptivförhållanden bör undantagen i bestämmelsen om adoptionens rättsverkningar inte ändras.

Som utredningen konstaterar tillåter 2008 års Europarådskonvention omadoption bl.a. om det rör sig om styvbarnsadoption eller om den tidigare adoptionen har upphört eller upphör genom omadoptionen (artikel 8). Enligt den förklarande rapporten ger artikeln uttryck för principen att ett barn kan tillhöra endast en familj.

Alla svenska adoptioner är starka adoptioner, vilket innebär att det rättsliga förhållandet till de tidigare föräldrarna avslutas genom adoptionen. Mot den bakgrunden delar regeringen utredningens bedömning att den möjlighet till omadoption som finns i det svenska regelverket stämmer överens med konventionen.

Källa:
Prop. 2017/18:121 s. 91.