Hovrätten för Västra Sverige
2017-09-28
Mål nr T 1257-17
(Redigerat; t ex har namn tagits bort)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

KLAGANDE
Socialnämnden

MOTPART
Mamman

SAKEN
Överflyttning av vårdnad om barn m.m.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten utser familjehemsföräldrarna att som särskilt förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden om barnet. Hovrätten återförvisar målet till tingsrätten för fortsatt behandling i fråga om umgänge.

YRKANDEN I HOVRÄTTEN

Socialnämnden har yrkat att hovrätten anförtror vårdnaden om barnet åt familjehemsföräldrarna såsom särskilt förordnade vårdnadshavare. Socialnämnden har vidare, för det fall hovrätten avslår begäran om överflyttning av vårdnaden, yrkat att barnet ska ha rätt till umgänge med familjehemsföräldrarna enligt följande (ett schema anges).

Mamman har motsatt sig att tingsrättens dom ändras. Mamman har medgett socialnämndens andrahandsyrkande om rätt till umgänge, med det undantaget att det begärda umgänget ska förskjutas ett år framåt i tiden vad gäller en punkt. Mamman har vidare, för det fall att nämndens yrkande om överflyttning av vårdnad skulle bifallas, yrkat att Simone Johansson ska ha rätt till umgänge med henne enligt följande (ett schema anges).

Socialnämnden har medgett det begärda umgänget med undantag för en punkt.

UTREDNINGEN I HOVRÄTTEN OCH PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN

Hovrätten har tagit del av samma utredning som tingsrätten. Ljud-och bildupptagningarna av förhören vid tingsrätten har spelats upp. Parterna har åberopat i huvudsak samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten.

Socialnämnden har i hovrätten åberopat ett utlåtande av en psykolog. Tilläggsförhör har hållits med mamman och familjehemsmamman avseende förhållandena efter tingsrättens dom. På socialnämndens begäran har vittnesförhör hållits med kontaktpersonens iakttagelser under umgängesutredningen och med psykologen angående barns anknytningsförmåga.

Parterna har i fråga om vårdnad åberopat samma grunder för sin respektive talan som vid tingsrätten. Socialnämnden har som stöd för sitt i hovrätten framförda andrahandsyrkande om barnets rätt till umgänge med familjehemsföräldrarna anfört att det begärda umgänget är till barnets bästa. Socialnämnden har vidare, ifråga om begärt umgänge från mammans sida, anfört att den numera har en annan inställning än vid tingsrätten och att den anser att mammans begärda umgänge, med undantag av en punkt, är till barnets bästa. 

Mamman har åberopat samma grunder för sin begäran om rätt till umgänge som vid tingsrätten. Nämnden har i sin utveckling av talan i hovrätten tillagt bl.a. följande. Efter tingsrättens dom har barnet och mamman haft ett utökat umgänge. Nämnden delar inte längre bedömningen i den tidigare umgängesutredningen att umgänget bör vara mycket begränsat, utan godtar ett utökat umgänge i enlighet med vad mamman har yrkat. Umgänge med övernattningar ägde rum i januari, men sedan ville inte barnet sova över längre. Övernattningarna startade igen i maj/juni och under sommaren har det varit två förlängda umgängestillfällen då barnet sovit över två respektive tre nätter hos mamman.

Det har varit ett gott samarbete mellan mamman och fosterhemmet. Sedan barnet, som snart fyller nio år, har informerats om den pågående vårdnadsprocessen har hon reagerat starkt. 

Mamman har i sin utveckling av talan i hovrätten tillagt bl.a. följande. Det som socialnämnden har redovisat om umgängets omfattning är riktigt. Utöver umgängesträffarna har dock barnet och hon haft kontakt via Skype. Dottern har knutit an till henne mer och mer. Dottern har även tagit till sig hennes man och dennes son samt sin halvsyster. Ingen har ifrågasatt hennes förmåga att ta hand om sin andra dotter. Hon medicinerar mot sin ADHD och hennes hälsa är mycket bättre nu än förr. Hon har sedan länge velat ha ett utökat umgänge med dottern, men hon har inte fått något gensvar från socialnämnden. Dottern skulle i längden gynnas av att bo hos henne eftersom hon är hennes biologiska mamma, men överflyttningen måste självklart ske successivt.

Mamman har i tilläggsförhör uppgett bl.a. följande. I januari började dottern sova över hos hennes familj varannan lördag till söndag. Det gick bra några gånger, men sedan ville inte dottern, så då stoppades övernattningarna vid cirka fyra tillfällen från februari till maj. Hon själv tyckte att dottern var som vanligt vid övernattningstillfällena och märkte inte att hon inte ville sova över.

I juni återupptogs övernattningarna och vid ett tillfälle under den månaden sov dottern över två nätter i rad och vid ett tillfälle i augusti sov hon över tre nätter i rad. Detta gick bra. Dottern och hon har kommit varandra mycket närmare nu och dottern har sagt vid tre-fyra umgängestillfällen att hon vill stanna hos dem. Hon upplever att dottern är lugnare sedan umgängestillfällena har förlängts och att hon inte är så stressad över att hon måste göra ”allt med en gång” när hon kommer till dem.

Om det är som socialnämnden påstår, d.v.s. att dottern har fått utbrott efter ett av de senaste umgängestillfällena, beror det nog på att hon skulle träffa sin biologiske pappa direkt efter umgänget hos henne, det blev väl helt enkelt för mycket för henne att hantera. Mamman har aldrig träffat psykologen och hon har inte träffat kontaktpersonen efter de tre umgängestillfällena under umgängesutredningen. Hon har under alla år samtyckt till dotterns placering hos familjehemsföräldrarna, men hon har efterfrågat mer umgänge.

Nu vill mamman dock att dottern ska flytta hem till henne, men det får ske i den takt som är bäst för henne. Hon har hittills inte återkallat sitt samtycke till Simones fosterhemsplacering, men hon kommer att återkalla samtycket om hennes önskemål om att få hem Simone inte tillgodoses.

Familjehemsmamman har i tilläggsförhöret uppgett bl.a. följande. I januari sov barnet över hos mamman vid två tillfällen. När barnet kom hem var hon ledsen och arg och ville inte sova över hos mamman mer. Fyra övernattningstillfällen ställdes därför in. I maj ville barnet prova att sova över igen. Hon hade dock svårt att bestämma sig när det väl var dags och ändrade sig fram och tillbaka. Det märktes att barnet blev stressad över att hon behövde bestämma sig i förväg om hon skulle sova över eller inte och det hände att hon ändrade uppfattning under umgängeshelgens gång.

När barnet sov över hos mamman ville hon att de skulle ha telefonkontakt vid läggdags. När barnet är hemma har det hänt att hon och mamman håller kontakt via Skype. Det har även hänt att barnet och mamman har haft telefonkontakt med varandra. När barnet har varit hos mamman vill hon alltid först vara för sig själv en stund när hon kommer hem. Efter cirka en timme så kommer det en reaktion hos henne. Då blir hon jättearg, gapar och skriker samt blir ledsen. Så har det varit efter varje umgängestillfälle, även sedan det utökades.

Familjehemsföräldrarna har försökt lirka ur barnet varför hon blir ledsen efter umgängestillfällena med mamman, men hon svarar bara att hon är ”så trött”. Familjehemsmamman har svårt att just nu uttala sig om socialnämndens nya, generösa, inställning till det umgänge mamman har begärt. Hon tycker att det avgörande är att barnet mår bra av umgänget. Hon har även sovit över hos en kamrat, vilket har gått bra. Hon har inte haft några reaktioner efter dessa övernattningar.

Barnet har träffat sin biologiske pappa vid drygt tio tillfällen. Umgänget har alltid skett i familjehemmet. Barnet blir väldigt glad när hennes biologiske pappa kommer och är ivrig att umgås med honom. Barnet uttrycker att hon längtar efter honom och hon har inte visat någon reaktion efter dessa umgängestillfällen.

Sedan barnet fått information om att det pågår en vårdnadsprocess har barnet börjat ställa många frågor till familjehemsmamman. Barnet undrar vad som kommer att hända, om hon kommer att få träffa familjehemsföräldrarna mera, vem som ska bo i hennes rum och vad som kommer att hända med hennes saker. Barnet är också mer fysisk mot familjehemsföräldrarna nu, hon vill kramas och komma nära dem samt gråter oftare än vanligt.

Kontaktpersonen har i förhör uppgett följande. Hon har jobbat heltid som kontaktperson i 26 år. Första gången hon träffade mamman var 1999. De känner varandra. Hon har deltagit i den umgängesutredning som familjerätten gjorde våren 2016. Hon träffade först mamman själv vid ett tillfälle. Därefter träffade hon barnet vid ett tillfälle. Vid det tillfället var familjehemsmamman med. Sedan träffade hon mamman tillsammans med barnet vid tre tillfällen i mars-april. Det är vanligt att de föräldrar och barn hon ska observera är spända och nervösa till en början när hon är med, men det brukar gå över snabbt och därefter kan hon göra relevanta iakttagelser.

Vad gäller det andra umgängestillfället hon skulle vara med på så hade mamman ont i magen, varför de avbröt det umgänget något i förtid. Hennes iakttagelser vid umgängestillfällena var att barnet var väldigt blyg och inte ville ha någon närkontakt med mamman. Hon ville inte krama henne. Hon upplevde att de inte hade någon djupare relation och att mamman inte kunde uppfatta dotterns signaler åt något håll. Det saknades ett samspel dem emellan. Barnet verkade glad över att träffa mamman och var pratsam, men mamman var mest tyst och hummade som svar. Barnet drog sig då undan. Hon hade koll på mamman hela tiden, men mamman kunde inte uppfatta hennes signaler i detta. Barnet sökte ögonkontakt, men mamman tittade mest ned. Kontaktpersonen upplevde samma sak vid alla tre umgängestillfällena, även om det var något bättre vid det tillfället umgänget ägde rum hemma hos mamman. Hon tror inte att hennes iakttagelser och slutsatser hade varit annorlunda om observationstillfällena hade varit fler eller längre.

Psykologen har i förhör uppgett följande. Hon har arbetat i 40 år som psykolog och har utbildat socionomer vid Göteborgs universitet i barns anknytningsförmåga/relationer i 20 år. Ordet anknytning betyder i detta sammanhang något speciellt. Anknytningen uppstår från det att ett barn föds till dess att barnet är cirka fyra år och handlar om barnets förmåga att överleva fysiskt och psykiskt. Ett barn kan inte göra om denna anknytningsprocess utan stora svårigheter. Andra relationer i livet är förvisso också viktiga, men handlar inte om anknytningsrelationer. Om barnet går miste om de första fyra åren av trygghet så har det svårt att känna tillit och gå in i djupa relationer, vilket kan leda till livslånga svårigheter.

Psykologen har tagit del av den utredning socialnämnden har gjort i målet. Hon anser att utredningen säger mer om barnets anknytning till fosterföräldrarna än om hennes anknytning till mamman, nämligen att barnets anknytning till fosterföräldrarna är god. Om barnet måste flytta hem till mamman kommer det sannolikt innebära att barnet kommer att känna en sorg och en övergivenhet som hon inte kan förstå eller relatera till. För barnet är fosterhemsföräldrarna de psykologiska föräldrarna och hennes hem är hos dem. De är till dem som hon har sin anknytning.

Det skulle vara riskfyllt för barnet att behöva flytta och hon skulle lägga skuld och skam på sig själv, även om flyttningen skedde stegvis. Barnet bör inte tillfrågas vem hon vill bo hos, eftersom hon är alldeles för omogen för att svara på den frågan. Ett barn vill vara alla till lags och frågan måste i stället avgöras av vuxna. Psykologens bedömning i detta avseende skulle inte bli annorlunda om hon fick träffa parterna och den förändras inte heller av socialnämndens nya inställning ifråga om ett utökat umgänge.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Har ett barn stadigvarande vårdats och fostrats i ett annat enskilt hem än föräldrahemmet och är det uppenbart bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till den eller dem som har taget emot barnet, eller något av dem, ska rätten enligt 6 kap. 8 § första stycket föräldrabalken utse denne eller dessa att som särskilt förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden om barnet. Bestämmelsens lydelse talar för att bestämmelsen är av undantagskaraktär.

Av utredningen framgår att barnet stadigvarande har vårdats och fostrats hos familjehemsföräldrarna utan avbrott alltsedan hon var fyra månader gammal. Frågan i målet gäller om det är uppenbart bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att den rättsliga vårdnaden flyttas över till familjehemsföräldrarna.

För överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 8 § föräldrabalken krävs det inte att de biologiska föräldrarna är olämpliga som vårdnadshavare. I stället är det barnets behov och intressen som är avgörande. Det kan innebära att barnets behov av kontinuitet – att det rådande förhållandet får bestå – får företräde framför möjligheten att återförenas med föräldrarna (se Mattsson, Rätten till familj inom barn- och ungdomsvården, 2010, s. 106).

Genom att vårdnaden flyttas över till dem som har tagit emot barnet kan barnet ges en uppväxt under stabila och trygga förhållanden. Vidare kan det förhindra att barnet rycks upp från en invand miljö där barnet har hunnit rota sig känslomässigt (jfr rättsfallet NJA 1993 s. 666).

Utgångspunkten är annars att barnet ska återförenas med föräldrarna även om arbetet med en återförening kan ta lång tid. (se prop. 1981/82:168 s. 39 f.).

Barnet är nu snart nio år gammal och har bott i familjehemmet i hela sitt liv förutom de fyra första levnadsmånaderna. Hovrätten anser att utredningen visar att barnet har en stor trygghet och känslomässig förankring i familjehemmet. Hon har rotat sig där och ser familjehemsföräldrarna som sin familj. Barnet kallar även familjehemsföräldrarna för pappa och mamma. Simone har således en stark anknytning till dem. Något annat har inte framkommit än att hon får sitt behov av omvårdnad väl tillgodosett i familjehemmet och att hon utvecklas på ett positivt sätt där.

Av familjehemsmammans uppgifter framgår att hon och maken ser barnet som sin egen dotter och att de tror att hon inte skulle må bra av att tvingas flytta ifrån dem. Vidare framgår av familjehemsmammans uppgifter att barnet, sedan hon fått kännedom om den pågående vårdnadsprocessen, känt en stor oro över att tvingas flytta från hemmet. Familjehemsmamman har också uppgett att hon och maken är beredda att ta sitt ansvar för att barnet, i lämplig takt, får sitt behov av umgänge med mamman och hennes familj tillgodosett vid en överflyttning av vårdnaden till dem.

Utredningen visar också tydligt att samarbetet mellan mamman och familjehemmet under alla år har fungerat bra. Familjehemsföräldrarna, som har förklarat att de önskar att vårdnaden flyttas över till dem, framstår som väl lämpade att vara vårdnadshavare för barnet. Dessa omständigheter talar för att vårdnaden ska flyttas över till familjehemmet.

Av utredningen framgår att barnet de senaste åren har haft en god kontakt med mamman och hennes familj. Ett regelbundet – förvisso mycket begränsat – umgänge dem emellan har också förekommit, genom gott samarbete med fosterhemmet. Mamman medicinerar och hennes mående är numera bättre än förr. Vidare har hon klarat av att ta hand om sin andra dotter alltsedan hon föddes. Mamman är numera gift, bor i hus och har sysselsättning. Hennes tillvaro synes således vara stabil.

Det framkommer också att barnet tycker mycket om mamman och hennes familj och att hon längtar efter dem. Detta talar för att en återförening på mycket lång sikt skulle kunna komma till stånd. Mamman har uttryckt att hon vill ha hem dottern och att hon tänker återkalla sitt samtycke till familjehemsplaceringen om hovrätten skulle avslå socialnämndens begäran om överflyttning av vårdnaden.

Enligt mamman ska överflyttningen ske successivt och i den takt som är bäst för dottern. Hovrätten konstaterar dock att mamman i samband med umgängesutredningen gjort bedömningen att mamman och dottern inte har någon djupare relation och att mamman uppvisat en bristande förmåga att uppfatta och bemöta dotterns signaler.

Vid en samlad bedömning anser hovrätten att det, trots den kontakt som upprätthållits och utvecklats mellan barnet och mamman, är uppenbart bäst för barnet att hon får den kontinuitet som det innebär att hon får bo kvar hos familjehemsföräldrarna samt att den rättsliga vårdnaden därför ska flyttas över till dem.

Detta säkerställer enligt hovrätten barnets rätt till en god uppväxt under stabila och trygga förhållanden samt ger henne en nödvändig visshet om att hon får bo kvar i det hem som hon har rotat sig i, känner stark anknytning till och uppfattar som sitt eget. Förutsättningarna enligt 6 kap. 8 § föräldrabalken för att flytta över vårdnaden är således, trots att bestämmelsen är av undantagskaraktär, enligt hovrättens bedömning uppfyllda.

Tingsrättens dom ska därmed ändras i enlighet med hovrättens domslut.

Mamman har vid denna bedömning i vårdnadsfrågan framställt yrkande om umgänge. Frågor om umgänge kan förvisso prövas inom ramen för ett mål om överflyttning av vårdnad (se rättsfallet NJA 1993 s. 666). Vid prövningen av umgängesfrågan kan emellertid viss utredning behöva inhämtas bl.a. rörande omfattningen av och formerna för umgänget.

Den umgängesutredning som har gjorts i det här målet genomfördes under våren 2016 och utmynnade i ett förslag om ett mycket begränsat umgänge. Socialnämnden har vid huvudförhandlingen i hovrätten godtagit det utökade umgänge som mamman har yrkat. Det har i målet framkommit att barnet tämligen nyligen har börjat träffa även sin biologiske pappa. Allt detta talar för att en kompletterande utredning behöver göras, innan frågan om umgänge mellan barnet och mamman avgörs. Dessutom ska familjehemsföräldrarna som vårdnadshavare ges tillfälle att yttra sig över umgängesyrkandet.

Denna handläggning bör inte ske i hovrätten som första instans, utan i tingsrätten. Målet ska därför i denna del återförvisas till tingsrätten för fortsatt behandling (se rättsfallet NJA 2014 s. 307).

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Kan pappan kräva att få växelvis boende?









Vår son har alltid bott hos mig. Nu vill hans pappa att sonen ska bo varannan vecka hos honom. Det vill inte sonen, det är hos mig han har sin trygghet.

Vi har varit i tingsrätten där pappan inte fick mycket gehör. Domaren lämnade över till familjerätten att besluta om man ska utöka umgänget med pappan.

 Nu går vi i samtal där och det känns som att de kommer att driva detta till växelvis boende. Jag har tvingat fram att de ska samtala med sonen innan utökning av umgänget sker.

Egentligen förstår jag ingenting av detta. Varför ändra på boendet och det sociala livet när det fungerar så bra. Har pappan rätt att göra så här?

Svar:

Läs mer...