Förutsättningarna för adoption av en vuxen, dvs. den som har fyllt 18 år, framgår av 4 kap. 6 § föräldrabalken. Av den paragrafen framgår även förutsättningarna för adoption av ett barn.

En allmän förutsättning för att en adoption ska beslutas är att den är lämplig. Tillstånd får ges endast om det är till fördel för barnet. För att adoptera en vuxen krävs vidare att sökanden har uppfostrat den vuxne när denne var barn eller att det annars med hänsyn till det personliga för- hållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoption.

Vuxenadoption sker uteslutande i situationer då det redan finns en relation mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera. Oftast rör det sig om styvbarnsadoption. En vuxenadoption kan även avse t.ex. adoption av någon som tidigare har varit familjehemsplacerad hos sökanden eller som av någon annan anledning har fått omvårdnad av sökanden under uppväxttiden.

Vuxenadoption kan ha internationell anknytning. Dessa adoptioner omfattas dock inte av begreppet internationell adoption eftersom det begreppet endast avser adoption av barn. Varken 1993 års Haagkonvention eller lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling är tillämplig vid vuxenadoption.

Adoption av en vuxen kan vara en värdefull möjlighet att befästa en familjerelation. Det är därför viktigt att möjligheten till vuxenadoption finns även fortsättningsvis. Regeringen anser att det inte finns anledning att i sak förändra kraven för att en vuxenadoption ska tillåtas. Däremot finns det behov av att förtydliga förutsättningarna för när vuxenadoption kan ske.

Mot bakgrund av de skillnader som finns i bedömningen av adoption av ett barn och en vuxen anser regeringen till att börja med att förutsättningarna för adoption av barn och förutsättningarna för vuxenadoption bör regleras för sig i två olika paragrafer (se även avsnitt 7.1).

Lagrådet är för sin del inte övertygat om att en sådan uppdelning i alla avseenden är en lämplig ordning. Lagrådet tycker att det t.ex. är tveksamt om en adoption av en sjuttonåring ska behandlas på ett annat sätt än adoption av en artonåring. Regeringen konstaterar att bedömningen redan i dag skiljer sig åt vid adoption av barn och vuxna trots att de regleras i samma paragraf, även om denna skillnad naturligtvis är mindre framträdande ju äldre barnet respektive yngre den vuxne är.

Denna skillnad kommer med de förslag som i övrigt lämnas i denna proposition att bli tydligare. Som redovisas i avsnitt 7 ska barnkonventionens bestämmelser om barnets bästa och om delaktighet få större genomslag vid adoption av barn. För barn handlar det om att få inte bara nya föräldrar utan även nya vårdnadshavare. Barnets behov av adoption och de tilltänkta föräldrarnas lämplighet fokuserar till stor del på aspekter som vårdnad, omsorg och uppfostran; i praktiken handlar adoption av ett barn om att ge barnet ett nytt hem. Den adoptionsutredning som regeringen i avsnitt 10 föreslår ska genomföras vid adoption av barn ska i stor utsträckning utreda sådana förhållanden.

Adoption av en vuxen fyller många gånger ett annat syfte. Som Högsta domstolen uttalat skiljer sig också utredningsskyldigheten åt mellan de olika slagen av adoption (se rättsfallet NJA 2015 s. 546 och avsnitt 11.2.1). Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att även i adoptionsärenden upprätthålla den principiella skillnad mellan barn och vuxna som den familjerättsliga lagstiftningen ger uttryck för.

Regeringen anser alltså, trots Lagrådets synpunkter, att det är lämpligt att reglera adoption av barn och vuxna i olika paragrafer. En grundläggande förutsättning för att adoptera en vuxen bör vara att adoptionen är lämplig. Endast ett krav på lämplighet är dock inte tillräckligt för att ringa in de fall då adoption bör kunna komma i fråga.

En ytterligare förutsättning bör vara att adoption ska befästa ett personligt förhållande mellan sökanden och adoptivbarnet som väsentligen motsvarar det som finns mellan föräldrar och barn. Bevekelsegrunder som inte är kopplade till det personliga förhållandet mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera, t.ex. en önskan att föra vidare ett släktnamn eller att underlätta för en person att få uppehållstillstånd i Sverige, bör alltså inte i sig kunna vara skäl för att bevilja en adoption (prop. 1980/81:112 s. 9 och 14 och rättsfallen NJA 1920 s. 449 och NJA 1986 s. 604).

Mot den bakgrunden bör adoption av en vuxen person få ske om det finns särskild anledning till adoption med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera och om adoptionen även i övrigt är lämplig. Vid bedömningen bör det särskilt beaktas om sökanden har uppfostrat den som sökanden vill adoptera eller om adoptionen annars avser att bekräfta en relation motsvarande den mellan barn och förälder.

Avsikten är att en adoption liksom tidigare ska bli aktuell i första hand i situationer då sökanden är en styvförälder eller har varit familjehemsförälder eller av någon annan anledning har uppfostrat den som sökanden vill adoptera. Vidare ska adoption kunna ske i situationer då det, trots att sökanden inte har stått för uppfostran, har uppkommit en relation som motsvarar den mellan ett barn och en förälder. Det kan vara fallet om sökanden t.ex. har varit styvförälder från barnets sena tonår eller sedan barnet blev vuxet och det därefter har etablerats en stark relation, eventuellt även mellan sökanden och det tilltänkta adoptivbarnets egna barn, genom kontakter och umgänge som förekommer i en familj (jfr rättsfallet NJA 1989 s. 401).

Att det annars finns särskild anledning till adoption med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera kan t.ex. röra den situationen att en person återförenas med ett barn som har adopterats bort som spädbarn (jfr rättsfallet NJA 2002 s. 425).

Det är inte möjligt att uttömmande ange de situationer då det finns förutsättningar för vuxenadoption. Bedömningen måste alltid göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Lagrådet efterlyser ytterligare resonemang om hur utredningsskyldigheten ska tillgodoses i ärenden om vuxenadoption. Regeringen återkommer till den frågan i avsnitt 11.2.1.

I bedömningen av om adoptionen även i övrigt är lämplig ligger bl.a. att åldersskillnaden mellan sökanden och den som sökanden vill adoptera inte är för liten. Det kan noteras att 2008 års Europarådskonvention som gäller adoption av barn anger att åldersskillnaden lämpligen bör vara minst 16 år (artikel 9).

Regeringen anser dock att den typen av gränser eller riktmärken inte är lämpliga (jfr avsnitt 13.2.1) och konstaterar att bedömningen av åldersskillnaden måste göras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Även inställningen hos föräldrarna till den som sökanden vill adoptera ska beaktas. Om de inblandade personerna har anknytning till en annan stat, kan frågan om huruvida adoptionen blir gällande i den andra staten påverka bedömningen. Hänsyn bör alltså tas till om det genom adoptionen uppstår haltande rättsförhållanden som är negativa för de inblandade (jfr avsnitt 7.1 där denna fråga utvecklas angående adoption av barn).

I 4 kap. 6 § föräldrabalken anges som en generell förutsättning att adoptionen ska vara till fördel för barnet. Detta rekvisit tar i första hand sikte på personer under 18 år men det gäller även vid adoption av vuxna (se NJA II 1917 s. 489 och rättsfallen NJA 1991 s. 194 och NJA 2002 s. 425).

Som framgår av avsnitt 7.1 föreslår regeringen att barnets bästa ska ges störst vikt vid adoption av barn. När det gäller adoption av vuxna finns det inte behov av att uppställa något motsvarande krav. Att adoptionen är till fördel för den som sökanden vill adoptera bör i stället ingå i bedömningen av om adoptionen är lämplig.

Migrationsverket anför att möjligheterna att få uppehållstillstånd bör vara en viktig aspekt vid bedömningen av om det finns särskild anledning till adoption när det är fråga om en adoption med internationell anknytning. Kravet på att adoptionen ska vara lämplig innebär bl.a. att adoptionen inte får ha till primärt syfte att underlätta för en person att få uppehållstillstånd i Sverige (jfr rättsfallet NJA 1989 s. 67 där Högsta domstolen uttalar att stränga krav bör uppställas på grund av risken för missbruk av adoptionsinstitutet).

Bedömningen i adoptionsärendet kan alltså påverkas av information som även har betydelse i utlänningsärendet. Det bör för beslut om adoption dock inte krävas att det finns för- utsättningar för att bevilja uppehållstillstånd. Den bedömning som görs i adoptionsärendet och den som görs i utlänningsärendet skiljer sig åt (se prop. 2000/01:66 s. 21).

Utgångspunkten är att vuxna som är adopterade vid bedömningen av frågor om uppehållstillstånd så långt som möjligt ska ha samma rättsliga ställning som andra vuxna som åberopar anknytning till en förälder som grund för ansökan om uppehållstillstånd (a. prop. s. 30). Den som adopteras som vuxen får i förekommande fall ansöka om uppehållstillstånd enligt i princip samma förutsättningar som personer i övrigt som ansöker om uppehållstillstånd med hänsyn till anknytning. Se även avsnitt 11.2.1 angående Migrationsverkets yttrande i adoptionsärenden.

Även fortsättningsvis bör det vid vuxenadoption krävas samtycke från den som adopteras. De undantag som finns från kravet på samtycke bör också gälla fortsättningsvis. Begreppet psykisk störning bör dock ersättas med psykisk sjukdom (se vidare avsnitt 7.3). Liksom andra som ska lämna sitt samtycke ska en vuxen som ska lämna sitt samtycke till adoptionen få information om innebörden av en adoption och ett samtycke innan samtycket lämnas (jfr avsnitt 7.3 och 8.4).

Som framgår av avsnitt 6 kan gemensam adoption endast genomföras av två personer som är gifta (eller med regeringens förslag sambor) och styvbarnsadoption kan endast ske avseende makes (eller sambos) barn. Det har i vissa sammanhang gjorts gällande att det särskilt vid vuxen- adoption kan finnas ett behov av att möjliggöra gemensam adoption och styvbarnsadoption även efter en separation. Det kan t.ex. tänkas att någon vill manifestera sin relation till en styvförälder genom en adoption trots att styvföräldern och den andra föräldern inte längre är gifta eller sambor. På motsvarande sätt kan någon som har växt upp i ett familjehem vilja bli adopterad av de tidigare familjehemsföräldrarna först sedan de har separerat.

Dessa frågor har inte övervägts av utredningen och det finns därför inte någon möjlighet att inom ramen för detta lagstiftningsärende be- handla dem närmare.

Källa:
Prop. 2017/18:121 s. 65.

Pin It

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons