Som framgår ovan bör en sambo, på samma sätt som en gift person, kunna genomföra en styvbarnsadoption.

Utöver styvbarnsadoption finns det två fall då en make får adoptera ensam. Det finns en möjlighet att med sin makes eller sambos samtycke adoptera sitt eget barn. Det undantaget behandlas i avsnitt 12.2 där regeringen föreslår att begreppet adoption av eget barn utmönstras och att detta undantag tas bort. En make kan vidare genomföra en adoption på egen hand om den andra maken vistas på okänd ort eller lider av en allvarlig psykisk störning. Genom en adoption som genomförs i en sådan situation uppstår inte något rättsförhållande mellan adoptivbarnet och den make som inte deltar i adoptionen. Utredningen föreslår inte att möjligheten att adoptera ensam om partnern befinner sig på okänd ort ska utvidgas till att gälla även sambor. Utredningen hänvisar till att det ligger i sakens natur att en sådan situation inte kan uppkomma i ett samboförhållande.

Regeringen delar inte denna bedömning. Även om det inte lär vara vanligt förekommande kan det inträffa att ett samboförhållande anses bestå trots att paret inte bor ihop (jfr prop. 2002/03:80 s. 46 och rättsfallet NJA 1994 s. 61). Det finns inte anledning att i denna situation behandla sambor annorlunda än makar.

Möjligheten för en make att adoptera ensam om den andra maken befinner sig på okänd ort bör därför gälla även för en sambo. En förutsättning för att en sådan adoption ska beslutas är naturligtvis att de allmänna förutsättningarna för adoption är uppfyllda, vilket vid adoption av ett barn innebär att barnets bästa ska ges störst vikt (se avsnitt 7.1). Utredningen föreslår att undantaget för det fall en make lider av en allvarlig psykisk störning helt tas bort. Utredningen anför att det ur ett barnperspektiv inte är lämpligt med adoption om sökandens make eller sambo lider av en allvarlig psykisk störning.

Regeringen konstaterar till att börja med att bestämmelsen inte endast gäller vid adoption av barn utan även vid vuxenadoption. Vuxenadoptioner sker i situationer då sökanden och den som sökanden vill adoptera har en relation som motsvarar den mellan ett barn och en förälder. Det kan mycket väl tänkas att undantaget kan fylla en funktion i en sådan situation.

När det rör sig om en adoption av ett barn är det möjligt att tänka sig situationer då det skulle anses vara till barnets bästa att låta en make eller sambo ensam genomföra en adoption när den andra maken eller sambon lider av en psykisk sjukdom. Som Helsingborgs tingsrätt framför bör i en sådan situation makens eller sambons psykiska sjukdom vägas in i bedömningen av om adoptionen är lämplig. Prövningen måste alltid göras med beaktande av samtliga omständigheter. Det kan t.ex. vara så att den make eller sambo som är sjuk inte bor i det gemensamma hemmet utan vistas på en vårdinrättning, vilket kan påverka bedömningen.

Enligt regeringens uppfattning bör lagstiftningen inte vara utformad på ett sätt som i praktiken kan innebära att en make i den nu aktuella situationen känner sig tvingad att skilja sig för att kunna genomföra en adoption. Regeringen anser mot denna bakgrund att undantaget bör finnas kvar och att det bör gälla även för en sambo.

För att tydliggöra att undantaget gäller endast om makens eller sambons tillstånd innebär att han eller hon inte kan adoptera bör bestämmelsen formuleras om. Vidare finns det anledning att ersätta begreppet allvarlig psykisk störning med psykisk sjukdom och lägga till något annat liknande förhållande. På så sätt uppnås enhetlighet i förhållande till bestämmelserna om samtycke (se avsnitt 7.3 och 8.3).

Att allvarlig psykisk störning ersätts med psykisk sjukdom eller något annat liknande förhållande innebär att undantaget utökas något. Genom att kravet på orsakssamband skärps begränsas samtidigt undantaget till de fall då en gemensam adoption inte är möjlig (jfr prop. 1990/91:194 s. 41 f.). Det kan antas att undantaget kommer att tillämpas ytterst sällan. Som på- pekas ovan krävs det att övriga förutsättningar för adoption är uppfyllda.

Källa:
Prop. 2017/18:121 s. 33.

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons