Ifall faderskapet för ett barn kan fastställas utan att det är utrett att mannen har haft samlag med barnets mor – vilket ju förslaget om anpassning till DNA-tekniken innebär – aktualiseras frågan vad som bör gälla om barnet har kommit till genom en assisterad befruktning och om det bör vara möjligt att fastställa faderskapet också för en spermagivare.

Som har nämnts i avsnitt 5.1 finns det i föräldrabalken särskilda bestämmelser om faderskap vid assisterad befruktning. Har en insemination eller befruktning utanför kroppen utförts på en kvinna med samtycke av hennes make eller sambo, anses mannen som far till barnet (1 kap. 6 och 8 §§ föräldrabalken). Den man som har givit sperma har däremot inga rättsliga bindningar till barnet. En liknande bestämmelse om föräldraskap för en kvinna föreslås nu för assisterad befruktning i lesbiska förhållanden.

Frågan är vad som bör gälla om faderskapet eller föräldraskapet för en kvinna inte kan bestämmas på detta sätt. Det kan röra sig om t.ex. en insemination i egen regi där kvinnan är ensamstående, partner eller sambo med en annan kvinna. Man kan vidare tänka sig fall där kvinnan är gift eller sambo med en man som inte har samtyckt till befruktningen. Det kan också vara fråga om en assisterad befruktning enligt 1984 eller 1988 års lag om det i något undantagsfall inte skulle finnas ett giltigt samtycke till befruktningen.

Om kvinnan är gift, anses mannen i äktenskapet visserligen som far på grund av faderskapspresumtionen i 1 kap. 1 § föräldrabalken, men presumtionen kan hävas (1 kap. 6 och 8 §§ jämfört med 2 §). Det finns i de fall som har beskrivits inget som hindrar att givaren frivilligt bekräftar faderskapet.

Men vad bör gälla om faderskapet inte bekräftas: bör det då kunna fastställas genom dom?

När 1984 års lag infördes gjordes bedömningen att en talan om faderskap inte borde kunna föras mot en spermagivare. En möjlighet att föra talan mot givaren ansågs i och för sig kunna fungera som spärr mot en okontrollerad verksamhet. Mot en sådan möjlighet talade dock att det, om en illegal verksamhet skulle komma att bedrivas, var sannolikt att den skulle ske i sådana former att givaren inte i efterhand kunde identifieras. Som sanktion mot en sådan verksamhet skulle därför en möjlighet till faderskapstalan mot givaren i praktiken bli meningslös.

Man menade vidare att det inte kunde vara någon fördel för barnet att en givare som inte har avsett att bli dess far kunde påtvingas ett sådant faderskap (prop. 1984/85:2 s. 14). I konsekvens med dessa uttalanden har faderskapstalan mot män som givit sperma i egen regi ogillats i två hovrättsavgöranden (Svea hovrätt den 13 april 1992, T 1437/91 och RH 1998:103).

Regeringen anser dock att barnets bästa och barns rätt till kunskap om sitt ursprung numera bör väga tyngre. Fastställandet av faderskap bör lika mycket ses som ett intresse för barnet. Det ligger, oavsett faderns inställning, i barnets intresse att faderskapet fastställs. Genom att faderskapet fastställs får barnet, förutom kunskapen om sitt ursprung, också rätt till underhåll, arv och faderns namn.

Det är olyckligt om barn som har kommit till genom assisterad befruktning får ett i dessa avseenden sämre läge än andra barn. Enligt regeringen är en rimlig utgångspunkt att faderskapet för ett barn skall kunna fastställas genom dom, oavsett hur barnet har kommit till. Att det ibland kan vara svårt att identifiera en privat spermagivare bör inte hindra att det ändå finns möjlighet att försöka få hans faderskap fastställt.

Det går emellertid inte att bortse från att särskilda hänsyn fortfarande gör sig gällande vid spermadonationer enligt 1984 och 1988 års lagar. Innan en befruktning sker skall läkaren kontrollera att de förutsättningar som anges i lagstiftningen är uppfyllda, dvs. att den kvinna som befruktas är gift eller sambo och att mannen har samtyckt till befruktningen.

Att en befruktning någon gång skulle ske i strid med bestämmelserna bör inte påverka möjligheterna att fastställa faderskapet i domstol. En grundläggande förutsättning för verksamheten är att en man som donerar sperma kan förlita sig på att de regler som gäller också efterföljs. En reglering som innebär att givaren mot sin vilja kan fastställas som far skulle leda till en minskad tillgång på donatorer i den svenska hälso- och sjukvården och gå ut över ett betydande intresse.

Regeringens bedömning är alltså att det bör vara möjligt att fastställa faderskapet för en spermagivare, förutsatt att ingen annan skall anses som barnets far enligt 1 kap. föräldrabalken, men att undantag bör göras för män som ger sperma enligt 1984 eller 1988 års lag. Om den befruktade kvinnans make eller sambo (eller partner) undantagsvis inte skulle ha samtyckt till befruktningen, bör faderskapet inte kunna fastställas genom dom för spermagivaren.

Källa:
Prop. 2004/05:137 s. 52

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Vad kan barnet säga om umgänget?









Har ett barn i 7 års åldern. Separerade från fadern när hon var 3 månader och han bor cirka 6 timmar bort. De pratar aldrig i telefon förutom jul och födelsedagar. Han har träffat henne en helg i månaden, och nu när hon började skolan kom vi överens om vartannat lov. Problemet är att han också brister i kommunikation till mig. Jag föreslår tider för umgänge som aldrig godtas. Beträffande sommarumgänget fick jag svar i juni. Jag får ofta får omboka våra planer och kan jag inte det hotar han alltid med stämning som aldrig blir av.

Nu vill han få umgänge alla lov. Kan det ens ske? Vad har mitt barn att säga om saken? Vad är rimligt att som umgänge- och boendeförälder kräva i detta läge?

Svar:

Läs mer ...