Utredningen föreslår att ett medgivande att ta emot ett barn för internationell adoption inte ska få lämnas om sökanden eller sökandena vid tidpunkten för ansökan har fyllt 43 år. Åldersgränsen ska enligt förslaget inte gälla om barnet har en personlig anknytning till sökanden eller om det annars finns särskilda skäl.

Som skäl för att införa en övre åldersgräns anför utredningen att det ökar förutsägbarheten och enhetligheten i bedömningen av sökandens lämplighet. Utredningen föreslår inte att åldersgränsen ska finnas i 4 kap. föräldrabalken utan i socialtjänstlagen. Begränsningen skulle alltså gälla endast vid internationell adoption.

Regeringen anser att åldersgränser är en typ av generell begränsning som bör undvikas i adoptionslagstiftningen eftersom den inte främjar en nyanserad och ändamålsenlig bedömning i det enskilda fallet. Som Barnombudsmannen noterar anger Unicefs handbok om barnkonventionen åldersgränser för dem som adopterar som exempel på något som begränsar tillämpningen av principen om barnets bästa.

Frågan är om det trots detta finns skäl för en övre åldersgräns vid just internationell adoption. När adoptionsreglerna infördes övervägdes behovet av föreskrifter om viss åldersskillnad mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera. Bedömningen gjordes dock att åldersskillnaden i stället är en aspekt som domstolen får ta hänsyn till vid bedömningen av om adoptionen är lämplig.

En övre åldersgräns diskuterades inte, vilket sannolikt har sin grund i dåtidens uppfattning att det var lämpligast att en person fick adoptera först när det stod klart att han eller hon inte själv kunde få barn. Den lägsta åldern för sökanden bestämdes dock till 25 år med hänvisning till att en högre minimiålder ofta skulle omöjliggöra adoption av egna utomäktenskapliga barn (se NJA II 1917 s. 475 f. och 489).

Synen på sökandens ålder vid adoption har förändrats sedan 1918. Uppfattningen är inte längre att adoption bör komma i fråga först när sökanden har uppnått en sådan ålder att det står klart att han eller hon inte längre själv kan få barn. Nuförtiden rör diskussionen främst frågan vid vilken ålder sökanden bör anses vara för gammal för att vara lämpad att adoptera.

Ett skäl att beakta sökandens ålder vid adoption är att adoptivföräldern under åtskilliga år framåt behöver ha styrka och flexibilitet att möta barnets behov. Som Sveriges Kommuner och Landsting anför är variationen mellan olika personer dock stor när det gäller s.k. biologisk ålder. Ålder och hälsa bör mot denna bakgrund ses i ett sammanhang. Det finns även ett värde i att åldersstrukturen i adoptivfamiljer inte skiljer sig alltför mycket från åldersstrukturen i andra familjer (prop. 2003/04:131 s. 60 f.).

Som Umeå tingsrätt påpekar blir människor i dag föräldrar senare i livet, vilket innebär både att allt äldre personer axlar föräldrarollen och att åldersstrukturen i familjer förändras. Samhällets syn på vilken ålder som är lämplig för föräldraskap och adoption och föräldrars ålder i förhållande till barnets bästa förändras alltså över tid.

Det kan tilläggas att de barn som i dag är aktuella för internationell adoption generellt sett är äldre än vad som var fallet tidigare. Även om en adoptivförälder är äldre när den får barnet i sin vård blir därmed alltså inte åldersskillnaden nödvändigtvis större. Att sökandens ålder särskilt ska beaktas vid medgivandeprövningen infördes 2005. Även då hade en utredning föreslagit en övre åldersgräns, den gången 42 år, för internationell adoption men regeringen lämnade inte något sådant förslag.

Regeringen anförde att flexibiliteten i bedömningarna riskerar att minska om åldersgränsen slås fast i lag och att en mer flexibel reglering ökar förutsättningarna för att vid bedömningen väga in också intresset av att åldersskillnaden mellan barnet och adoptivföräldern inte är för liten (prop. 2003/04:131 s. 61). De skäl som 2005 anfördes mot en lagstadgad övre åldersgräns är enligt regeringen fortfarande relevanta.

Om en övre åldersgräns införs kan det visserligen leda till enhetligare bedömningar. De möjligheter till undantag från åldersgränsen som utredningen föreslår innebär dock att det även med utredningens förslag kan behöva göras mer komplicerade bedömningar. Det är alltså inte säkert att utredningens förslag skulle innebära en enhetlig tillämpning.

En påtaglig nackdel med en åldersgräns är vidare att den är statisk och därmed riskerar att inte motsvara den syn som råder vid den tidpunkt bedömningen görs. Framför allt tar en lagstadgad åldersgräns inte tillräcklig hänsyn till individens förutsättningar i det enskilda fallet och riskerar därför att leda till resultat som inte är till barnets bästa.

För regeringen framstår det som främmande med en ordning som generellt och på förhand slår fast att någon över en viss ålder inte kan möta de krav som ställs på adoptivföräldrar och alltså inte är lämplig. En viss jämförelse kan i detta sammanhang göras med reglerna om assisterad befruktning där lagstiftaren har valt att inte införa någon lagstadgad övre åldersgräns (se prop. 2014/15:127 s. 16).

Diskrimineringsombudsmannen och Umeå tingsrätt ifrågasätter en åldersgräns ur ett diskrimineringsperspektiv. Regeringen anser att en samlad bedömning utifrån omständigheterna i varje enskilt fall stämmer bättre överens med Europakonventionens krav än en generell övre åldersgräns (jfr Schwizgebel mot Schweiz, no. 25762/07, 10 juni 2010).

Utöver det anförda konstaterar regeringen att eftersom utredningen inte föreslår någon generell åldersgräns eller något krav på viss åldersskillnad i 4 kap. föräldrabalken ska sökandens ålder och åldersskillnaden vid den slutliga prövningen av en adoption med utredningens förslag även fortsättningsvis vägas in som en av flera relevanta omständigheter.

Att samtidigt införa en åldersgräns vid medgivandeprövningen kan uppfattas som inkonsekvent och bidrar inte till en enhetlig reglering. En sådan ordning innebär även, som Göta hovrätt påpekar, att i praktiken olika krav uppställs beroende på om det rör sig om en nationell eller internationell adoption.

Sammantaget anser regeringen att det inte finns skäl att införa en lagstadgad övre åldersgräns för internationell adoption. I likhet med Helsingborgs tingsrätt anser regeringen att åldern i stället ska vara en av flera omständigheter som beaktas. Som framgår av det följande anser regeringen vidare att det finns anledning att flytta tyngdpunkten i lämplighetsprövningen från sökandens ålder och ytterligare markera att åldern bör ingå som en av flera relevanta omständigheter.

Källa:
Prop. 2017/18:121 s. 97.

Pin It

Om hemsidan

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Ansvarig utgivare
Tomas Törnqvist
Socionom och verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons