Den gällande ordningen för enskild adoption

De nuvarande reglerna om auktoriserade adoptionssammanslutningar och möjligheten till enskild adoption infördes i samband med att Sverige tillträdde 1993 års Haagkonvention. Bestämmelserna fördes in i en ny lag (1997:192) om internationell adoptionsförmedling och innebar en begränsning av de enskilda adoptionerna jämfört med vad som dittills hade gällt (jfr prop. 1996/97:91 s. 63 f.).

Tidigare hade socialnämnden i samband med medgivandeprövningen prövat om det tilltänkta förfarandet var tillförlitligt, även i de fall då adoptionen förmedlades av en adoptionssammanslutning. Genom den nya lagen slopades den individuella prövningen av förfarandet i de fall adoptionen förmedlades av en sådan sammanslutning.

Samtidigt fick dåvarande Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (som föregick Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, numera Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd) uppgiften att i undantagsfall ge tillstånd till att adoptionen inte förmedlas av en sammanslutning (enskild adoption).

Som framgår av avsnitt 13.1 får Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd ge tillstånd till enskild adoption i enstaka fall av adoption som avser släktingbarn eller där det annars finns särskilda skäl att adoptera utan förmedling av en auktoriserad sammanslutning (4 § lagen om internationell adoptionsförmedling).

Detta innebär att enskild adoption kommer i fråga främst i fall då sökanden har en relation till barnet i fråga, t.ex. om det rör sig om ett släktingbarn. Enskild adoption kan dock även tillåtas om sökanden har bott eller arbetat i ett visst land eller har sitt ursprung där och vill adoptera ett barn från det landet (a. prop. s. 64).

Som framgår av avsnitt 13.1 gäller kravet på medgivande och tillstånd till att adoptionsförfarandet får fortsätta (6 kap. 12 och 14 §§ socialtjänst- lagen) vid enskild adoption.

Det finns inte skäl att nu begränsa möjligheten till enskild adoption ytterligare

Det har i olika sammanhang framförts invändningar mot regleringen av enskilda adoptioner. Det har bl.a. uttalats att adoptionsprocessen vid adoption av ett känt barn inte är tydlig och enhetlig och att regelsystemet kan behöva ses över (se prop. 2003/04:131 s. 75 f.).

Utredningen föreslår att de situationer då enskild adoption får ske ska begränsas ytterligare i förhållande till vad som gäller i dag genom att adoption av ett okänt barn genom enskild adoption inte längre ska tillåtas. Som skäl för förslaget anför utredningen att det generellt sett är bättre att en adoption förmedlas av en auktoriserad adoptionssammanslutning än att den sker genom enskild adoption, bl.a. eftersom utredningen många gånger är sämre vid enskild adoption. Bakom förslaget ligger alltså inte att det framkommit att barn som kommit till Sverige genom enskild adoption faktiskt farit illa.

Regeringen håller med om att det finns ett värde i att adoptioner som innebär en förmedling av ett på förhand okänt barn i största möjliga utsträckning sköts av auktoriserade sammanslutningar som har kunskap om och erfarenhet av adoptionsförmedling och som står under tillsyn av Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd.

Det finns emellertid länder som de auktoriserade sammanslutningarna inte verkar i. Om möjligheterna till enskild adoption begränsas, minskar möjligheterna för barn i dessa länder att få en familj genom internationell adoption. När det inte är möjligt att få hjälp av en adoptionssammanslutning kan enskild adoption vara ett värdefullt komplement för att möjliggöra för fler barn att få en ny familj genom internationell adoption. Detta talar för att möjligheten till enskild adoption inte nu bör begränsas. Eftersom frågan om i vilka fall enskild adoption bör tillåtas hänger samman med hur adoptionsverksamheten i stort är organiserad och hur den möter de behov som finns är det också rimligt att dessa frågor behandlas i ett sammanhang, vilket inte kan ske i detta lagstiftningsärende.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2017 konstaterat att det finns behov av att anpassa nuvarande organisering av adoptionsförmedlingsverksamheten och det stöd som lämnas i samband med internationell adoption till nya förhållanden (prop. 2016/17:1 utg. omr. 9 s. 164). Regeringen avser alltså att återkomma till frågan om den internationella adoptionsverksamheten. Mot denna bakgrund bör utredningens förslag om en begränsning av möjligheten till enskild adoption inte genomföras.

I de fall då sökanden redan har en relation till det barn som adoptionen avser finns det sällan ett behov av att en auktoriserad adoptionssammanslutning medverkar vid adoptionen eftersom det i dessa fall inte sker någon egentlig förmedling. Utredningen föreslår inte heller att denna möjlighet tas bort.

I syfte att avstyra olämpliga adoptioner i ett så tidigt skede som möjligt föreslår regeringen i avsnitt 13.2.2 att det vid adoption av ett känt barn ska ske en prövning av om adoptionen kan antas vara till barnets bästa redan vid socialnämndens medgivandeprövning. Med de bedömningar regeringen gör bör inte, som utredningen föreslår, uppgiften att pröva frågan om tillstånd till enskild adoption flyttas från Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd till socialnämnden.

Förslaget är motiverat av att den kunskap om förmedlingssättets tillförlitlighet som finns hos myndigheten inte behövs om de enskilda adoptionerna endast ska kunna avse ett på förhand känt barn. När de enskilda adoptionerna nu inte begränsas ytterligare saknas det skäl att genomföra en sådan förändring.

Källa:
Prop. 2017/18:121 s. 108.

Pin It

Om hemsidan

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Ansvarig utgivare
Tomas Törnqvist
Socionom och verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons