De flesta adoptioner avser barn under 18 år med hemvist utomlands. Av 6 kap. 12 § socialtjänstlagen följer att ett barn med hemvist utomlands inte utan socialnämndens medgivande får tas emot i syfte att adopteras av någon som inte är barnets förälder eller har vårdnaden om barnet.

För att få socialnämndens medgivande måste sökanden vara lämpad att adoptera. Vid lämplighetsbedömningen ska socialnämnden ta särskild hänsyn till bl.a. sökandens kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras behov och sökandens ålder och hälsa. Sökanden måste också ha genomgått en föräldrautbildning inför adoption.

Medgivandeutredningen sammanställs och dokumenteras i en utredningsrapport (som tjänar som den rapport om sökandens förhållanden som krävs enligt 1993 års Haagkonvention, om barnets hemvistland är anslutet till konventionen).

Om socialnämnden beslutar att inte lämna medgivande kan beslutet överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Adoptionen måste som regel ske genom förmedling av en sammanslutning som har auktoriserats av Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, MIA (Anm: numera MFoF). Som regel anmäler sökandena först intresse hos en sådan sammanslutning (en s.k. auktoriserad adoptionsorganisation) och ansöker därefter om socialnämndens medgivande. Väntetiderna kan ofta vara relativt långa innan sökanden får möjlighet att adoptera ett barn.

Om den auktoriserade adoptionsorganisationen vägrar att ge adoptionsförmedling får MIA, som tillsynsmyndighet, på begäran av sökanden uppdra åt den auktoriserade adoptionsorganisationen att ändå förmedla adoptionen (12 § i 1997 års lag). Den auktoriserade adoptionsorganisationen sköter kontakterna med utlandet och skickar sökandenas papper till berörda utländska organisationer och myndigheter.

När den utländska kontakten har bedömt att en tänkt placering hos sökandena är till barnets bästa får sökandena ta ställning till förslaget. När de har bestämt sig för att gå vidare med adoptionen ska de anmäla detta till socialnämnden. Socialnämnden ska då skyndsamt, senast inom två veckor, pröva om samtycke ska ges till att adoptionsförfarandet får fortsätta. Detta gäller också om det barn som föreslås för adoption har sitt hemvist i ett land som är anslutet till 1993 års Haagkonvention. Socialnämnden gör vid denna prövning en bedömning av sökandens behörighet och lämplighet att adoptera det specifika barn som sökanden föreslagits bli adoptivförälder till.

När sökandena har fått socialnämndens samtycke till att adoptionsförfarandet får fortsätta, får de avvakta ett mer eller mindre formellt besked om att de får resa till barnets hemvistland och hämta barnet. Det praktiska förfarandet går härefter till på olika sätt i olika länder. Vissa länder kräver att sökandena vistas en viss tid i landet tillsammans med barnet innan landets myndigheter beslutar om adoption eller godkänner att sökandena tar med sig barnet till Sverige.

Själva beslutet om adoption fattas på olika sätt. Ibland beslutar myndigheterna i barnets hemvistland om adoption. I vissa fall gäller detta beslut direkt i Sverige och då behövs inget adoptionsbeslut från en svensk domstol. Så är t.ex. fallet om beslutet har fattats i ett land som är anslutet till 1993 års Haagkonvention eller i en stat där sökanden var medborgare när beslutet meddelades.

Ett barn som inte har fyllt tolv år och som adopteras av en svensk medborgare blir vid adoptionen svensk medborgare om barnet adopteras genom ett sådant utländskt beslut som gäller i Sverige (3 § lagen [2001:82] om svenskt medborgarskap). Ett barn som är svensk medborgare behöver inte uppehållstillstånd för inresa till Sverige.

Om det utländska adoptionsbeslutet inte erkänns automatiskt kan MIA efter ansökan godkänna att adoptionsbeslutet gäller i Sverige. Enligt praxis förutsätter detta att det utländska beslutet innebär stark adoption. Om det utländska beslutet innebär svag adoption (och inte godkänns av MIA) eller om det inte har fattats något adoptionsbeslut över huvud taget i det andra landet krävs det ett adoptionsbeslut från en svensk domstol. I dessa fall måste barnet ha uppehållstillstånd.

Detsamma gäller om adoptionsbeslutet visserligen erkänns i Sverige men barnet inte automatiskt har blivit svensk medborgare (barnet kan t.ex. vara över tolv år). Uppehållstillståndet ska vara ordnat före inresan till Sverige. En ansökan ges in till och utreds av en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat.

Uppehållstillstånd ska ges till ett utländskt barn vars förälder är bosatt (eller har beviljats uppehållstillstånd för bosättning) i Sverige, eller vars förälder är gift eller sambo med en sådan person. Detta gäller alltså de adoptioner som blir direkt tillämpliga i Sverige, och följer av det s.k. familjeåterföreningsdirektivet.

Uppehållstillstånd ska också ges till ett barn som avses bli adopterat genom ett beslut av svensk domstol. Om det krävs ett svenskt adoptionsbeslut ska en ansökan om adoption ges in till behörig svensk tingsrätt (4 kap. 9 § föräldrabalken). Tingsrätten prövar härefter ansökan enligt 4 kap. föräldrabalken. Bland annat ska yttrande inhämtas från socialnämnden (10 § första stycket samma kap.). Ibland krävs yttrande från Migrationsverket (2 § tredje stycket i 1971 års lag).

Det är vanligt att myndigheterna i barnets ursprungsland vill ha uppföljningsrapporter i varierande omfattning när barnet har vistats i sin nya familj i Sverige under en viss tid. Det är ofta den person som har gjort den s.k. medgivandeutredningen som utför sådana uppföljningar. Adoptanterna ser till att rapporterna översätts och sänds till ursprungslandet, vanligtvis med hjälp av den auktoriserade sammanslutningen.


Källa:
SOU 2009:61 s. 83.

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Vad kan barnet säga om umgänget?









Har ett barn i 7 års åldern. Separerade från fadern när hon var 3 månader och han bor cirka 6 timmar bort. De pratar aldrig i telefon förutom jul och födelsedagar. Han har träffat henne en helg i månaden, och nu när hon började skolan kom vi överens om vartannat lov. Problemet är att han också brister i kommunikation till mig. Jag föreslår tider för umgänge som aldrig godtas. Beträffande sommarumgänget fick jag svar i juni. Jag får ofta får omboka våra planer och kan jag inte det hotar han alltid med stämning som aldrig blir av.

Nu vill han få umgänge alla lov. Kan det ens ske? Vad har mitt barn att säga om saken? Vad är rimligt att som umgänge- och boendeförälder kräva i detta läge?

Svar:

Läs mer ...