Rättsliga utgångspunkter

Barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge (6 kap. 2 a § föräldrabalken). Detta innebär att det inte finns några andra intressen som kan gå före, till exempel föräldrarnas behov av kontakt med barnet, rättvisa mellan föräldrarna eller vad som är bekvämast för föräldrarna.

Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall utifrån en bedömning av de individuella förhållandena. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska särskilt beaktas barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna men även risken för att barnet utsätts för övergrepp eller annars far illa.

Hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad.

Utgångspunkten är att gemensam vårdnad i de allra flesta fall är en bra vårdnadsform ur ett barns perspektiv. Omständigheter i det enskilda fallet kan dock tala emot gemensam vårdnad. Sådana omständigheter kan vara att en av föräldrarna är olämplig som vårdnadshavare eller att parterna har en djup konflikt och att det därför är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnet.

Vid bedömningen av om vårdnaden ska vara gemensam eller anförtros åt en av föräldrarna ska rätten, enligt 6 kap. 5 § andra stycket föräldrabalken, fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. I förarbetena till den aktuella bestämmelsen uttalas bland annat att gemensam vårdnad kräver att föräldrarna har ett någorlunda konfliktfritt samarbete.

Högsta domstolen har uttalat att gemensam vårdnad får anses förutsätta att det finns en realistisk möjlighet för föräldrarna att gemensamt och inom rimlig tid lösa de frågor som rör barnet och hantera de delade meningar som kan finnas, utan att de mer regelmässigt behöver hjälp utifrån för att fatta beslut och utan att det uppstår ständiga konflikter som drabbar barnet (NJA 2007 s. 382).

Att ett barn ska ha rätt till umgänge med den förälder det inte bor tillsammans med framgår av 6 kap. 15 § föräldrabalken. Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med tillgodoses så långt det är möjligt. Om barnets föräldrar har gemensam vårdnad och barnet ska umgås med en förälder det inte bor tillsammans med ska den andra föräldern dessutom lämna sådana upplysningar om barnet som kan främja umgänget, om inte särskilda skäl talar mot det.

Skyldigheten att lämna upplysningar innebär att boendeföräldern måste informera umgängesföräldern om eventuell planerad utlandsresa eller flytt för barnet, men också om barnets hälso- och sjukdomstillstånd och andra mindre ingripande frågor. Det är viktigt för barnet att umgängesföräldern inte framstår som en utomstående person utan att denne kan leva med i barnets vardag och vara så insatt i barnets situation att barnet på ett naturligt sätt kan vända sig också till den föräldern för råd och stöd. Umgängesföräldern kan därför behöva upplysningar också om t.ex. barnets skolgång, kamratrelationer, fritidsintressen m.m. En ovilja att lämna sådana upplysningar som kan främja umgänget kan utgöra ett inslag i en mera allmän obenägenhet att främja kontakten mellan barnet och umgängesföräldern, något som i sin tur kan vara ett tecken på att vårdnadssituationen bör omprövas.

Källa:
Svea Hovrätt
Mål nr 11396-17

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons