Syftet med en befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller är detsamma som vid annan form av assisterad befruktning, nämligen att det behandlade paret eller den behandlade ensamstående kvinnan ska bli föräldrar respektive förälder till barnet. De föräldraskapsrättsliga regler som i dag gäller för barn som har tillkommit genom assisterad befruktning med donerade könsceller bör därför också gälla för barn som tillkommit genom en befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller.

Det innebär bl.a. att den kvinna som föder ett barn som har tillkommit genom en sådan behandling ska anses som barnets mor. Om behandlingen har utförts med samtycke av kvinnans make, registrerade partner eller sambo, bör han eller hon anses som barnets far respektive förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken under förutsättning att det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen.

I dag är det avgörande förhållandet för att faderskap eller föräldraskap ska uppstå att maken eller sambon har samtyckt till befruktningen av ägget. Ett sådant samtycke kommer inte att kunna lämnas vid en behandling med ett donerat befruktat ägg. Befruktningen kommer i dessa fall redan ha ägt rum när det blir aktuellt för kvinnans make eller sambo att samtycka till behandlingen.

Enligt lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. är det makens eller sambons samtycke till att det befruktade ägget förs in i kvinnans kropp som är det avgörande förhållandet för att en behandling ska få genomföras. Enligt regeringen är det rimligt att samma förhållande är avgörande också för att ett rättsligt faderskap eller föräldraskap ska uppstå.

Om modern har genomgått en befruktning utanför kroppen bör det avgörande förhållandet för faderskap eller föräldraskap vara att moderns make eller sambo har samtyckt till behandlingen, dvs. även införandet av det befruktade ägget. Om kvinnan är gift med en man bör vidare kvinnans make, liksom vid annan assisterad befruktning med donerade könsceller, anses som barnets far (1 kap. 1 § föräldrabalken).

Om kvinnan inte är gift med en man eller om faderskapet för den äkta mannen har hävts, bör faderskap eller föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken i stället fastställas genom bekräftelse eller dom (1 kap. 3 § föräldrabalken).

Om en ensamstående kvinna har genomgått behandlingen och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen, ska faderskap eller föräldraskap inte fastställas för barnet.

Faderskapet kan inte fastställas genom dom för en man som inom svensk hälso- och sjukvård donerat spermier. Detta bör gälla även för en man som inom svensk hälso- och sjukvård har bidragit med spermier till befruktningen av ett ägg som efter befruktningen överlåtits för någon annans behandling. Regeringen förutsätter att Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd ser över sina föreskrifter och allmänna råd i syfte att anpassa dem till de nya reglerna.

Källa:
Prop. 2017/18:155 s. 38.

Pin It

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Får det gå till så här hos socialtjänsten?









Socialtjänsten får in en anmälan om ett missförhållande rörande ett barn, 5 år, och barnet och föräldern blir kallade till ett samtal med en socialsekreterare. Vårdnadshavaren uppfattade att socialtjänsten hade påbörjat en utredning på grund av anmälan. Samtalet går bra, det visar sig att uppgifterna i anmälan beror på ett missförstånd. Socialsekreteraren säger uttryckligen att inga fler samtal planeras. Två veckor senare kommer dock en ny kallelse eftersom socialsekreteraren vill ha ett enskilt med barnet. Detta gäller samma ärende och inga nya uppgifter har tillkommit.

Får socialsekreteraren först säga att man inte ska ses igen, för att sedan förhöra ett barn utan vårdnadshavare är med?
Får den vårdnadshavaren som inte är föremål för orosanmälan begära att vara med sitt barn på samtalet?

Svar:

När socialtjänsten får en anmälan om ett missförhållande (orosanmälan) görs inledningsvis en förhandsbedömning för att avgöra om en utredning ska påbörjas, eller inte. Tillåtna åtgärder i detta skede är samtal med anmälaren om något i anmälan är oklart, samtal med barn och vårdnadshavare samt kontroll om det finns dokumentation i socialregistret om familjen.

Beskedet att inte ses fler gånger bör rimligen tolkas som att ingen utredning skulle inledas på grund av anmälan. Men socialtjänsten kan å andra sidan därefter ha ändrat sig, men då borde socialsekreteraren i kallelsen till det andra möten informerat vårdnadshavaren att en utredning har inletts. Det är bara om en utredning har inletts som socialtjänsten får träffa barn för samtal utan vårdnadshavarens samtycke eller närvaro. Föräldern får alltså sitta i väntrummet under tiden.

Av den sista frågan kan man anta att barnet förmodligen har två vårdnadshavare, och att barnet bor hos den vårdnadshavare som var kallad till det första mötet. Den andra vårdnadshavaren, som inte var direkt berörd av anmälan, kan begära att få vara med vid barnsamtalet vid det andra mötet. Men även här kan gäller att socialtjänsten kan ha enskilda samtal med barn om en utredning är inledd. Båda vårdnadshavarna får således sitta i väntrummet.

Sammanfattningsvis får ett barn höras av socialtjänsten, förutsatt att det finns anledning att ingripa till barnets skydd eller stöd, utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande (Se 11 kap. 10 § tredje stycket socialtjänstlagen).