Det finns ett behov av att förenkla möjligheterna att i Sverige fastställa faderskapet för barnets genetiska far efter ett surrogatarrangemang i utlandet

Som framgår av avsnitt 5.2 gäller som huvudregel en utländsk fastställelse av faderskap genom bekräftelse eller domstolsavgörande i Sverige. Av utredningens kartläggning framgår dock att det är vanligt att faderskapet till barn som tillkommit genom surrogatarrangemang i utlandet fastställs i barnets födelseland genom att en anteckning om faderskapet görs i barnets födelsebevis. En sådan anteckning är varken en bekräftelse eller ett domstolsavgörande och kan därför inte erkännas i Sverige.

För att åstadkomma ett rättsligt giltigt faderskap för barnet i Sverige krävs i dessa fall att den tilltänkta fadern bekräftar faderskapet under medverkan av en socialnämnd eller att en talan om fastställande av faderskapet väcks i svensk domstol.

Enligt 3 § lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor kan faderskapet till ett barn fastställas genom bekräftelse av faderskapet under medverkan av en socialnämnd, om nämnden är skyldig att utreda faderskapet enligt 2 kap. 1 eller 9 § föräldrabalken. Sådan utredningsskyldighet finns således bara när barnet har sin hemvist i Sverige.

Som utgångspunkt bör den som är bosatt i en viss stat anses ha sin hemvist där, om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande (se prop. 1984/85:124 s. 40–42 och 7 kap. 2 § lagen [1904:26 s.1] om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap).

Ett barn som tillkommer genom ett surrogatarrangemang i utlandet anses således i regel ha sin hemvist i sitt födelseland. Detta innebär att svenska socialnämnder i dag vanligtvis inte kan medverka vid fastställande av faderskap efter ett surrogatarrangemang i utlandet. Av 4 § lagen om internationella faderskapsfrågor följer att mål om faderskap får tas upp av svensk domstol bl.a. om barnet har sin hemvist i Sverige eller om talan förs mot en man som har sin hemvist i Sverige.

Detta innebär att svensk domstol är behörig att pröva en talan om fastställande av faderskap för ett barn som har tillkommit genom ett surrogatarrangemang i utlandet när den man som ska fastställas som far har sin hemvist i Sverige. Enligt 5 § lagen om internationella faderskapsfrågor ska en sådan talan prövas enligt lagen i den stat där barnet har sin hemvist när målet avgörs i första instans.

Ett barn som har tillkommit genom ett surrogatarrangemang i utlandet är normalt kvar i sitt födelseland till dess att svensk domstol har fastställt faderskapet för barnet, vilket innebär att svensk domstol i regel ska tillämpa lagen i barnets födelseland. Enligt utredningens kartläggning har inte alla länder som erbjuder internationella surrogatarrangemang en lagstiftning som tydligt reglerar de föräldraskapsrättsliga konsekvenserna av sådana arrangemang.

I de fall lagstiftning finns innebär den dock vanligtvis att det är den tilltänkta fadern som ska anses som barnets far och inte surrogatmoderns eventuella make eller sambo. En utgångspunkt för den föräldraskapsrättsliga regleringen i Sverige är att ett barns genetiska far ska kunna fastställas som barnets rättsliga far när det inte finns någon annan man som ska anses som barnets far, eller en kvinna som ska anses som barnets förälder.

Som framgår ovan innebär också de regler som gäller i internationella förhållanden att det i de allra flesta fall är möjligt att fastställa barnets genetiska far som barnets rättsliga far även efter ett surrogatarrangemang i utlandet. Så har också skett i de fall utredningen har kännedom om. Enligt regeringen är det viktigt att reglerna för fastställande och erkännande av faderskap i internationella förhållanden är effektiva och förutsägbara.

När det handlar om att fastställa faderskapet för ett barns genetiska far bör reglerna vara utformade så att eventuella svårigheter att fastställa faderskapet begränsas. Särskilt i de fall då ett barn i hemvistlandet saknar andra rättsliga föräldrar än de tilltänka föräldrarna framstår det som otillfredsställande att tidsutdräkt uppstår på grund av längre handläggningstider i domstol eller på grund av att det i barnets födelseland inte finns någon tydlig rättslig reglering avseende faderskapet som svenska domstolar kan tillämpa. Regeringen delar därför utredningens bedömning att det finns skäl att förenkla möjligheterna att fastställa faderskap i dessa situationer.

Källa:
Prop. 2017/18:155 s. 45.

Pin It

Om hemsidan

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Ansvarig utgivare
Tomas Törnqvist
Socionom och verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons