Ett barn som har tillkommit genom surrogatmoderskap i utlandet måste i dag – i de fall det inte finns någon utländsk fastställelse av faderskapet som erkänns i Sverige – väcka en talan om fastställande av faderskap i svensk domstol för att få en rättslig far i Sverige. Det krävs alltså att barnet genom sin ställföreträdare initierar en sådan process.

En ur barnets perspektiv bättre ordning vore enligt regeringen att det blir möjligt för den genetiska fadern att bekräfta faderskapet under medverkan av socialnämnd. En sådan process skulle kunna initieras av den man som vill fastställas som far och bör i många fall vara mer effektiv än ett domstolsförfarande eftersom en faderskapsbekräftelse – även om den inte bör godkännas av socialnämnden förrän barnet är fött – kan upprättas före barnets födelse.

Frågan är då om det är praktiskt möjligt för socialnämnden att medverka vid fastställande av faderskap för ett barn med hemvist i ett annat land och om det, med hänsyn till allmänna internationellt privat- och processrättsliga principer på området, är lämpligt att utsträcka socialnämnders behörighet till sådana situationer.

Det krävs normalt ingen omfattande utredning för att kunna fastställa ett barns genetiska far som hans eller hennes rättsliga far. I regel är det tillräckligt att det har utförts en rättsgenetisk undersökning, att resultatet av den undersökningen ger ett mycket starkt stöd för att mannen är barnets genetiska far och att det finns uppgifter från mannen och den kvinna som har fött barnet – samt i förekommande fall även hennes eventuella make – som stöder resultatet.

En rättsgenetisk undersökning kan i regel genomföras i barnets hemvistland, och socialnämnden har möjlighet att begära hjälp av utlandsmyndigheterna för att genomföra denna (3 kap. 17 § förordningen [2014:115] med instruktion för utrikesrepresentationen). Regeringen bedömer därför att det är praktiskt möjligt för socialnämnder att handlägga dessa ärenden på distans.

Att ge socialnämnder behörighet att medverka vid fastställande av faderskap för ett barn som inte har sin hemvist i Sverige innebär, som utredningen påpekar, ett avsteg från de allmänna principer som ligger bakom den nuvarande begränsningen av socialnämnders behörighet vid handläggning av faderskapsfrågor med internationell anknytning.

Syftet med den utvidgade behörigheten är dock att förenkla den svenska fastställelsen av den genetiska fadern som rättslig far och att bekräfta det som redan gäller i barnets hemvistland. Det finns således inte någon risk för att den utvidgade behörigheten kommer i konflikt med utländska intressen i frågan. Regeringen anser därför att det är motiverat att göra ett sådant avsteg.

Liksom i andra fall när faderskap fastställs under medverkan av socialnämnd bör svensk lag tillämpas. Av samma skäl som beträffande den utökade behörigheten bedöms även detta vara förenligt med allmänna internationellt privat- och processrättsliga principer. Enligt SKL kan socialnämndens prövning av sin behörighet innebära komplicerade ställningstaganden.

De uppgifter som nämnden behöver för att pröva sin behörighet bör dock i regel kunna hämtas in genom mannen och hans eventuella partner, surrogatmodern och hennes eventuella partner eller genom berörda utlandsmyndigheter. Flera av de länder i vilka internationella surrogatarrangemang erbjuds har också en tydlig reglering av de föräldraskapsrättsliga konsekvenserna av ett sådant arrangemang.

Sammantaget anser regeringen att fördelarna med en ordning som möjliggör för socialnämnden att fastställa faderskap i dessa fall överväger de eventuella svårigheter som nämnden kan behöva hantera vid prövningen av sin behörighet. Sammanfattningsvis bör därför socialnämnders behörighet att medverka vid fastställande av faderskap enligt svensk lag utökas till att omfatta även situationer när socialnämnden inte har någon utredningsskyldighet, om barnet har sin hemvist i ett annat land, fastställelsen avser en man som har sin hemvist i Sverige, det påstås att barnet har tillkommit med mannens spermier och barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än mannen och hans make, registrerade partner eller sambo.

Enligt SKL bör socialnämnden inte stå för de kostnader som kan följa med en rättsgenetisk undersökning i utlandet. Regeringen anser dock att det är rimligt att nämnden – liksom i andra fall när en rättsgenetisk undersökning behöver hämtas in för att fastställa faderskap – står för kostnaden för en sådan undersökning.

Ärenden om fastställande av faderskap för barn som har sin hemvist i Sverige handläggs av den kommun där barnet är folkbokfört (2 kap. 1 och 2 §§ föräldrabalken). I de fall socialnämndens nu utökade behörighet aktualiseras har barnet dock sin hemvist i utlandet, medan den man som ska fastställas som far har sin hemvist i Sverige. Det är därför lämpligt att dessa ärenden handläggs av socialnämnden i den kommun där den man som ska fastställas som far är folkbokförd.

Att socialnämnders behörighet utökas kan komma att innebära att de framöver kommer att handlägga fler faderskapsärenden med internationell anknytning. Det är angeläget att undvika att två motstridiga avgöranden blir gällande i Sverige. Som utredningen föreslår bör det därför införas en uttrycklig bestämmelse om att socialnämnden inte får godkänna en bekräftelse av faderskapet eller föräldraskapet enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken till ett barn om det utomlands pågår en rättegång om faderskapet. En motsvarande bestämmelse finns redan beträffande socialnämndens handläggning av faderskapsärenden med nordisk anknytning (4 § lagen [1979:1001] om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden).

Källa:
Prop. 2017/18:155 s. 46.

Pin It

Om hemsidan

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Ansvarig utgivare
Tomas Törnqvist
Socionom och verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons