Familjerätten fyller en viktig roll i handläggningen av vårdnads -, boende - och umgängesmål. De upplysningar och utredningar som redovisas till domstolen tjänar som viktiga underlag för rättens avgöranden. För att beslutsunderlaget till domstolen ska bli så bra som möjligt är utredarens kompetens givetvis mycket viktig (jfr t.ex. prop. 2005/06:99 s. 59).

I socialtjänstlagen anges att socialtjänstens uppgifter ska utföras av personal med lämplig ut bildning och erfarenhet (3 kap. 3 § SoL). Vad som avses med lämplig utbildning och erfarenhet regleras inte i lag. I förarbeten till bestämmelsen understryks att frågan om kompetens och kunskapsutveckling är av central betydelse. Det betonas också att det är av stor vikt att samhällets utbildningssatsningar följer de nya krav som verksamheter i ständig förändring kräver (prop. 1996/97 s. 48).

I Socialstyrelsens allmänna råd om socialnämndens ansvar för vissa frågor om vårdnad, boende och umgänge ges råd om vilken kompetens som personal bör ha. I råden anges att personalen bör ha minst ett års yrkeserfarenhet inom områdena vårdnad, boende och umgänge för att självständigt arbeta med att lämna upplysningar till rätten eller utreda och lämna förslag till beslut.

Det framgår vidare att personalen utöver detta bör ha kunskaper om lagstiftning och praxis inom det familjerättsliga området, kriser och konflikter som kan förekomma i samband med separationer och problemen med våld, hot och missbruk samt psykisk ohälsa i familjen.

Socialstyrelsens handbok om vårdnad, boende och umgänge tar också upp utredarens kompetens. I handboken anges att utredningar av god kvalitet ställer krav på erfarenhet av socialt arbete samt kunskap och kompetens vad gäller barn, vuxna och relationer och kunskap om makt och våld i nära relationer (s. 208 och 209).

I handboken anges också att det är viktigt att utredaren har kunskap och erfarenhet av samtal med barn, förhandling och konflikthantering. Det är också viktigt att utredaren har kunskap om makt och våld i nära relationer (s. 209). En jämförelse kan göras med de kompetenskrav som finns för de som genomför barnavårdsutredningar. I 3 kap. 3 a § SoL ställs krav i fråga om behörighet för dem som utför vissa arbetsuppgifter socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Enligt den paragrafen krävs handläggare som avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan.

Källa:
SOU 2017:6 s. 480

Pin It

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Får det gå till så här hos socialtjänsten?









Socialtjänsten får in en anmälan om ett missförhållande rörande ett barn, 5 år, och barnet och föräldern blir kallade till ett samtal med en socialsekreterare. Vårdnadshavaren uppfattade att socialtjänsten hade påbörjat en utredning på grund av anmälan. Samtalet går bra, det visar sig att uppgifterna i anmälan beror på ett missförstånd. Socialsekreteraren säger uttryckligen att inga fler samtal planeras. Två veckor senare kommer dock en ny kallelse eftersom socialsekreteraren vill ha ett enskilt med barnet. Detta gäller samma ärende och inga nya uppgifter har tillkommit.

Får socialsekreteraren först säga att man inte ska ses igen, för att sedan förhöra ett barn utan vårdnadshavare är med?
Får den vårdnadshavaren som inte är föremål för orosanmälan begära att vara med sitt barn på samtalet?

Svar:

När socialtjänsten får en anmälan om ett missförhållande (orosanmälan) görs inledningsvis en förhandsbedömning för att avgöra om en utredning ska påbörjas, eller inte. Tillåtna åtgärder i detta skede är samtal med anmälaren om något i anmälan är oklart, samtal med barn och vårdnadshavare samt kontroll om det finns dokumentation i socialregistret om familjen.

Beskedet att inte ses fler gånger bör rimligen tolkas som att ingen utredning skulle inledas på grund av anmälan. Men socialtjänsten kan å andra sidan därefter ha ändrat sig, men då borde socialsekreteraren i kallelsen till det andra möten informerat vårdnadshavaren att en utredning har inletts. Det är bara om en utredning har inletts som socialtjänsten får träffa barn för samtal utan vårdnadshavarens samtycke eller närvaro. Föräldern får alltså sitta i väntrummet under tiden.

Av den sista frågan kan man anta att barnet förmodligen har två vårdnadshavare, och att barnet bor hos den vårdnadshavare som var kallad till det första mötet. Den andra vårdnadshavaren, som inte var direkt berörd av anmälan, kan begära att få vara med vid barnsamtalet vid det andra mötet. Men även här kan gäller att socialtjänsten kan ha enskilda samtal med barn om en utredning är inledd. Båda vårdnadshavarna får således sitta i väntrummet.

Sammanfattningsvis får ett barn höras av socialtjänsten, förutsatt att det finns anledning att ingripa till barnets skydd eller stöd, utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande (Se 11 kap. 10 § tredje stycket socialtjänstlagen).