Med internationell adoption avses att en eller två personer med hemvist i Sverige adopterar ett barn som har sin hemvist i ett annat land (jfr 1 § lagen [1997:192] om internationell adoptionsförmedling).

Den som vill genomföra en internationell adoption ska enligt 4 § första meningen lagen om internationell adoptionsförmedling anlita en auktoriserad adoptionssammanslutning. Det är Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd som avgör frågor om auktorisation och som har tillsyn över de auktoriserade sammanslutningarna (5 §). För närvarande finns tre auktoriserade adoptionssammanslutningar i Sverige.

I enstaka fall av adoption som avser släktingbarn eller där det annars finns särskilda skäl får adoption ske utan medverkan av en auktoriserad sammanslutning (4 § andra meningen). Detta kallas enskild adoption. Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd ska i sådana fall pröva om förfarandet är godtagbart innan barnet lämnar ursprungslandet.

Enligt 6 kap. 12 § socialtjänstlagen (2001:453) får ett barn som har sin hemvist utomlands inte tas emot i syfte att adopteras utan socialnämndens medgivande. Ett medgivande ska inhämtas innan barnet lämnar den stat där barnet har sin hemvist. Medgivande får lämnas endast om den som ansöker är lämpad att adoptera. Lämplighetsbedömningen har sin grund i 1993 års Haagkonvention (artikel 5 a) men gäller oavsett om adoptionen sker från ett land som har tillträtt konventionen eller inte (jfr 94 även artikel 10 i 2008 års Europarådskonvention angående utredningen inför en adoption).

Kravet på medgivande gäller vidare oavsett om adoptionen förmedlas av en auktoriserad adoptionssammanslutning eller om det rör sig om en enskild adoption. Att prövningen tar sikte på sökandens lämplighet hänger samman med att det vid medgivandeprövningen vanligtvis ännu inte är känt vilket barn som adoptionen kommer att avse.

Utöver kravet på medgivande gäller att socialnämnden, när ett visst barn har föreslagits för adoption, ska pröva om adoptionsförfarandet ska få fortsätta (6 kap. 14 § socialtjänstlagen). Om en internationell adoption avser ett barn med hemvist i en stat som har tillträtt 1993 års Haagkonvention ska även bestämmelserna i den konventionen tillämpas. Myndigheten för familjerätt och föräldraskaps- stöd är centralmyndighet enligt konventionen.

Som framgår av avsnitt 4 finns det flera olika beslutsvägar vid internationell adoption. Ibland fattas adoptionsbeslutet i ursprungsstaten och ibland fattas det i Sverige. Oavsett var beslutet fattas gäller kraven i socialtjänstlagen och lagen om internationell adoptionsförmedling.
Internationella adoptioner av barn från andra länder till Sverige blev vanliga under andra hälften av 1900-talet. Under senare år har dock antalet internationella adoptioner stadigt minskat. Detta beror bl.a. på att välståndet i flera tidigare ursprungsstater har ökat och att man på många håll i världen har fått bättre förutsättningar att själva ta om hand barn som behöver nya föräldrar.

Det minskade antalet internationella adoptioner beror även på att de alternativ till adoption som finns för ofrivilligt barnlösa personer i Sverige, t.ex. assisterad befruktning, används i ökad omfattning.

År 2017 genomfördes 240 internationella adoptioner via de auktoriserade adoptionssammanslutningarna. Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd behandlade samma år 21 ansökningar om tillstånd till enskild adoption.

Källa:
Prop. 2017/18:121 s. 95.

Pin It

Om hemsidan

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Ansvarig utgivare
Tomas Törnqvist
Socionom och verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons