Utanför 1 kap. föräldrabalken finns inte särskilda regler för den som är far eller mor till ett barn enligt de särskilda regler som gäller om en förälder eller båda har ändrat könstillhörighet. Det som i andra kapitel i föräldrabalken och i andra författningar gäller för den som är far eller mor till ett barn ska gälla även för dem, med den modifikationen att en man som föder barn omfattas av det som sägs om mor och moderskap och att en kvinna som bidrar med sina spermier till ett barns tillkomst, eller som har samtyckt till en assisterad befruktning, omfattas av det som sägs om far och faderskap.

Utredningen bedömer att de nya presumtioner som ska gälla för det fall någon av makarna eller båda har ändrat könstillhörighet inte kräver några följdändringar för att det som gäller för den som presumeras vara far till ett barn enligt faderskapspresumtionen ska gälla även för dessa fall. Regeringen delar i princip den bedömningen, men anser att hänvisningar till faderskapspresumtionen i 2 kap. 1 och 9 §§ bör justeras för att tydliggöra detta (se avsnitt 4.2 beträffande motsvarande ändringar i 3 kap. föräldrabalken).

Av samma skäl bör det i 2 kap. 9 § läggas till en hänvisning till 1 kap. 12 § för att tydliggöra att en utredning ska läggas ner om en man har fött barn efter att ha genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen enligt reglerna om assisterad befruktning för ensamstående kvinnor. Motsvarande tillägg, som av förbiseende inte gjordes när 1 kap. 12 § infördes, bör göras i 2 kap. 7 §.

Källa:
Prop. 2020/21:176 s. 29

Whatsapp