Det finns i Sverige inte några regler om moderskap till barn i internationella förhållanden. Avsaknaden av sådana bestämmelser har sin förklaring i att det i Sverige, liksom i många andra länder, inte anses råda någon tvekan om vem som från barnets födelse i rättsligt hänseende ska anses som barnets mor. Här gäller nämligen principerna ”mater semper certa est” (det är alltid säkert vem som är mor) eftersom ”mater est quam gestatio demonstrat” (modern är den som födandet utvisar).

Den kvinna som föder barnet ska alltså alltid anses som barnets mor. Dessa principer har tillämpats av svenska myndigheter även vid surrogatarrangemang i utlandet.

När det gäller faderskap finns det särskilda regler som gäller i internationella förhållanden i bl.a. lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor. Dessa bestämmelser gäller även vid surrogatarrangemang i utlandet. Av utredningens kartläggning framgår att det förekommer att faderskapet till barn som tillkommit genom surrogatarrangemang fastställs genom bekräftelse eller avgörande i domstol i barnets födelseland.

En utländsk fastställelse av faderskap genom bekräftelse eller domstolsavgörande gäller enligt 7 och 8 §§ lagen om internationella faderskapsfrågor som huvudregel i Sverige. Det finns dock vissa möjligheter för svenska myndigheter att vägra erkännande. Bland annat ska erkännande vägras om den utpekade fadern inte har fått rimliga möjligheter att föra sin talan i den utländska rättegången, om det pågår en rättegång om faderskapet eller föräldraskapet enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken i Sverige eller om den utländska fastställelsen strider mot en svensk fastställelse om faderskap eller föräldraskap.

Det finns också en möjlighet för svenska myndigheter att vägra att erkänna en utländsk fastställelse av faderskap om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att erkänna den (ordre public).

Utredningen föreslår att svenska myndigheter även ska vägra att erkänna en utländsk fastställelse av faderskap när barnet har tillkommit genom en assisterad befruktning, behandlingen har utförts på någon annan person än den fastställda faderns make eller sambo och behandlingen har utförts med en annan mans spermier.

Förslaget innebär att svenska myndigheter alltid skulle vägra att erkänna en utländsk fastställelse av faderskap om barnet har tillkommit genom ett surrogatarrangemang och den man som fastställelsen avser inte är barnets genetiska far. Regeringen konstaterar att utgångspunkten i dag är att utländska fastställelser av faderskap gäller i Sverige. De möjligheter som finns att vägra erkännande är i huvudsak av processrättslig karaktär och syftar främst till att skydda den utpekade fadern från allvarligare brister i det utländska förfarandet och att undvika förekomsten av konkurrerande fastställelser.

Den föreslagna vägransgrunden innebär ett avsteg från dessa principer. Enligt regeringen är det inte möjligt att överblicka konsekvenserna av en sådan ändring utan ytterligare utredning. Förslaget kritiseras också av flera remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt och Hovrätten över Skåne och Blekinge, som framhåller att det kan leda till resultat som står i konflikt med barnets bästa. Den föreslagna vägransgrunden bör mot denna bakgrund, enligt regeringen, inte införas.

Källa:
Prop. 2017/18:155 s. 42.

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Vad kan barnet säga om umgänget?









Har ett barn i 7 års åldern. Separerade från fadern när hon var 3 månader och han bor cirka 6 timmar bort. De pratar aldrig i telefon förutom jul och födelsedagar. Han har träffat henne en helg i månaden, och nu när hon började skolan kom vi överens om vartannat lov. Problemet är att han också brister i kommunikation till mig. Jag föreslår tider för umgänge som aldrig godtas. Beträffande sommarumgänget fick jag svar i juni. Jag får ofta får omboka våra planer och kan jag inte det hotar han alltid med stämning som aldrig blir av.

Nu vill han få umgänge alla lov. Kan det ens ske? Vad har mitt barn att säga om saken? Vad är rimligt att som umgänge- och boendeförälder kräva i detta läge?

Svar:

Läs mer ...