Barn har enligt barnkonventionen rätt att få vetskap om sina föräldrar (artikel 7). 1993 års Haagkonvention innehåller en skyldighet för konventionsstaterna att bevara upplysningar om barnets ursprung, bl.a. uppgifter om barnets föräldrar (artikel 30). 2008 års Europarådskonvention innehåller en motsvarande bestämmelse (artikel 22). En adopterad persons rätt till information om sitt ursprung kommer även till uttryck i Europadomstolens praxis (jfr bl.a. rättsfallet Godelli mot Italien, no. 33783/09, 25 september 2012).

Ett adoptivbarns möjlighet att i det enskilda fallet få information om sitt ursprung beror på många olika omständigheter. Vid internationell adoption kan det helt saknas uppgifter om de tidigare föräldrarna. Information som är tillgänglig kan i vissa fall inte lämnas ut på grund av sekretess. Barnet kan också välja att avstå från att söka information om sitt ursprung.

En förutsättning för att barnet ska ha möjlighet att fatta beslut i denna fråga och senare ha möjlighet att kunna söka och få information om sitt ursprung är dock att barnet över huvud taget känner till att han eller hon är adopterad. Adoptivföräldrarna har här ett stort ansvar och de flesta föräldrar berättar också om adoptionen för sitt barn. Regeringen anser att det finns ett värde i att i lag bekräfta en sådan ordning och tydliggöra att alla adoptivbarn ska ha rätt att få information om adoptionen.

Helsingborgs tingsrätt anser att frågan om och när information ska lämnas till barnet ska få avgöras av föräldrarna. Mot bakgrund av den kunskap som numera finns om adoptioner kan det enligt regeringen dock inte anses som ett godtagbart alternativ att barnet inte i något läge får information om att han eller hon är adopterad. Öppenhet i dessa frågor är viktigt för att barnet ska kunna utveckla en tillit till sina adoptivföräldrar och andra vuxna och för utvecklingen av den egna självuppfattningen (se Föräldraskap genom adoption – Utbildningsmaterial till föräldrautbildningen, Socialstyrelsen 2015, s. 114.).

Att föräldrarna ska berätta för barnet att han eller hon är adopterad ligger i linje med strävan att adopterade barn ska ha möjlighet att söka sitt ursprung om och när de vill. Mot denna bakgrund föreslog regeringen i lagrådsremissen att det i föräldrabalken skulle införas en skyldighet för föräldrarna att så snart det är lämpligt upplysa barnet om att han eller hon är adopterad. En sådan skyldighet föreslås av utredningen och har även föreslagits tidigare (se SOU 1989:100 och Ds 2001:53, jfr SOU 2016:11). Den finns också i norsk lagstiftning.

Lagrådet kan i allt väsentligt ansluta sig till det som anförs i lagrådsremissen om intresset av att ett barn får veta sitt ursprung och föräldrarnas ansvar, liksom om behovet av en reglering i föräldra- balken. Enligt Lagrådet bör dock bestämmelsen utformas som en rättighet för barnet och inte bara som en allmän skyldighet för föräldrarna. Lagrådet pekar bl.a. på att lagrådsremissens förslag inte hindrar att föräldrar som menar att det aldrig är lämpligt att berätta för barnet om adoption avstår från att göra det.

Regeringen delar uppfattningen att bestämmelsen bör ta sin utgångspunkt i barnets rätt enligt barnkonventionen att få upplysning om sitt ursprung. I linje med vad även Barn- ombudsmannen föreslår bör därför barnets rätt att av sina föräldrar få veta att han eller hon är adopterad slås fast i bestämmelsen.

Genom att uttryckligen reglera barnets rätt till information om sitt ursprung tydliggörs barnets ställning och det skapas bättre förutsättningar för barnet att värna sina intressen. Enligt regeringen finns det dock en risk för att ett fokus på barnets rätt uppfattas som att barnet i större utsträckning själv behöver hävda sin rätt för att få informationen.

Regeringen anser därför att rättigheten bör kombineras med en skyldighet för föräldrarna att berätta för barnet att han eller hon är adopterad (se ett liknande förslag i SOU 2007:3). En sådan skyldighet är nödvändig för att säkerställa att rätten tillgodoses i praktiken. Lagrådet synes utgå ifrån att upplysningsskyldigheten i många fall kommer att aktualiseras först sedan den adopterade har blivit vuxen och för ett resonemang kring att ett barn skulle få veta att han eller hon är adopterad trots att barnet inte vill få informationen eller skulle ta skada av den.

Mot bakgrund av den kunskap som numera finns om vikten av att barnet tidigt får vetskap om sin tillkomst anser regeringen att ett viktigt moment i bestämmelsen är att föräldrarna ska upplysa barnet om att han eller hon är adopterad så snart det är lämpligt. Detta innebär att föräldrarna ges ett visst utrymme att själva bedöma när frågan om adoptionen bör tas upp och hur informa- tionen ska presenteras för barnet. I dag anses det dock i många fall vara lämpligt att genom en öppen hållning från tidig ålder successivt berätta för barnet om adoptionen och barnets ursprung (jfr Handbok för socialtjänstens handläggning av internationella och nationella adoptioner s. 204).

Bedömningen av när informationen bör lämnas till barnet måste göras utifrån det enskilda barnets behov. Avsikten är inte att föräldrarna ska avvakta med att berätta för barnet på grund av att frågan är komplicerad och kan väcka känslor och frågor hos barnet. Som framgår av avsnitt 7.3 är uppfattningen numera att bestämmelser som rör barn inte längre bör bygga på att barn kan ta skada av information och ska skyddas genom att undanhållas information. I stället ska informationen anpassas till barnets ålder och mognad.

Regeringen anser, liksom utredningen och tidigare utredningar, att en lagstadgad informationsplikt inte bör förenas med en sanktion för den förälder som inte berättar för barnet om adoptionen. Avsaknaden av en sanktionsmöjlighet är dock inte ett skäl för att avstå från att införa en upplysningsskyldighet. Att barnets rätt till information kommer till uttryck i en konkret uppgift för föräldrarna är en viktig markering och även om skyldigheten är osanktionerad kan den enligt regeringens uppfattning inskärpa vikten av att barnet får kännedom om adoptionen.

Uppgiften att berätta för barnet bör gälla oavsett om adoptionen har beslutats i Sverige eller utomlands. Det är alltså föräldrarna som ska ha ansvaret för att upplysa barnet om att han eller hon är adopterad. I lagrådsremissen föreslogs att det särskilt skulle föreskrivas att skyldigheten även gäller den förälder vars make eller sambo har genomfört en styvbarnsadoption. Genom att i stället ange i lag att skyldigheten gäller för adoptivbarnets föräldrar blir ett sådant förtydligande onödigt.

Socialnämnden ska enligt 5 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan ett ärende om adoption har avgjorts. I detta uppdrag får anses ligga att framöver ge föräldrar stöd angående uppgiften att berätta för barnet om adoptionen. I Handboken för socialtjänstens handläggning av internationella och nationella adoptioner finns viss vägledning om rådgivning om samtal med barnet om adoptionen. Regeringen utgår från att denna vägledning kompletteras i enlighet med den nu föreslagna lagstiftningen.

Det är föräldrarna som får avgöra hur pass långtgående information som ska lämnas. Med anledning av vad Varbergs tingsrätt anför bör det framhållas att den föreslagna skyldigheten att informera barnet tar sikte på just det faktum att barnet är adopterat. Någon laglig skyldighet att lämna information utöver detta föreskrivs alltså inte.

Det ligger emellertid i sakens natur att ett barn som får kännedom om att han eller hon är adopterad många gånger har frågor som adoptivföräldrarna måste vara beredda på att hantera. Som bl.a. Linköpings universitet framhåller anknyter frågan om föräldrarnas skyldighet att upplysa barnet om att barnet är adopterat till en rad andra frågor.

Bland annat aktualiseras frågan om s.k. öppna adoptioner, dvs. adoptioner där den adopterade har kontakt med de ursprungliga föräldrarna. Öppna adoptioner är inte reglerade i Sverige. Den svenska lagstiftningen hindrar dock inte att föräldrarna och adoptivföräldrarna kommer överens om att barnet kan ha kontakt med de ursprungliga föräldrarna efter adoptionen (jfr Ds 2001:53 s. 92 f.).

Flera remissinstanser tar upp frågan om stöd och hjälp till adopterade som vill söka sitt ursprung. Denna fråga ligger också utanför ramen för detta lagstiftningsärende. Detsamma gäller frågan om sekretess för uppgifter om adoption i folkbokföringsregistret och i allmän domstol.

Källa:
Prop. 2017/18:121 s. 49.

Pin It

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons