Specialmotivering
7 kap. 1 § FB

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om föräldrars underhållsskyldighet mot sina barn. Departementsförslaget motsvarar 1 § och 2 § första stycket i gällande rätt och de sakkunnigas förslag. Bestämmelserna har närmare behandlats i avsnitt 5.2.1 men har också belysts i avsnitt 5.2.3. Bestämmelserna gäller oberoende av om föräldrarna har vårdnaden om barnet eller inte och oavsett om de bor tillsammans med barnet eller ej.

I första stycket slås fast att föräldrarna tillsammans skall svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Av det senare följer att en förälder som saknar ekonomiska förutsättningar att bidra till sitt barns underhåll inte heller är underhållsskyldig.

Barnet har i första hand behov av att få sin grundförsörjning tillgodosedd. Barnet kan därutöver ha anspråk på en högre standard, om föräldrarnas ekonomiska ställning motiverar det. När barnets behov bedöms skall enligt lagtexten hänsyn tas till barnets egna inkomster och tillgångar. Ett barn i högre ålder som har börjat förvärvsarbeta får i allmänhet räkna med att använda inkomsterna av arbetet till sitt eget uppehälle. Detta utesluter dock inte att föräldrarna ändå kan ha underhållsskyldighet för att barnet skall komma upp i den standard som det är berättigat till.

Mindre inkomster som ett barn kan få under feriearbete eller liknande förhållanden bör normalt inte påverka föräldrarnas underhållsskyldighet. Såvitt gäller barnets tillgångar bör i allmänhet hänsyn tas endast till avkastningen. Det kan dock någon gång finnas skäl att beakta också värdet av en mer betydande tillgång.

När underhållsskyldigheten bedöms skall vidare enligt förslaget beaktas sociala förmåner som barnet har rätt till. Vilka sociala förmåner som skall beaktas beror på vad som följer av föreskrifterna om de olika förmånerna. Det måste sålunda undersökas under vilka förutsättningar förmånerna utgår och vad syftet med dem är.

Det får anses klart att föräldrarnas underhållsskyldighet påverkas av det allmänna barnbidraget och av det förlängda barnbidraget och studiebidraget inom studiehjälpssystemet. På motsatt sätt förhåller det sig med barnets rätt till socialhjälp. Sådan hjälp utgår endast i den mån barnet självt saknar medel och behovet inte kan tillgodoses på annat sätt.

Att ett barn kan ha rätt till bidragsförskott i förhållande till en förälder inverkar i princip inte på den förälderns underhållsskyldighet. Eftersom föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga i förening med barnets behov bestämmer underhållsskyldighetens omfattning får dock bidragsförskottet, om detta är större än det bidrag som en förälder kan betala, viss betydelse för hur stort underhåll barnet har rätt till av den andra föräldern.

Om barnet har barnpension efter avliden förälder bör också denna sociala förmån ingå i det underlag som bestämmer omfattningen av barnets rätt till underhåll av den andra föräldern. Utan att det särskilt har nämnts i lagtexten bör även sociala förmåner som föräldrarna har rätt till beaktas, nämligen när det gäller att bedöma deras underhållsförmåga.

De sakkunniga har i bilaga 3 till sitt betänkande gjort en genomgång av olika sociala förmåner och deras inverkan på den familjerättsliga underhållsskyldigheten. Som framhålls i bilagan är det önskvärt att parter i underhållsmål och deras ombud samt domstolar och andra som handlägger underhållsfrågor verkar för en så långt möjligt fullständig utredning av sådana sociala förmåner som i det aktuella fallet kan tänkas påverka underhållsskyldigheten och som är beroende på individuella förutsättningar.

Att en förälders underhållsskyldighet är beroende av den ekonomiska förmågan innebär att föräldern i princip inte skall behöva skuldsätta sig för att kunna bidra till sitt barns underhåll. Alldeles undantagslöst kan dock denna princip inte upprätthållas. Av en förälder som studerar och saknar medel till sitt barns underhåll kan krävas att han använder sig av de lånemöjligheter som erbjuds, exempelvis inom studiestödssystemet (jfr NJA 1970 s. 362).

Det kan sägas att skuldsättning i denna situation ingår i en ekonomisk planering på längre sikt. Det får på motsvarande sätt godtas att då föräldern kommer ut i förvärvslivet underhållsförmågan anses nedsatt på grund av skyldigheten att betala tillbaka studielånen. I 3 § departementsförslaget har tagits upp särskilda bestämmelser om rätt för en förälder att, när underhållsbidrag skall fastställas, förbehålla sig vissa belopp för egna nödvändiga levnadskostnader.

Om särskilda skäl föreligger, får ett belopp också förbehållas för hemmavarande makes grundläggande behov av underhåll. Dessa föreskrifter kan sägas utgå från den allmänna principen att en förälder annars i första hand skall ta i anspråk medel för sina barns underhåll. Sedan barnens grundläggande behov har blivit tillgodosedda, bör emellertid ett eventuellt överskott kunna fördelas mellan föräldern själv, hans make och barnen efter mera skönsmässiga grunder.

Föräldrarnas underhållsskyldighet upphör enligt andra stycket när barnet fyller 18 år. Har barnet inte då avslutat sin skolgång, kan dock underhållsskyldigheten kvarstå så länge studierna pågår, men inte längre än till dess barnet har fyllt 21 år. Till skolgång hänförs enligt lagtexten utbildning i grundskola eller gymnasieskola och annan jämförlig grundutbildning.

Med denna utformning bör det vara möjligt för barnet att få underhåll för sådana studier för vilka studiehjälp enligt 3 kap. studiestödslagen (1973:349) kan utgå. Underhållsskyldighet föreligger främst om barnet studerar när det fyller 18 år. Om barnet inte gör det men återupptar studierna före fyllda 19 år, är föräldrarna dock fortfarande underhållsskyldiga.

Det spelar i och för sig ingen roll hur länge avbrottet i studierna har pågått. Med tanke på att det rör sig om den unges grundutbildning, kan underhållsskyldigheten inte heller göras beroende av att särskild studielämplighet visas föreligga. Är barnet 19 år eller äldre när studierna återupptas, föreligger ingen underhållsskyldighet för föräldrarna.

Inte heller kan underhållsskyldigheten återupplivas, om barnet avbryter utbildningen sedan det har fyllt 19 år. Vid bedömandet av om underhållsskyldighet kvarstår får man dock se bort från ett kortare uppehåll i samband med byte av skola eller utbildningslinje e. d. Den som fyller lägst 20 år under det kalenderår då ett läsår börjar har möjlighet att genom statliga studiemedel själv bekosta studierna.

Fyller barnet högst 19 år det kalenderår då läsåret börjar, kan barnet inom det statliga studiestödssystemet få studiehjälp men inte studiemedel. Vissa former av studiehjälp är behovsprövade mot bl. a. föräldrarnas inkomster och förmögenhet. Inom utbildningsdepartementet förbereds emellertid en reform av studiestödsreglerna för att ge barn som fyller 18 eller 19 år det kalenderår då läsåret börjar ökade möjligheter fr. o. m. läsåret 1979/80 att genom statligt studiestöd själva bekosta sina studier.

Om underhållsskyldigheten mot barn över 18 år begränsas och får en mer preciserad utformning, kan det finnas skäl att slopa det nuvarande kravet i 46 § 2 mom. 4 p. kommunalskattelagen på att underhållsbidrag till ett sådant barn skall ha fastställts genom dom för att avdrag skall kunna ske vid beskattningen för utgivna bidrag. Efter samråd med chefen för budgetdepartementet har jag emellertid kommit fram till att denna fråga bör prövas i samband med den fortsatta beredningen av skatteutredningens slutbetänkande.

Tredje stycket motsvarar med smärre redaktionell ändring nuvarande 2 § första stycket. Av stycket följer att föräldrarnas ansvar för barnets underhåll skall fördelas efter den förmåga resp. förälder har. Underhållsskyldigheten enligt 1 § gäller i princip lika gentemot alla barn. I 3 § fjärde stycket har visserligen föreslagits särskilda bestämmelser för de fall då en förälder som är skyldig att betala underhållsbidrag till ett barn utanför familjen också har ett hemmavarande barn att försörja.

Utgångspunkten är dock att en far eller mor som har flera barn har samma underhållsansvar mot varje barn. Detta innebär inte att en förälder alltid har att bidra med lika mycket till vart och ett av sina barn. Om två barn har samma far men olika mödrar, kan fadern ha en större underhållsskyldighet mot det ena barnet beroende på att det barnets mor har sämre ekonomi än det andra barnets mor.

Regleringen i 1 § av föräldrars underhållsskyldighet är så till vida uttömmande att några andra grunder för underhållsskyldigheten inte har. tagits upp i 7 kap. Den nuvarande skyldigheten i 3 § för en far eller mor att bidra till underhåll av vuxet barn som till följd av sjukdom eller annan sådan orsak är ur stånd att försörja sig har i departementsförslaget utgått. Detsamma gäller barns motsvarande skyldighet att bidra till förälders underhåll.

Källa:
Prop. 1978/79:12 s. 154.

Pin It

Om hemsidan

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Ansvarig utgivare
Tomas Törnqvist
Socionom och verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons