Att bli förälder är en viktig del av livet för många människor. Enligt regeringen är det angeläget att det finns möjligheter även för ofrivilligt barnlösa att få barn. Möjligheten till assisterad befruktning har successivt utvidgats sedan den första lagregleringen 1985. I dag är assisterad befruktning en etablerad behandlingsform. Det är viktigt att lagstiftningen som reglerar möjligheterna till assisterad befruktning fortsätter att utvecklas i takt med samhället i övrigt.

Assisterad befruktning är ett samlingsnamn på olika metoder att behandla ofrivillig barnlöshet. Inom svensk hälso- och sjukvård kan assisterad befruktning utföras i form av dels insemination, dels befruktning utanför kroppen, s.k. in vitro-fertilisering (IVF). Möjligheterna till och förutsättningarna för assisterad befruktning regleras i lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. och i förordningen (2006:358) om genetisk integritet m.m.

Dessa bestämmelser kompletteras av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om användning av vävnader och celler i hälso- och sjukvården och vid klinisk forskning m.m. (SOSFS 2009:32) och Socialstyrelsens föreskrifter om donation och tillvaratagande av vävnader och celler (SOSFS 2009:30). I sammanhanget kan det även nämnas att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har tagit fram rekommendationer på området (Rekommendation om enhetlighet i landstingens och regionernas erbjudande av offentligt finansierad assisterad befruktning).

Möjligheten till assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård finns för gifta par, registrerade partner, sambor och ensamstående kvinnor. En insemination får utföras med spermier från den behandlade kvinnans make eller sambo eller med spermier från en donator. En befruktning utanför kroppen får utföras med det behandlade parets egna könsceller, med den behandlade kvinnans eget ägg och donerade spermier eller med ett donerat ägg och spermier från den behandlade kvinnans make eller sambo.

En behandling får alltså i dag inte utföras med enbart donerade könsceller. Detta innebär att par som saknar både fungerande ägg och spermier och ensamstående kvinnor som saknar fungerande ägg inte kan erbjudas behandling vid ofrivillig barnlöshet. Frågan är om det är motiverat att upprätthålla denna begränsning.

Att tillåta behandlingar med enbart donerade könsceller skulle hjälpa fler att övervinna sin barnlöshet. Samtidigt är det inte någon rättighet att få barn. Strävan att tillgodose en persons önskan att få barn måste alltid ske med barnets bästa i fokus.

En utgångspunkt för tidigare överväganden om assisterad befruktning har varit att det blivande barnet ska ha en genetisk koppling till minst en förälder. Samhälleliga normer och värderingar om assisterad befruktning, föräldraskap och familjebildning har dock förändrats över tid. Kunskapen om assisterad befruktning och familjer med barn som har tillkommit genom sådana behandlingar har också ökat. Forskningen på området är begränsad men tyder på att avsaknaden av genetisk koppling mellan barn och förälder inte leder till några negativa konsekvenser. Tvärtom tycks barn som tillkommit genom befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller generellt sett ha lika goda uppväxtvillkor som andra barn. Vidare är de medicinska riskerna vid sådana behandlingar inte större än de som finns vid en befruktning utanför kroppen med ett donerat ägg.

Detta talar för att kravet på genetisk koppling mellan det blivande barnet och minst en förälder kan tas bort. Att tillåta befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller inom svensk hälso- och sjukvård skulle vidare leda till att barnets rätt att få kunskap om sitt genetiska ursprung stärks. I andra länder förekommer det att en donator är anonym. Ett barn som har kommit till med ett donerat ägg eller donerade spermier inom svensk hälso- och sjukvård har däremot, när han eller hon uppnått tillräcklig mognad, rätt att få del av de uppgifter om donatorn som finns antecknade i en särskild journal. En donator har alltså ingen möjlighet att vara anonym.

Sammantaget gör regeringen bedömningen att det inte längre kan anses motiverat att ha ett krav på att det blivande barnet ska ha en genetisk koppling till minst en förälder. En befruktning utanför kroppen inom svensk hälso- och sjukvård bör få utföras med enbart donerade könsceller. Behandling bör tillåtas både med donerade ägg som inför behandlingen har befruktats med donerade spermier och med befruktade ägg som har blivit över efter ett pars eller en ensamstående kvinnas IVFbehandling och som av paret eller kvinnan har överlåtits för användning vid andra personers behandlingar. Kravet på att ägget ska vara kvinnans eget om donerade spermier används vid behandlingen bör alltså tas bort.

Behandlingen bör få genomgås av dem som i dag har möjlighet till annan form av assisterad befruktning i Sverige, dvs. gifta par, registrerade partner, sambor och ensamstående kvinnor.

Enligt SKL:s rekommendationer om assisterad befruktning krävs i dag, för att offentligt finansierad befruktning utanför kroppen ska bli aktuell, att det är utrett att kvinnan har något medicinskt hinder som medför att hon inte kan befruktas genom insemination.

En särskild fråga vid befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller är om det, som bl.a. RFSL och RFSU förespråkar, bör vara möjligt för ett kvinnligt samkönat par att donera ägg till varandra inom paret utan att det är medicinskt motiverat och under vilka förutsättningar detta i så fall ska få ske.

Regeringen konstaterar att denna bedömning får göras av varje vårdgivare med tillämpning av principerna i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), jämför prop. 2004/05:137 s. 40. Frågan om huruvida befruktning utanför kroppen med donerade könsceller ska få utföras även vid andra vårdinrättningar än s.k. universitetssjukhus behandlas i avsnitt 4.4.

Källa:
Prop. 2017/18:155 s. 24.

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons