När samhället medverkar vid tillkomsten av ett barn har samhället också ett särskilt ansvar för att barnet får förutsättningar att växa upp under goda förhållanden. Inför en assisterad befruktning med ett donerat ägg eller donerade spermier måste därför paret eller den ensamstående kvinnan i dag genomgå en särskild prövning. Vid prövningen ska en läkare bedöma om det med hänsyn till parets eller den ensamstående kvinnans medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt att en befruktning utanför kroppen äger rum.

Behandlingen får utföras endast om det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden. I prövningen av parets eller den ensamstående kvinnans psykologiska och sociala förhållanden bör en yrkesutövare med beteendevetenskaplig kompetens delta (SOSFS 2009:32).

En befruktning utanför kroppen med både donerade ägg och donerade spermier eller en behandling med befruktade ägg som har blivit över efter ett pars eller en ensamstående kvinnas IVF-behandling och som av paret eller kvinnan har överlåtits för användning vid andra personers behandlingar (befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller) bör, på samma sätt som annan assisterad befruktning med donerade könsceller, föregås av en särskild prövning.

I dag utförs den särskilda prövningen i sin helhet av den aktuella vårdinrättningen. Enligt MFoF och Stockholms kommun bör det, för att det blivande barnets behov bäst ska kunna tillgodoses, dock vara socialtjänsten som utreder de tilltänka föräldrarnas psykologiska och sociala förhållanden inom ramen för den särskilda prövningen.

Som utredningen påpekar kan det anföras till stöd för en sådan modell att socialtjänsten gör liknande utredningar i ärenden om adoption. Samtidigt bör det beaktas att socialtjänstens kompetens i många frågor som rör assisterad befruktning är begränsad. Det finns dessutom nackdelar med att dela upp de medicinska och psykologiska utredningarna på två olika aktörer, bl.a. på grund av att den beslutande läkaren kan få sämre möjligheter att påverka innehållet i det underlag som tas fram om utredningen görs av en annan myndighet. En överflyttning av utredningsansvaret till socialtjänsten skulle vidare innebära att den kompetens som i dag finns samlad hos ett fåtal vårdinrättningar delas upp på ett betydligt större antal aktörer.

Sammantaget innebär detta att de psykosociala underlagen riskerar att bli sämre om de tas fram inom socialtjänsten. Regeringen instämmer därför i utredningens bedömning att det även fortsättningsvis bör vara berörda vårdinrättningar som utreder de tilltänka föräldrarnas – eller den tilltänkta förälderns – psykologiska och sociala förhållanden inom ramen för den särskilda prövningen.

Till skillnad från Socialstyrelsen anser regeringen inte heller att det bör föreskrivas att vårdinrättningen regelmässigt ska hämta in  uppgifter från socialtjänsten inom ramen för den särskilda prövningen. Det är dock viktigt att det, som bl.a. Rädda barnen och Sveriges kristna råd framhåller, finns en tillräcklig kompetens inom hälso- och sjukvården för de psykosociala bedömningarna. Detta bör återspeglas i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om den särskilda prövningen.

Vid prövningen inför en befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller bör särskild vikt fästas vid de tilltänkta föräldrarnas förmåga att hantera det förhållandet att det inte kommer att finnas någon genetisk koppling till barnet. Om behandlingen utförs med ett befruktat ägg som har blivit över efter ett pars eller en ensamstående kvinnas IVFbehandling och som har överlåtits för användning vid andra personers behandlingar, bör även särskilt beaktas de tilltänkta föräldrarnas förmåga att hantera det förhållandet att barnet kan ha både genetiska föräldrar och genetiska helsyskon i en annan familj.

Om behandling vägras, bör det, liksom i andra fall av assisterad befruktning med donerade könsceller, vara möjligt att begära att Socialstyrelsen prövar frågan. Även i övrigt är det lämpligt att samma regler som gäller för annan assisterad befruktning med donerade könsceller tillämpas vid en befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller.

Det innebär bl.a. att om den behandlade kvinnan är gift eller sambo, ska hennes make eller sambo skriftligen samtycka till att ett befruktat ägg förs in i hennes kropp. Det innebär vidare att det är den ansvarige läkaren som väljer en lämplig äggdonator och spermiedonator. Om behandlingen ska utföras med ett donerat befruktat ägg, bör det vara läkaren som väljer ett lämpligt befruktat ägg.

Det behandlade paret eller den behandlade kvinnan bör alltså inte, som Föreningen Femmis förespråkar, ha något avgörande inflytande över valet av donator eller donerat befruktat ägg. Läkaren kan välja en donator som paret eller den ensamstående kvinnan har pekat ut och som är villig att medverka.

Om det finns önskemål om att använda könsceller från en känd donator eller ett donerat befruktat ägg som består av könsceller från en känd donator, måste dock läkaren bl.a. undersöka de inblandade personernas motiv till det och deras möjligheter att framöver klara sina inbördes relationer på ett bra sätt (jämför prop. 1984/85:2 s. 25 och 26, prop. 2001/02:89 s. 42–44 och prop. 2014/15:127 s. 16).

Att samma regler som vid annan assisterad befruktning med donerade könsceller bör gälla innebär också att uppgifter om äggdonatorn och spermiedonatorn ska antecknas i en särskild journal. Regeringen förutsätter att Socialstyrelsen ser över sina föreskrifter och allmänna råd i syfte att anpassa dem till behandlingar med enbart donerade könsceller.

Källa:
Prop. 2017/18:155 s. 27.

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Vad kan barnet säga om umgänget?









Har ett barn i 7 års åldern. Separerade från fadern när hon var 3 månader och han bor cirka 6 timmar bort. De pratar aldrig i telefon förutom jul och födelsedagar. Han har träffat henne en helg i månaden, och nu när hon började skolan kom vi överens om vartannat lov. Problemet är att han också brister i kommunikation till mig. Jag föreslår tider för umgänge som aldrig godtas. Beträffande sommarumgänget fick jag svar i juni. Jag får ofta får omboka våra planer och kan jag inte det hotar han alltid med stämning som aldrig blir av.

Nu vill han få umgänge alla lov. Kan det ens ske? Vad har mitt barn att säga om saken? Vad är rimligt att som umgänge- och boendeförälder kräva i detta läge?

Svar:

Läs mer ...