Bedömningen av om ett utländskt äktenskap ska erkännas prövas i första hand av Skatteverket i samband med folkbokföring. Skatteverkets prövning görs normalt enbart med ledning av vigselhandlingen och de övriga uppgifter som har lämnats i ärendet. Om det finns särskilda skäl, får dock Skatteverket begära att anmälan eller uppgift lämnas vid en personlig inställelse (23 § folkbokföringslagen [1991:481]).
Skatteverkets beslut att inte erkänna ett äktenskap får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Frågan om erkännande kan även aktualiseras bl.a. hos Migrationsverket, t.ex. i samband med en ansökan om uppehållstillstånd, eller i allmän domstol.
Som anförs i promemorian finns det inte anledning att föreslå någon annan ordning för hanteringen av fullmaktsäktenskap än den som redan gäller för erkännande av utländska äktenskap i allmänhet. När det för Skatteverket, av handlingarna eller på annat sätt, framgår att det är fråga om ett fullmaktsäktenskap, är utgångspunkten att ett sådant äktenskap inte ska erkännas.
Skatteverkets handläggning av ett sådant ärende får följa samma ordning som gäller vid äktenskap i strid mot svenska äktenskapshinder eller sannolika tvångsäktenskap. Som anförs ovan bör det förhållandet att äktenskapet ingåtts frivilligt inte i sig utgöra skäl för att erkänna det. Det finns därför inte, som Sveriges advokatsamfund menar, anledning för myndigheten att särskilt utreda om äktenskapet ingåtts av fri vilja.
Källa:
Prop. 2013/14:208 sida 37
- Riskbedömning - umgänge
- Skillnader mellan adoption och vårdnadsöverflyttning
- Prognosen för en återförening
- Stöd till de särskilt förordnade vårdnadshavarna
- Stöd till barn efter vårdnadsöverflyttning
- Den rättsliga innebörden av vårdnadsöverflyttning
- Uppenbart bäst att de rådande förhållandena får bestå
- Vistelsen måste ha varit stadigvarande
- Övervägande av vårdnadsöverflyttning
- Hedersrelaterat våld och förtryck mot barn