I barnkonventionen uttrycks principen om barnets rätt till delaktighet. Det barn som är i stånd att bilda egna åsikter har enligt artikel 12 i konventionen rätt att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid åsikterna ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. För detta ändamål ska barnet beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare, i alla domstolsförfaranden och administrativa förfaranden som rör barnet (se även CRC/C/GC/12). Även 2008 års Europarådskonvention innehåller en bestämmelse om barnets rätt till delaktighet (artikel 6).

Mot bakgrund av att adoption är en mycket ingripande åtgärd är det viktigt att adoptionsreglerna tillgodoser barnets rätt till delaktighet. Barnets åsikter är också en viktig del i bedömningen av barnets bästa. Redan i dag finns krav på att barnet ges möjlighet att delta i adoptionsärendet på så sätt att samtycke krävs för äldre barn (se avsnitt 7.3).

Vidare gäller att domstolen vid bedömningen av om adoptionen är lämplig ska ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad (4 kap. 6 § första stycket föräldrabalken). Enligt 4 kap. 10 § föräldrabalken ska socialnämnden försöka klarlägga barnets inställning, om det inte är olämpligt.

Regeringen anser att det finns anledning att förbättra barnets rätt till delaktighet i adoptionsärenden ytterligare. Skälen till detta är i huvudsak två. Det ena skälet är att barnets rätt till delaktighet hänger samman med rätten till information. För att barnet ska kunna framföra sina åsikter behöver han eller hon ha fått den information som krävs för att kunna sätta sig in i frågan och överblicka konsekvenserna av ett ställningstagande 42 (jfr prop. 2006/07:129 s. 37 f.).

Det andra skälet är att barnets rätt till delaktighet inte bör vara begränsad till själva adoptionsbeslutet. Barnets rätt till delaktighet bör avse adoptionsprocessen som helhet.

En ny bestämmelse införs om barnets rätt till information och rätt att komma till tals

Under senare årtionden har det i lagstiftning som rör barn förts in bestämmelser om barnets rätt att få information och komma till tals för att tydliggöra barns rätt till delaktighet i ärenden som rör dem (se t.ex. 11 kap. 10 § socialtjänstlagen [2001:453] och 8 § lagen [1993:387] om stöd och service till vissa funktionshindrade). Förslag på bestämmelser om barnets delaktighet har även lämnats av bl.a. Barnrättighetsutredningen (SOU 2016:19) och 2014 års vårdnadsutredning (SOU 2017:6).

Regeringen anser att en paragraf som tydliggör barnets rätt till delaktighet bör införas även i 4 kap. föräldrabalken. För att tydliggöra att rätten till delaktighet gäller under hela handläggningen av adoptionsärendet och att det är domstolen som har det yttersta ansvaret för att kraven är uppfyllda bör bestämmelsen placeras i inledningen av kapitlet.

Lagrådsremissens lagförslag utgick från hur bestämmelser om barnets rätt till delaktighet har utformats i annan lagstiftning. Gemensamt för dessa är att de, i enlighet med barnkonventionen, innehåller föreskrifter om att barnet dels ska få information, dels ska få möjlighet att framföra sina åsikter. Lagrådet invänder inte mot förslaget i sak men anser att barnets rätt till delaktighet bör komma till direkt uttryck i lagen och att det tydligare bör framgå att denna rättighet föreligger under hela adoptionsförfarandet.

Regeringen konstaterar att syftet med förslaget är att säkerställa att barnets rättigheter enligt barnkonventionen tillgodoses i adoptionsärendet. Det är inte fråga om att överlåta på barnet att själv ta till vara sina rättigheter utan att föreskriva en skyldighet för domstolen, adoptionsutredaren och andra att ge barnet den information som behövs och att ge barnet förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågan. Lagrådets förslag riskerar att skapa osäkerhet om vad som ska gälla och sträcker sig utanför vad 4 kap. föräldrabalken reglerar.

Enligt regeringens uppfattning är det vidare mindre lämpligt att ge barnets delaktighet i adoptionsärenden ett annat innehåll än motsvarande bestämmelser i annan lagstiftning, särskilt eftersom det är oklart vad begreppet delaktighet rymmer vid sidan av rätten till information och att komma till tals. Uttrycket delaktighet förekommer inte heller i barnkonventionen och det finns därför enligt regeringen inte skäl att använda det för att lagstiftningen ska leva upp till konventionen.

Trots Lagrådets synpunkter väljer regeringen därför att behålla den utformning av bestämmelsen som föreslogs i lagrådsremissen. Regeringen delar dock Lagrådets uppfattning att det är onödigt att föreskriva att den information som lämnas till barnet ska vara relevant.

När den nuvarande bestämmelsen om klarläggande av barnets inställning i 4 kap. föräldrabalken tillkom anfördes som exempel på fall då det inte är lämpligt att klarlägga barnets inställning att barnet inte är gammalt eller moget nog att ha en egen uppfattning (se även avsnitt 10.3 där det framgår att utredningen föreslår ett lämplighetsrekvisit). Vidare hänvisades till 4 kap. 5 § föräldrabalken om att samtycke i vissa fall inte krävs om barnet skulle komma till skada av att tillfrågas (prop. 1994/95:224 Prop. 2017/18:121 43 Prop. 2017/18:121 s. 52).

Synen på barnets inställning har dock förändrats. Numera anses det inte finnas någon nedre åldersgräns för när barn ska ges möjlighet att komma till tals. Barn anses kunna bilda åsikter vid mycket ung ålder, även om barnet inte kan uttrycka dessa åsikter verbalt (CRC/C/GC/12 p. 21). Adoption innebär att barnet får nya föräldrar och beslutet är oåterkalleligt. Det framstår för regeringen som självklart att barnet måste involveras i ärendet och att det i största möjliga utsträckning görs ansträngningar för att inhämta barnets syn i denna fråga som i högsta grad rör hans eller hennes framtid.

Som framgår av avsnitt 7.3 anser regeringen att möjligheten att avstå från att inhämta barnets samtycke om barnet skulle ta skada av att tillfrågas bör tas bort. En ordning som bygger på om det är lämpligt eller olämpligt att klarlägga barnets inställning kan vidare ifrågasättas utifrån artikel 12 i barnkonventionen (jfr SOU 2016:19 s. 178 f.).

Kravet på barnets delaktighet bör därför inte vara förenat med något undantag av det slaget. Rätten att få framföra sina åsikter ska inte sammanblandas med förmågan att kunna tala eller uttrycka sig. När det gäller barn som är i stånd att bilda egna åsikter men som inte har förmåga att ge uttryck för dessa, bör barnets åsikter så långt det är möjligt inhämtas på annat sätt. Barnets rätt att få möjlighet att framföra sina åsikter omfattar alltså även den situationen att barnet inte själv kan framföra sina åsikter.

Det finns därför inte anledning att som Lagrådet föreslår ange att barnet ska ges möjlighet att ”kunna” framföra sina åsikter. Förhållandena i det enskilda fallet kan vara sådana att barnet av någon anledning inte vill framföra sina åsikter. Rätten att uttrycka åsikter är en möjlighet för barnet, inte en skyldighet. Barnets önskan om att inte framföra några åsikter ska därför respekteras. Det är vanligtvis den som genomför adoptionsutredningen som ska se till att barnet ges möjlighet att framföra sina åsikter (se avsnitt 10.3).

En förutsättning för att ett barn ska kunna komma till tals och uttrycka sina åsikter på ett adekvat sätt är att barnet får information. Med detta avses sådan information som är av betydelse för barnet. Informationen ska inte begränsas till faktauppgifter utan ska även beskriva hur upp- gifterna som barnet lämnar kommer att användas och vilken betydelse åsikterna kan få. Det är den som samtalar med barnet som ansvarar för att barnet får relevant information. I de flesta fall bör detta ske inom ramen för adoptionsutredningen (se avsnitt 10.3). Informationen ska an- passas till barnets ålder och mognad på ett sådant sätt att barnet kan ta till sig den.

Enligt regeringen finns det inte anledning att, som utredningen föreslår, ange att barnet utöver information ska ha rätt till rådgivning. Begreppet rådgivning kan enligt regeringen föra tankarna till att barnet skulle få vägledning om vilken åsikt han eller hon bör ha om adoptionen, vilket vore olyckligt. Begreppet rådgivning används i 1993 års Haagkonvention (artikel 4) och 2008 års Europarådskonvention (artikel 5) men enligt regeringens uppfattning syftar det på att barnet ska få sådan information att han eller hon förstår vad adoptionen och ett eventuellt samtycke innebär.

I den förklarande rapporten till 2008 års Europarådskonvention anges t.ex. att det är viktigt att den som lämnar sitt samtycke är införstådd med vilka konsekvenser samtycket får. Det väsentliga är alltså att infor- mationen som lämnas är tydlig, relevant och anpassad efter barnets ålder och mognad.

Källa:
Prop. 2017/18:121 s. 42.

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons