De allmänna kraven för att kunna utses till särskilt förordnad vårdnadshavare är att personen är lämpad att ge barnet omvårdnad, trygghet och en god fostran. Den som är underårig får inte utses till särskilt förordnad vårdnadshavare (6 kap. 10 a § första stycket FB). För syskon ska samma person utses till vårdnadshavare, om det inte finns särskilda skäl mot det (6 kap. 10 a § tredje stycket FB).

Om en vårdnadshavare ska utses efter föräldrarnas död och föräldrarna eller en av dem har gett till känna vem de önskar till vårdnadshavare, ska denna person förordnas, om det inte är olämpligt (6 kap. 10 a § sista stycket FB) .

I förarbetena till 6 kap. 7 § FB anförde departementschefen att en överflyttning av vårdnaden med stöd av bestämmelsen bör ske endast om det fanns någon annan, lämplig person som är villig att utöva vårdnaden. Det bör dessutom krävas att barnet har ett så gott förhållande till personen att barnet kan och rimligen bör acceptera honom eller henne som vårdnadshavare .

Detta betyder enligt departementschefen att ett beslut om att omedelbart skilja en förälder från vårdnaden om ett barn redan när förälderns olämplighet kommer till myndigheternas kännedom i allmänhet kan meddelas bara om den andra föräldern är lämplig att ensam ta ansvaret för barnet.

Departementschefen anmärkte att det i övriga fall många gånger är nödvändigt att barnet har bott en tid i ett fosterhem för att man ska kunna avgöra hur placeringen utfallit (se prop. 1981/82:168 s. 68) . Även JO har med hänvisning till dessa förarbetsuttalanden framhållit att åtgärden att flytta över vårdnaden inte helt enkelt låter sig göras i fall där barnet ännu inte har placerats i familjehem och där den andra föräldern inte kan överta vårdnadsansvaret.

Under ett senare skede kan det däremot vara befogat för socialnämnden att ta upp frågan om överflyttning av vårdnaden. Enligt JO kan så vara fallet särskilt om föräldern är frihetsberövad under lång tid och därför inte har möjlighet att aktivt ta tillvara barnets intressen (se JO 2001/02 s. 204).

I RH 2001:50 prövade domstolarna om den omständigheten att den av socialnämnden föreslagna vårdnadshavaren inte avsåg att varaktigt bo tillsammans med barnen utgjorde hinder mot att personen utsågs till en särskilt förordnad vårdnadshavare med stöd av 6 kap. 7 § FB och att en viss kvinna skulle utses. Kvinnan var utbildad barnskötare och hade dessutom en fritidspedagogutbildning. Under de senaste 30 åren hade hon arbetat som föreståndare på ett daghem.

Såvitt framgår av referatet av rättsfallet planerade kvinnan att träffa barnen två halvdagar i veckan . Det var dock inte meningen att hon skulle ta hand om den faktiska vården om barnen. Hovrätten ansåg att bestämmelsen i 6 kap. 7 § FB inte hindrade att en överflyttning av vårdnaden skedde till en särskilt förordnad vårdnadshavare som inte i någon större utsträckning skulle ta hand om den faktiska vården om barnen så länge vårdnadshavaren hade möjlighet att uppfylla sina skyldigheter enligt 6 kap. 2 § FB (se av - snitt 13.2.1).

Hovrätten konstaterade att något annat inte hade framkommit än att kvinnan hade ett gott förhållande till barnen och även till deras mormor, som skulle ha hand om den faktiska vården om barnen. Kvinnan hade dessutom lång erfarenhet av barn. Hov rätten kom därför fram till att kvinnan var lämplig som särskilt förordnad vårdnadshavare och flyttade över vårdnaden om barnen till henne.

Rättsfallet har kommenterats i Svensk Juristt idning. Där anförs att även om den rättsliga vårdnaden oftast svarar mot den faktiska vården är så inte alltid fallet. Det är vanligt att föräldrarna efter en skilsmässa fortsätter att ha gemensam vårdnad om barnet trots att barnet bor hos endast den ena föräldern. Därför ansågs det naturligt att hovrätten inte ställde krav på att den föreslagna vårdnadshavaren för att kunna utses skulle bo tillsammans med barnen eller i någon större utsträckning själv ha hand om den faktiska vården om dem.

Enligt författa ren bör en viss försiktighet dock iakttas. Det anförs att den rättsliga vårdnaden och den faktiska vården inte helt torde kunna – eller böra – frikopplas från varandra. För att vårdnadshavaren ska kunna besluta i frågor som rör barnets person, i enlighet med vad som är bäst för barnet, torde det krävas att vårdnadshavaren har kontakt med och god kännedom om barnet. 

Även i Socialstyrelsens handbok Om barnet behöver ny vårdnadshavare finns en redogörelse för det aktuella rättsfallet. I anslutning till redogörelsen konstateras att det inte kan uteslutas att det finns situationer när det är lämpligt att föreslå vårdnaden åt en utomstående person som barnet inte bor hos samtidigt som barnet är placerat eller placeras hos en släkting eller i ett annat familjehem (s. 22).

Källa:
SOU 2017:6 s. 356

Pin It

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons