Den som vill donera ägg eller spermier till en befruktning utanför kroppen måste lämna sitt skriftliga samtycke till att ägget får befruktas eller att spermierna får användas för befruktning. Donatorn av könsceller får i dag återkalla sitt samtycke fram till dess befruktning skett.

Vid en befruktning utanför kroppen sker i regel befruktningen av ägget och återinförandet av det befruktade ägget i kvinnans kropp vid olika tillfällen. Om det befruktade ägget har frysförvarats, kan det handla om flera år mellan befruktning och återinförande. Utredningen anser därför att en donator av könsceller bör ha möjlighet att återkalla sitt samtycke även efter det att ägget har befruktats men innan det befruktade ägget har förts in i kvinnans kropp.

Flera remissinstanser, bl.a. Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och Sveriges läkarförbund, kritiserar förslaget och framhåller att den föreslagna ändringen på ett olyckligt sätt kan komma att drabba det mottagande paret eller den mottagande ensamstående kvinnan. Vid en befruktning utanför kroppen befruktas ofta fler ägg än det som omedelbart används. Dessa ägg kan i nuläget användas för ny behandling eller syskonförsök i den mottagande familjen.

Om utredningens förslag genomförs och donatorn återkallar sitt samtycke, skulle dock äggen behöva destrueras. Regeringen delar remissinstansernas uppfattning att detta framstår som olyckligt, särskilt i de fall ett återinförande av frysförvarade befruktade ägg, på grund av det behandlade parets eller den behandlade kvinnans ålder, är den enda möjligheten till föräldraskap.

Sammantaget anser regeringen att det inte finns tillräckliga skäl att ändra den nuvarande regleringen om återkallelse av samtycke. En donator av könsceller bör även fortsättningsvis endast ha möjlighet att återkalla sitt samtycke fram till dess befruktning skett.

Källa:
Prop. 2017/18:155 s. 30.

Pin It

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Får det gå till så här hos socialtjänsten?









Socialtjänsten får in en anmälan om ett missförhållande rörande ett barn, 5 år, och barnet och föräldern blir kallade till ett samtal med en socialsekreterare. Vårdnadshavaren uppfattade att socialtjänsten hade påbörjat en utredning på grund av anmälan. Samtalet går bra, det visar sig att uppgifterna i anmälan beror på ett missförstånd. Socialsekreteraren säger uttryckligen att inga fler samtal planeras. Två veckor senare kommer dock en ny kallelse eftersom socialsekreteraren vill ha ett enskilt med barnet. Detta gäller samma ärende och inga nya uppgifter har tillkommit.

Får socialsekreteraren först säga att man inte ska ses igen, för att sedan förhöra ett barn utan vårdnadshavare är med?
Får den vårdnadshavaren som inte är föremål för orosanmälan begära att vara med sitt barn på samtalet?

Svar:

När socialtjänsten får en anmälan om ett missförhållande (orosanmälan) görs inledningsvis en förhandsbedömning för att avgöra om en utredning ska påbörjas, eller inte. Tillåtna åtgärder i detta skede är samtal med anmälaren om något i anmälan är oklart, samtal med barn och vårdnadshavare samt kontroll om det finns dokumentation i socialregistret om familjen.

Beskedet att inte ses fler gånger bör rimligen tolkas som att ingen utredning skulle inledas på grund av anmälan. Men socialtjänsten kan å andra sidan därefter ha ändrat sig, men då borde socialsekreteraren i kallelsen till det andra möten informerat vårdnadshavaren att en utredning har inletts. Det är bara om en utredning har inletts som socialtjänsten får träffa barn för samtal utan vårdnadshavarens samtycke eller närvaro. Föräldern får alltså sitta i väntrummet under tiden.

Av den sista frågan kan man anta att barnet förmodligen har två vårdnadshavare, och att barnet bor hos den vårdnadshavare som var kallad till det första mötet. Den andra vårdnadshavaren, som inte var direkt berörd av anmälan, kan begära att få vara med vid barnsamtalet vid det andra mötet. Men även här kan gäller att socialtjänsten kan ha enskilda samtal med barn om en utredning är inledd. Båda vårdnadshavarna får således sitta i väntrummet.

Sammanfattningsvis får ett barn höras av socialtjänsten, förutsatt att det finns anledning att ingripa till barnets skydd eller stöd, utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande (Se 11 kap. 10 § tredje stycket socialtjänstlagen).