Hovrätten för Västra Sverige
2015-12-02
Mål nr T 1085-15
(Redigerat; t ex har namn tagits bort)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

KLAGANDE
Socialnämnden

MOTPART
Mamman

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten utser familjehemsföräldrarna att som särskilt förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden om barnet och förordnar att han ska ha rätt till umgänge med mamman en gång varannan månad på de tider och sätt som familjehemsföräldrarna bestämmer.

YRKANDEN I HOVRÄTTEN

Socialnämnden har yrkat att hovrätten bifaller nämndens vid tingsrätten förda talan om överflyttning av vårdnaden och förordnar att barnet ska ha rätt till umgänge med mamman endast en gång varannan månad. För det fall att yrkandet om överflyttning av vårdnaden skulle ogillas har nämnden yrkat att hovrätten undanröjer tingsrättens beslut om umgänge.

Mamman har bestritt ändringsyrkandena.

UTREDNINGEN I HOVRÄTTEN

Bevisningen vid tingsrätten har lagts fram också i hovrätten, varvid ljud- och bildupptagningen av förhöret med mamman har spelats upp. Tilläggsförhör har hållits med henne. Även familjehemsmamman har hörts i hovrätten. 

Socialnämnden har i hovrätten tillagt sammanfattningsvis följande. En förutsättning för att barnet ska kunna återförenas medmamman är att alla risker är undanröjda. Så är inte fallet. Den nedtrappning av umgänget som skedde i oktober månad 2010 byggde på en frivillig överenskommelse med mamman, vilket förklarar varför det inte finns någon motivering till beslutet. Vid den tidpunkten var socialtjänstens arbete främst inriktat på att barnets äldre bror under sommaren 2011 skulle få flytta hem till mamman. Efter tingsrättens dom har umgänge mellan barnet och mamman ägt rum endast vid fyra tillfällen, i februari, april, juli och augusti 2015. Mamman har svårt att planera in umgängestillfällena. Hon kommer sent och uteblir ibland. Innan umgänget kan utökas till en gång per månad måste mamman visa att hon klarar av ett regelbundet umgänge varannan månad. Barnet går numera i förskoleklass och han har flera fritidsaktiviteter. Han vet att mamman är hans biologiska mamma men har ingen känslomässig relation till henne. 

Mamman har i tilläggsförhöret uppgett i huvudsak följande. Nedtrappningen av umgänget i oktober 2010 skedde inte i samförstånd med henne. Det stämmer att hon ville fokusera på umgänget med brodern men det innebar inte att hon ville minska umgänget med sonen. LVM-vården upphörde i februari 2010. I juli 2010 drogs helgumgänget med brodern in på grund av oro för att hon missbrukade alkohol. Hon har aldrig fått genomgå något stödprogram eller varit föremål för andra åtgärder som skulle kunna göra henne till en bättre förälder. Hon är numera fri från missbruk och har löst sina skulder med hjälp av skuldsanering. Anledningen till att hon har träffat sonen endast fyra gånger efter tingsrättens dom är att hon periodvis mått dåligt. Hon har bokat av träffarna eftersom hon inte vill att han ska se henne i det tillståndet. De gånger hon och sonen har träffats har de gått på Lek- och Buslandet. Hon har aldrig varit i sonens familjehem. De har talat om detta, men det har inte blivit av. Hon vill ha en bra relation till sonen och träffa honom oftare. I dagsläget inser hon att det är bäst för honom att bo kvar i familjehemmet. Hur det ska se ut längre fram kan hon inte svara på.

Familjehemsmammans vittnesmål innehåller följande. Barnet är en familjemedlem hos familjen. Han har goda vänner och fungerar bra i skolan. Relationen till mamman är god men han tyr sig inte till henne. Umgänget mellan barnet och mamman har varierat i intensitet under åren. På senare tid har det hänt flera gånger att mamman har avbokat inplanerade umgängestillfällen. Barnet vet inte om det eftersom familjehemsmamman inte brukar berätta för honom att umgänge ska ske förrän samma dag. Anledningen till detta är att barnet inte ska bli besviken om mamman ställer in träffen. Eftersom umgänget har fungerat när det har ägt rum varannan månad anser hon att det är bäst att fortsätta så.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Frågan i målet är om det är uppenbart bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till familjehemsföräldrarna.

Tingsrätten har i sin dom redogjort för innehållet i 6 kap. 8 § föräldrabalken, artikel 8 i Europakonventionen och den praxis som finns på området. Till det som tingsrätten redovisat vill hovrätten lägga följande. För överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 8 § föräldrabalken krävs det inte att föräldrarna är olämpliga som vårdnadshavare. I stället är det barnets behov och intressen som är det avgörande. Det kan innebära att barnets behov av kontinuitet – att det rådande förhållandet får bestå – får företräde framför möjligheterna att återförenas med föräldrarna (se Mattson, Rätten till familj inom barn- och ungdomsvården, 2010, s. 106). Genom att vårdnaden flyttas över till dem som tagit emot barnet kan barnet ges en uppväxt under stabila och trygga förhållanden. Vidare kan det förhindra att barnet rycks upp från en invand miljö där barnet har hunnit rota sig känslomässigt.

En förutsättning för överflyttning av vårdnaden är att barnet har rotat sig i familjehemmet och känner sådan stabilitet och gemenskap att det uppfattar hemmet som sitt eget. Typiskt sett uppfattar ett barn familjehemmet som sitt ”riktiga” hem först efter en längre tid. Har de biologiska föräldrarna en god och konfliktfri kontakt med barnet under placeringen i familjehemmet är därför en överflyttning sällan aktuell. I ett sådant fall har barnet kvar sin befintliga familjestruktur och känner att det är där som det hör ”hemma”.

I lagförarbetena (prop. 1981/82:168 s. 40) har också uttalats att det givetvis inte bör komma i fråga att flytta över vårdnaden från föräldrar som håller en god kontakt med barnet medan det vistas i ett fosterhem. Har däremot kontakten med de biologiska föräldrarna varit sporadisk eller konfliktfylld så att barnet har kommit att förlora det tidigare familjelivet bör en vårdnadsöverflyttning kunna bli aktuell, särskilt i de fall där barnet betraktar familjehemmet som sitt ”hem”.

Det har hävdats att innebörden av nyssnämnda motivuttalande torde vara att barn som har regelbunden kontakt med sina föräldrar inte kommer att uppfatta familjehemmet som sitt riktiga hem. En tolkning, som innebär att överflyttning kan ske endast när någon kontakt med föräldrarna inte har förekommit, skulle emellertid i alltför hög grad begränsa möjligheten till vårdnadsöverflyttning.

Förekomsten av kontakt med föräldrarna utgör inget formellt hinder för överflyttning av vårdnaden men får betydelse vid bedömningen av vad som är bäst för barnet. Som ett exempel på när vårdnadsöverflyttning bör kunna ske då en återförening inom överskådlig framtid ter sig orealistisk, trots att umgänge förekommit, har nämnts att barnet har varit familjehemsplacerat sedan späd ålder och vuxit upp i familjehemmet. (Se Mattson a.a., s. 106 och 111., och Singer, Föräldraskap i rättslig belysning, 2000 s. 480 f.)

Barnet placerades hos familjehemsföräldrarna när han var tre dagar gammal. Han har nu bott hos dem i mer än sex år och kommit upp i skolåldern. Av utredningen i målet framgår att Isak har rotat sig i familjehemmet och uppfattar det som sitt hem. Inget tyder på annat än att han får sina behov av omvårdnad och trygghet väl tillgodosedda där och att han utvecklas på ett positivt sätt.

Familjehemsföräldrarna framstår som väl lämpade att vara vårdnadshavare för barnet och tar ansvar för att han får sitt behov av umgänge med mamman tillgodosett. Barnets umgänge med mamman har varit mycket begränsat alltsedan placeringen i familjehemmet. Det har förekommit långa perioder utan något umgänge alls. Inte ens efter tingsrättens dom, när rätten till umgänge utökades till en gång per månad i enlighet med mammans önskemål, har umgänge ägt rum mer regelbundet än tidigare.

Socialtjänsten har en skyldighet att arbeta för återförening mellan föräldrar och barn. Det måste emellertid finnas förutsättningar för att en återförening kan ske inom överskådlig framtid. Mamamn har visserligen visat en vilja att umgås mer med sonen, men utredningen ger inte stöd för bedömningen att hon inom överskådlig tid kommer att ha förmåga eller möjlighet att ta erforderligt ansvar.

Även om det inte finns någon risk för att barnet inom en snar framtid rycks upp från sin invanda miljö, måste det – sett till hans behov av trygghet i ett längre tidsperspektiv – sammantaget anses vara uppenbart bäst för honom att det rådande förhållandet får bestå och att familjehemsföräldrarna får den rättsliga vårdnaden.

Vid prövningen av mammans yrkande om umgängesrätt är det viktigt att beakta att barnet får fortsatt kontakt med sin biologiska mamma och bygger upp en nära relation till henne. Ingenting har dock framkommit som tyder på att en överflyttning av vårdnaden till familjehemsföräldrarna skulle innebära någon förändring i den delen.

Hovrätten kan konstatera att Jennifer Lindgren, trots tingsrättens beslut om utökad rätt till umgänge, sedan december 2014 inte har träffat sonen mer än fyra gånger. Det saknas anledning att ifrågasätta Jennifer Lindgrens uppgift att detta har berott på att hon av omsorg om Isak inte har velat träffa honom när hon inte mått bra. För Isaks bästa bör det emellertid inte bli aktuellt med umgängesrätt i den omfattning som mamman yrkat förrän hon visat att hon klarar av ett regelbundet umgänge en gång varannan månad.

Sammanfattningsvis innebär det nu anförda att vårdnaden om Isak ska flyttas över till familjehemsföräldrarna och att Isaks rätt till umgänge med mamman ska begränsas till en gång varannan månad.

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Kan pappan kräva att få växelvis boende?









Vår son har alltid bott hos mig. Nu vill hans pappa att sonen ska bo varannan vecka hos honom. Det vill inte sonen, det är hos mig han har sin trygghet.

Vi har varit i tingsrätten där pappan inte fick mycket gehör. Domaren lämnade över till familjerätten att besluta om man ska utöka umgänget med pappan.

 Nu går vi i samtal där och det känns som att de kommer att driva detta till växelvis boende. Jag har tvingat fram att de ska samtala med sonen innan utökning av umgänget sker.

Egentligen förstår jag ingenting av detta. Varför ändra på boendet och det sociala livet när det fungerar så bra. Har pappan rätt att göra så här?

Svar:

Läs mer...