Att barnets bästa ska ges störst vikt vid alla frågor som rör adoption av ett barn innebär att barnets bästa är av central betydelse vid bedömningen av om en adoption ska ske. Enligt regeringens mening är detta dock inte en tillräcklig reglering av förutsättningarna för adoption av ett barn. Som bl.a. Lagrådet och Sveriges advokatsamfund påpekar har även andra intressen än barnets bästa betydelse vid bedömningen av om en adoption ska ske.

I den förklarande rapporten till 1993 års Haagkonvention (p. 49) anges att barnets bästa ska beaktas främst men att hänsyn ska tas även till andra personers intressen, t.ex. till de nuvarande föräldrarnas och de tänkta adoptivföräldrarnas intressen. Enligt artikel 8 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) har en förälder rätt till respekt för sitt familjeliv. Denna rätt får inskränkas endast om det är nödvändigt för att ta till vara bl.a. barnets rättigheter.

Enligt praxis från Europadomstolen ska både barnets och förälderns intressen vägas in i bedömningen av om en adoption ska ske (se bl.a. Europadomstolens avgöranden Söderbäck mot Sverige, no 113/1997/897/1109, 28 oktober 1998, och AK och L mot Kroatien, no 37956/11, 8 januari 2013, med angivna hänvisningar). Att föräldrarnas intressen ska beaktas och att deras inställning till adoptionen är viktig är också ett tydligt inslag i gällande rätt (se prop. 1949:93 s. 95 och rättsfallen NJA 1987 s. 116 och NJA 1987 s. 628).

Mot denna bakgrund anser regeringen, i likhet med Kammarrätten i Stockholm, att det tydligt behöver framgå av 4 kap. föräldrabalken att även andra intressen än barnets bästa kan påverka bedömningen av om adoption av ett barn ska få ske. Den grundläggande förutsättningen för adoption av ett barn bör därför även fortsättningsvis vara att adoptionen är lämplig. På så sätt speglas den bredare bedömning som bör göras av den sökta adoptionen.

Bedömningen av om adoptionen är lämplig ska göras med beaktande av alla intressen som gör sig gällande i ärendet och med iakttagande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Som Lagrådet förordar bör det framgå direkt i lag att samtliga omständigheter ska beaktas vid lämplighetsbedömningen. Att bedömningen ska göras i det enskilda fallet är däremot så uppenbart att det inte, som Lagrådet föreslår, behöver anges särskilt.

Utöver kravet på lämplighet finns det ytterligare förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en adoption ska kunna beslutas, t.ex. nödvändiga samtycken (se avsnitt 7.3 och 8). Som framgår ovan anser regeringen att det inte i lag bör anges vissa omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av barnets bästa.

För att tydliggöra att lämplighetsbedömningen ska ta sikte på just de syften som ligger bakom adoptionsinstitutet är det däremot lämpligt att uttryckligen i lag ge viss vägledning för hur den bedömningen ska göras. De omständigheter som utredningen anser särskilt ska beaktas vid bedömningen av barnets bästa – viljan och förmågan hos barnets föräldrar att ge barnet omvårdnad, trygghet och en god fostran, den personliga relationen i övrigt mellan barnet och föräldrarna och förutsättningarna för sökanden att ge barnet ett varaktigt och stabilt föräldra-barnförhållande – är visserligen omständigheter som ofta bör få stor betydelse vid en bedömning av om en föreslagen adoption är lämplig.

Regeringen anser dock att den vägledning som i lagtexten ges för lämplighetsbedömningen bör vara mindre detaljerad än den uppräkning som utredningen föreslår. En alltför detaljerad uppräkning riskerar att skapa oklarhet i förhållande till andra bestämmelser, såsom förutsättningarna för medgivande till internationell adoption (se avsnitt 13.2) och bestämmelserna om överflyttning av vårdnad (6 kap. 7–8 a §§ föräldrabalken).

En detaljerad uppräkning av omständigheter utifrån hur det svenska samhället ser ut riskerar vidare att inte tillräckligt beakta att barnets situation, som Migrationsverket och Lunds universitet påpekar, även måste sättas in i ett kulturellt sammanhang. Mot denna bakgrund anser regeringen att det finns anledning att fästa uppmärksamheten på de två mest centrala frågorna vid bedömningen, nämligen barnets behov av adoption och sökandens lämplighet.

Barnets behov av adoption omfattar bland annat frågan om föräldrarnas förmåga att ta hand om barnet, relationen till föräldrarna i övrigt och möjliga alternativ till adoption. Bedömningen kan skilja sig åt beroende på det aktuella barnets situation och behov och beroende på vilken typ av adoption det rör sig om.

Om det rör sig om en styvbarnsadoption behöver en bedömning ofta göras av barnets relation till den förälder som han eller hon inte bor tillsammans med. Vid internationell adoption behöver en bedömning göras av om barnet i stället kan tas om hand i ursprungsstaten (den s.k. subsidiaritetsprincipen). Vid nationell adoption aktualiseras frågan om ett barns behov av adoption ibland i samband med familjehemsplacering och annan social barn- och ungdomsvård.

Här kan det noteras att frågan om i vilka situationer som adoption bör aktualiseras när det gäller barn som är familjehemsplacerade har övervägts av 2015 års tvångsvårdsutredning i betänkandet Barns och ungas rätt vid tvångsvård (SOU 2015:71 s. 674 f.) som bereds i Regeringskansliet.

Sökandens lämplighet omfattar hans eller hennes förutsättningar att ge barnet ett varaktigt och stabilt föräldra-barnförhållande. Som Socialstyrelsen påpekar är dock även sökandens vilja och förmåga att erbjuda barnet omvårdnad, trygghet och en god fostran av betydelse. I stor utsträckning överensstämmer bedömningen med den bedömning som socialnämnden ska göra vid prövningen av en ansökan om att ta emot ett barn för internationell adoption (den s.k. medgivandeprövningen). Exempelvis bör sökandens personliga egenskaper och sociala nätverk liksom sökandens ålder och hälsa värderas (se avsnitt 13.2.1).

I avsnitt 12.1 föreslår regeringen att den gällande 25-årsgränsen för adoption sänks till en 18-årsgräns. Mot bakgrund av att lämplighetsbedömningen innebär att sökanden ska vara tillräckligt mogen bör det dock sällan komma i fråga att en sökande som är 18 år eller några år därutöver tillåts adoptera.

Om två personer ansöker gemensamt ska dessutom stabiliteten i relationen bedömas. Till skillnad från medgivandeprövningen avser domstolens prövning alltid sökandens lämplighet i förhållande till ett visst barn. Även annat än barnets behov av adoption och sökandens lämplighet kan få betydelse vid lämplighetsbedömningen. Som anförs ovan ska en förälders intressen beaktas i adoptionsprocessen.

Om en förälder motsätter sig adoptionen, bör det tillmätas betydelse även i de fall då det inte krävs att föräldern samtycker (se avsnitt 8.2). En adoption innebär ju att det rättsliga förhållandet mellan barnet och föräldern avslutas. Vilken vikt som vid lämplighetsbedömningen ska läggas vid en förälders intressen bör avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

I praxis har Högsta domstolen fäst avseende vid vilket värde ett umgänge med föräldern har för barnet (se rättsfallen NJA 1987 s. 116 och NJA 1987 s. 628). Det går alltså inte att bortse från att förälderns intressen ofta är så nära knutna till frågan om barnets behov av adoption att det är svårt att skilja de två frågorna åt.

Regeringen anser därför att det inte är lämpligt att, som Östersunds tingsrätt föreslår, i lag ange hur en förälders inställning ska beaktas. Enligt nuvarande ordning ska det vid adoption av ett barn särskilt beaktas huruvida barnet eller sökanden har anknytning till en annan stat och det skulle medföra avsevärd olägenhet för barnet om adoptionen inte blir gällande där (2 § andra stycket lagen [1971:796] om internationella rättsförhållanden rörande adoption).

Som framgår av avsnitt 15.4 anser regeringen att denna prövning i fortsättningen ska göras inom ramen för bedömningen av om adoptionen är lämplig. Detta innebär att domstolen vid sin lämplighetsbedömning ska ta hänsyn till om ett s.k. haltande rättsförhållande uppstår genom adoptionen.

Den som vill genomföra en internationell adoption ska följa ett visst regelverk som bl.a. innebär att ett medgivande ska inhämtas från social- nämnden och att adoptionen, om inte tillstånd till enskild adoption har lämnats, ska förmedlas av en auktoriserad adoptionssammanslutning. Om detta regelverk inte följs bör det kunna påverka bedömningen av om adoptionen är lämplig (se avsnitt 13.3).

Källa:
Prop. 2017/18:121 s. 39.

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons