Fastställande av faderskap för ett barn som fötts av en surrogatmor beror på omständigheterna vid barnets födelse och styrande lagstiftning. Här beskrivs regler, praxis och övriga utgångspunkter för bedömning av faderskapsfrågan.

Faderskap vid barnet födelse – när surrogatmodern är gift

Föds ett barn i Sverige av en kvinna som är gift med en man antas hennes make vara barnets far, enligt 1 kap. 1 § föräldrabalken (FB).Det kallas för faderskapspresumtion. I många andra länder gäller samma ordning.

Vid utomnordiska förhållanden är lag (1985:367) om internationella faderskapsfrågor (IFL) tillämplig. I lagen regleras giltigheten av utländska faderskapspresumtioner (2 § IFL), faderskapsdomar (7 § IFL) och faderskapsbekräftelser (8 § IFL).

När surrogatmodern är gift med en man vid barnets födelse så antas mannen i äktenskapet normalt vara barnets far enligt 2 § lag (1985:367) om internationella faderskapsfrågor (IFL). Barnet anses som regel ha fått hemvist i sitt födelseland och då ska presumtionen i det landets lag tillämpas (prop.1984/85:124 s.40–42). Om mannen i äktenskapet inte är presumtiv far enligt tillämplig lag betraktas surrogatmodern som ensam rättslig förälder.

I de fall surrogatmoderns make är presumtiv far till barnet saknar det betydelse att de tilltänkta föräldrarna finns angivna som far och mor i barnets födelsebevis. Det presumtiva faderskapet måste först hävas innan det kan fastställas att den tilltänkte fadern är rättslig far genom dom eller bekräftelse.

Hävande av faderskap

Faderskapet för maken till den kvinna som fött barnet ska anses vara hävt om det finns ett utländskt domstolsavgörande som vunnit laga kraft och som är giltigt i Sverige enligt 7 § IFL. Faderskapet kan även hävas av svensk domstol. Detta kan, om barnet har hemvist i Sverige, ske i samma mål som fastställande av faderskap för den tilltänkte fadern, enligt 3 kap. 13 § FB.

Om barnet inte har hemvist i Sverige kan det presumerade faderskapet hävas av svensk domstol endast under förutsättning att det i samma dom fastställs att den tilltänkte fadern är rättslig far. I dessa fall krävs dessutom att den tilltänkte fadern har hemvist i Sverige och att barnet har tillkommit med hans spermier samt att barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än den tilltänkte fadern och hans make, registrerade partner eller sambo (5 § andra stycket och 5 a § IFL).

Om barnet har sin hemvist utomlands krävs att socialnämnden i enlighet med 3 a § IFL är behörig att medverka vid fastställandet av faderskapet genom bekräftelse. Svensk lag ska då tillämpas vid handläggningen. Genom ett så kallat trepartsärende hos svensk socialnämnd kan surrogatmoderns make skriftligen godkänna en annan mans bekräftelse av faderskapet. Därmed anses det fastställt att mannen i äktenskapet inte är barnets far (1 kap. 2 § och 4 § FB.

Trepartsärende

Faderskapet vid barnets födelse – när surrogatmodern är ogift

Om kvinnan som fött barnet är ogift betraktas kvinnan som barnets enda rättsliga förälder vid barnets födelse. Detta gäller även när surrogatmoderns make inte anses vara barnets far genom legal faderskapspresumtion enligt lagen i barnets hemvistland vid födseln.

Om surrogatmodern är ensam rättslig förälder krävs att faderskapet är fastställt för att den tilltänkte fadern anses vara barnets far i Sverige.

Giltigheten av utomnordiska domar om faderskap

Avgörande från utländsk domstol om faderskap gäller i Sverige om det med hänsyn till en parts hemvist, medborgarskap eller annan anknytning fanns skälig anledning att talan prövades i den främmande staten (se närmare 7 § första stycket IFL och nedan). Domstolen måste ha prövat just frågan om faderskap enligt den utländska lagen i sitt avgörande. Om domstolen endast har gjort vissa överväganden som berör faderskapet, till exempel beslutat om underhållsskyldighet, men inte prövat själva faderskapsfrågan är det inte ett avgörande som i Sverige gäller som fastställande av faderskap.

I 7 § andra stycket IFL anges vissa situationer när ett utländskt domstolsavgörande om faderskap inte gäller i Sverige trots att de grundläggande förutsättningarna i paragrafens första stycke är uppfyllda. Det kan vara fråga om både svenska och utländska konkurrerande faderskapsfastställelser och pågående rättegångar om faderskap i Sverige eller i utlandet (7 § andra stycket 2–6 IFL). Ett avgörande om faderskap i utländsk domstol bör inte heller godtas om det finns grova brister i förfarande, till exempel om svaranden inte personligen eller genom ombud har fått gå i svaromål i den utländska rättegången (7 § andra stycket 1 IFL).

Enligt 12 § IFL ska ett utländskt faderskapsavgörande inte erkännas om det är uppenbart oförenligt med grunderna i den svenska rättsordningen (ordre public). En man kan till exempel ofrivilligt, genom hot eller tvång, ha yttrat sig inför domstol i ett faderskapsmål. I en sådan situation måste personen göra den svenska myndighet som har att bedöma faderskapet uppmärksam på att nämnda omständigheter har förekommit vid domstolsförhandlingen.

Giltighet av utomnordiska faderskapsbekräftelser

En utländsk faderskapsbekräftelse kan erkännas i Sverige om förutsättningarna i 8 § IFL är uppfyllda. En grundläggande förutsättning för att en utländsk bekräftelse ska vara giltig i Sverige är att bekräftelsen är giltig enligt lagen i det land där barnet eller den som har lämnat bekräftelsen hade hemvist eller var medborgare. Det är förhållandena vid tidpunkten för bekräftelsen som ska ligga till grund för bedömningen.

För att en utländsk faderskapsbekräftelse ska vara giltig i Sverige är det tillräckligt att den uppfyller de formkrav som gällde enligt lagen i det land den lämnades. Bekräftelsen behöver alltså inte uppfylla de krav som gäller för svenska faderskapsbekräftelser (8 § andra stycket IFL).

I många länder är det tillräckligt att mannen inställer sig personligen inför en tjänsteman på civilregistermyndigheten eller motsvarande och avger en frivillig förklaring att han är far till barnet. Därefter antecknas mannen som far i födelsebeviset. Det krävs i så fall varken någon mer ingående utredning från den myndighet som godtar bekräftelsen eller något godkännande från modern.

Bekräftelser som bedöms vara ogiltiga

Även om de grundläggande förutsättningarna i 8 § första och andra styckena IFL är uppfyllda så kan en faderskapsbekräftelse bedömas sakna giltighet. Detta kan ske om det finns svenska eller utländska konkurrerande faderskapsfastställelser eller pågående rättegångar om faderskap i Sverige eller i utlandet (8 § tredje stycket 1–4 IFL).

En bekräftelse är inte giltig i Sverige när det står helt klart att den är oriktig (8 § tredje stycket 5 IFL). Normalt krävs att någon part påtalar detta. Om det är uppenbart att en utländsk bekräftelse är oriktig på grund av att det rättsliga faderskapet inte stämmer med det biologiska ska bekräftelsen inte erkännas i Sverige. Om det däremot enbart finns tvivel om dess riktighet så bör bekräftelsen erkännas här tills den eventuellt förklaras ogiltig av domstol (prop. 1984/85:124 s. 35).

En fastställelse av faderskap genom bekräftelse gäller inte i Sverige om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att erkänna bekräftelsen, enligt 12 § IFL (ordre public). Exempelvis om en man utsatts för tvång eller hot i samband med faderskapsbekräftelsen så är den inte giltig i Sverige med stöd av 12 § IFL. Ett erkännande av faderskap genom bekräftelse är en rättshandling (förklaring) som ska göras frivilligt av mannen. Någon av parterna måste göra svensk myndighet som bedömer faderskapet uppmärksam på att tvång eller hot förekommit i samband med bekräftelsen.

Aktuell myndighet avgör vilka handlingar som ska presenteras för att faderskapsfrågan ska kunna avgöras.

Faderskap och moderskap vid ändrad könstillhörighet

Om barnet tillkommit genom insemination eller befruktning utanför kroppen med spermier från en kvinna ska hon, enligt 1 kap. 14 § föräldrabalken (FB), anses som mor till barnet. Det som sägs om far och faderskap i FB och andra författningar ska gälla för kvinnan. Moderskapet kan enligt ovan nämnda paragraf fastställas genom bekräftelse eller dom.

Källa:
MFoF, Kunskapsstöd, 2020

Pin It

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons