Internationell adoption av ett barn med hemvist i Sverige, dvs. adoption där Sverige är ursprungsstat och en annan stat är mottagande stat, är inte vanligt förekommande.

Som konstaterades vid Sveriges tillträde till 1993 års Haagkonvention avser adoptioner i Sverige ofta adoption av en närstående. Om sökanden är bosatt utomlands kan det bli fråga om en internationell adoption (prop. 1996/97:91 s. 61). Om 1993 års Haagkonvention är tillämplig vid internationell adoption av ett barn med hemvist i Sverige, ska centralmyndigheten (för Sveriges del Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd) bl.a. sammanställa en rapport om barnets förhållanden (artikel 16.1). Rapporten ska överlämnas till centralmyndigheten i den mottagande staten (artikel 16.2).

Utredningen föreslår att de uppgifter som följer av artikel 16.1 ska flyttas från Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (numera Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd) till socialnämnden. Utredningen anser att myndigheten inte har tillräcklig sakkunskap eller nödvändiga resurser att utföra uppgifterna och påpekar att det är socialnämnden som sammanställer rapporter om blivande adoptivföräldrar i de fall då Sverige är mottagande stat (artikel 15).

I samband med att Sverige tillträdde 1993 års Haagkonvention bestämdes att Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (dåvarande Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor) skulle vara centralmyndighet enligt konventionen. Det konstaterades att detta innebar att myndigheten skulle tillföras vissa nya arbetsuppgifter, nämligen de uppgifter som centralmyndigheten i ursprungsstaten ska utföra i de fall barn adopteras från Sverige till en annan konventionsstat.

Liksom skett tidigare vid adoption av svenska barn skulle socialnämnden utreda barnets situation och om adoption är lämplig. Den skyldigheten följer av socialnämndens ansvar för barn enligt socialtjänstlagen (2001:453). Däremot skulle Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd vara den som formellt upprättar och skickar den i konventionen förutsedda rapporten till staten i fråga (se prop. 1996/97:91 s. 60 f.). Den ordning som beskrivs i förarbetena skiljer sig endast marginellt från den ordning som skulle gälla med utredningens förslag.

Med utredningens förslag skulle socialnämnden, utöver den utredning som de genomför, upprätta rapporten. Själva överlämnandet av rapporten, en uppgift som regleras i artikel 16.2, skulle alltjämt verkställas av Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd. Det är alltså själva upprättandet av rapporten som skulle flyttas från den myndigheten till socialnämnderna.

Regeringen anser att det inte finns skäl att göra en sådan förändring. De överväganden som gjordes i samband med att Sverige tillträde 1993 års Haagkonvention är enligt regeringens bedömning fortfarande relevanta. Det är rimligt att socialnämnden i enlighet med socialtjänstlagen utreder barnet situation och huruvida en adoption är lämplig.

Det är däremot lämpligt att Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, som har erfarenhet av 1993 års Haagkonvention och är mottagare av motsvarande rapporter i ärenden som rör enskild adoption av barn till Sverige, ansvarar för det formella upprättandet av rapporten. En fördel med denna ordning är att den skapar förutsättningar för enhetlighet.

Regeringen anser alltså att det inte finns tillräckliga skäl att flytta uppgifterna i artikel 16.1 i 1993 års Haagkonvention från Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd till socialnämnden. Det finns inte skäl att införa ytterligare reglering av internationella adoptioner av barn från Sverige Som framgår ovan blir 1993 års Haagkonvention tillämplig om en sökande i en annan konventionsstat ansöker om adoption av ett barn med hemvist i Sverige.

I förhållande till de övriga nordiska länderna tillämpas i stället förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. I övrigt finns inte några särskilda bestämmelser om internationell adoption av barn med hemvist i Sverige. Utredningen har övervägt sådana bestämmelser men gör bedömningen att någon ytterligare reglering inte behövs.

Om adoptionen ska ske genom beslut i svensk domstol tillämpas 4 kap. föräldrabalken (jfr avsnitt 15 angående svensk domstols behörighet och tillämplig lag). Domstolen ska då uppdra åt socialnämnden att utse någon att utföra en adoptionsutredning. Det som skiljer denna situation från en internationell adoption till Sverige är att det inte har gjorts någon medgivandeutredning enligt 6 kap. 12 § socialtjänstlagen.

Mot bakgrund av att de tilltänkta adoptivföräldrarna i denna situation har sin hemvist i en annan stat framstår det inte som lämpligt att reglera frågan om utredningen av deras lämplighet närmare. Bedömningen får i stället göras inom ramen för bedömningen av barnets bästa och utredningen får anpassas efter omständigheterna i det enskilda fallet inom ramen för dom- stolens utredningsskyldighet (jfr avsnitt 11.2.1). I en sådan situation behöver utredning sannolikt inhämtas från myndigheter i den stat där sökanden har sin hemvist. Om adoptionen beslutas i en annan stat styrs prövningen där av lagen i den staten. När beslutet är fattat uppkommer frågan om Sverige ska erkänna det.

I avsnitt 15.5 föreslås att det för erkännande även fortsättningsvis ska krävas myndighets godkännande om den som har adopterats var svensk medborgare eller hade sin hemvist i Sverige när det utländska beslutet meddelades. Erkännande kan även vägras med hänsyn till ordre public (avsnitt 15.6). Det utländska adoptionsbeslutet blir alltså inte utan vidare gällande i Sverige.

Sammanfattningsvis delar regeringen utredningens bedömning att det inte finns skäl att införa ytterligare regler om internationella adoptioner av barn som har sin hemvist i Sverige.

Källa:Prop. 2017/18:121 s. 112.

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons