Svea Hovrätt
2015-04-28
Mål nr T 3091-14
(Redigerat; t ex har namn tagit bort)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
KLAGANDE
Mamman

MOTPART
Socialnämnden

SAKEN
Överflyttning av vårdnad om barn m.m.

HOVRATTENS DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens dom mm.

YRKANDEN I HOVRÄTTEN

Mamman har yrkat att hovrätten ska ogilla socialnämndens yrkande om att utse familjehemsföräldrarna som särskilda vårdnadshavare för barnen, en flicka och en pojke. Holm. Hon har, om hennes yrkande avseende vårdnad inte bifalls, yrkat att hovrätten ska förordna att de ska ha rätt till umgänge med henne enligt följande (ett schema anges)

Socialnämnden har motsatt sig ändring av tingsrättens dom.

UTREDNINGEN I HOVRÄTTEN

Parterna har lagt fram samma bevisning i hovrätten som i tingsrätten. Socialnämnden har dessutom åberopat ny skriftlig bevisning i form av yttranden från BUP över barnens aktuella mående. Mamman har därutöver åberopat det utlåtande av (namngivna personer) åberopade i tingsrätten. Kompletterande frågor har ställts till mamman och (en namngiven person).

GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN

Mamman har vidhållit de grunder och omständigheter som hon har åberopat i tingsrätten samt har gjort följande tillägg. För närvarande träffar hon barnen två timmar i månaden under övervakning av socialtjänsten. Hon träffar de yngre syskonen (en pojke och en flicka), som också är familjhehemsplacerade, betydligt oftare och utan övervakning från socialtjänsten. Hon vill att barnen ska bo hos henne och pappan för att kunna vara nära sina syskon och andra släktingar. Sedan augusti 2014 bor hon tillsammans med sin make och deras gemensamma son i den lägenhet som de bodde i innan de placerades på FamBo.

Socialnämnden har vidhållit de grunder som nämnden har åberopat i tingsrätten och har utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som i tingsrätten med följande tillägg. Det har varit fortsatt svårt att få till stånd ett konstruktivt samarbete mellan socialtjänsten och mamman, som för närvarande träffar barnen en gång per månad. Mamman har inte varit nöjd med detta och det har varit fortsatta processer i förvaltningsdomstolarna rörande umgängesbegränsningen.

I mars 2014 byttes lokalen för umgänget. Umgänget fungerade väl, men det var svårt att samarbeta med mamman som bl.a. tog långa avsked av barnen, vilket var besvärligt för dem. Den 26 mars 2014 begärde mamman omprövning av umgängesbegränsningen och ville att umgänget skulle utövas i hennes egen bostad hos kommunens familjeboende (FamBo). Kommunen omprövade beslutet i april 2014 utan att göra någon ändring och mamman överklagade då beslutet till förvaltningsrätten som återförvisade ärendet till kommunen, som fattade ett nytt beslut under hösten 2014.

Mamman överklagade även detta beslut till förvaltningsrätten, som avslog hennes överklagande. Därefter har även Kammarrätten den 25 mars 2015 beslutat att avslå Veronica Holms överklagande. Barnens umgänge med mamman har flutit på efter tingsrättens dom. Under en period år 2014 hade dock dottern svårt att anpassa sig till umgänget på grund av mammans beteende under umgänget. Mamman har spelat in umgängestillfällena och har inte tillåtit dottern att uttrycka sig positivt om familjehemmet.

Efter sommaren 2014 har socialtjänsten samtalat med mamman om att gå barnen till mötes och inte spela in umgänget. Socialtjänsten har också haft svårt att samarbeta med pappan, som har ställt in flera umgängestillfällen under den senaste tiden. Pappan har sedan tingsrättens dom fått ytterligare ett barn. Mamman och henne make bor numera i sin egen bostad tillsammans med deras son. Familjen får fortsatta behandlingsinsatser från socialtjänsten.

Barnens situation är densamma som vid tidpunkten för huvudförhandlingen i tingsrätten. De är väl förankrade i familjehemmet och för dem finns inga andra alternativ än att bo där. Sonen har varit utåtagerande i skolan och utreds för närvarande hos BUP för ett funktionshinder. Familjehemmet gör ett gott jobb med honom. 

Mamman har då hon hörts i hovrätten uppgett i huvudsak följande. Placeringen på FamBo upphörde i augusti 2014. Efter utslussning från FamBo flyttade hon och maken hem med deras son. De sköter sig nu själva och hon vet inte vad det skulle vara för behandlingsinsats som fortfarande pågår. Det finns ingen oro från socialtjänstens sida rörande de andra syskonen. Hennes umgänge med barnen har efter tingsrättens dom sett likadant ut som tidigare och har fungerat mycket bra.

Hon har begärt att platsen för umgänge ska ändras men har fått avslag. Hon träffar de andra barnen hemma hos sig och det skulle vara lättare att träffa alla barnen på samma ställe. Det är både en bättre miljö och enklare för henne att ha med yngste sonen. Hon har ingen annan kommentar till att det kan bli långa avsked från barnen än att det kan vara svårt att ta adjö.

Kontakten mellan henne och familjehemsföräldrarna är obefintlig. De tar inga initiativ till kontakt. När hon har försökt ringa och prata med barnen far hon sms tillbaka från familjehemsföräldrarna om att inget av barnen vill prata med henne. Det förekommer kontakter mellan de syskon som är familj ehemsplacerade utan att hon ordnar det eftersom socialtjänsten ordnar två syskonträffar per år. Det är dock problematiskt för yngste sonen som då inte får ett umgänge med sina syskon.

Hon vill ha ett samarbete med socialtjänsten för att de gemensamt ska kunna planera och diskutera frågor som rör umgänget. Om hon och pappan får behålla vårdnaden om barnen måste barnen till en början få ett utökat umgänge med henne och pappan för att någon gång nå en punkt då de kan bo växelvis hos henne och honom.

Hennes önskan är att få till stånd ett samarbete med socialtjänsten för att de gemensamt ska kunna planera och diskutera hur umgänget med barnen ska utformas. Framför allt vill hon ha en egen handläggare hos socialtjänsten, vilket hon inte har idag. (Namngiven person), som tidigare har varit hennes handläggare, har endast kallat henne till ett möte, som hon dock inte ville ha eftersom hon ville ha skriftliga svar på vissa frågor från socialtjänsten istället för att bli kallad till ett möte. Dessutom skulle mötet handla om annat än det hon hade begärt.

När det gäller hennes andra barn som är familjhehemsplacerade är planeringen såvitt gäller sonen att umgänget ska bestå som det är idag, vilket innebär att de träffas sex timmar varannan söndag utan kontaktperson. Beträffande dottern vill hon ha en fortsatt diskussion eftersom hon skulle vilja ha mer umgänge med henne. Det finns inte någon planering för att de ska flytta hem nu. 

Handläggaren har då hon hörts i hovrätten i huvudsak uppgett följande. Hon har en regelbunden kontakt med barnen och besöker dem flera gånger per år. Hon har träffat dem 5-6 gånger det senaste året och har dessutom haft kontakt via e-post. Barnen uttrycker sig fortfarande på samma sätt om små familjehemsföräldrar. Flickan verkar tycka att umgänget med mamman är lugnare idag. Hon vill dock inte ha umgänge hemma hos mamman utan har uttryckt att hon kanske vill hälsa på henne hemma när hon blir vuxen. Flickan var påtagligt pressad i somras då mamman spelade in henne under umgängestillfallena. Flickan ville ett par gånger efter det inte ha något umgänge med henne. 

Handläggaren träffade barnen senast den 18 mars 2015 efter att de hade haft umgänge med mamman och pappan. De var då nöjda och tyckte att umgänget gick bra och att det var roligt att träffa föräldrarna. Familjehemsföräldrarna har haft kontakt med BUP angående pojken, som enligt dem har visat en ökad oro efter umgängestillfällena. BUP har konstaterat att han har en ADD-diagnos. Hon är inte handläggare för mamman och hennes make men hon tror att de har haft någon form av uppföljande insats efter placeringen på FamBo. Hon har haft kontakt med mamman via telefon och ibland även via e-post. Mamman har dock önskat att ha möten med någon annan person på socialtjänsten och har också erbjudits det.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 6 kap. 2 a § föräldrabalken ska barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. I bestämmelsens andra stycke anges att det vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska fästas särskild vikt vid bl.a. risken för att barnet far illa samt barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Enligt tredje stycket ska hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. I förarbetena till 6 kap. 2 a § uttalades att det förhållandet att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge innebär att det inte finns några andra intressen som kan gå före barnets bästa (prop. 1997/98:7 s. 103 ff).

Bestämmelsen ansluter nära till de krav som följer av FN:s konvention om barnets rättigheter från år 1989 (se särskilt artikel 3 som anger att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn). Sedan år 2011 anges vidare i l kap. 2 § femte stycket regeringsformen att det allmänna ska verka för att barns rätt tas till vara. Enligt vad regeringen uttalade i förarbetena till grundlagsändringen ligger den markering som stadgandet innebär väl i linje med Sveriges förpliktelser enligt barnkonventionen (prop. 2009/10:80 s. 188).

Bestämmelsen om överflyttning av vårdnad i fall som det aktuella finns i 6 kap. 8 § föräldrabalken. Där anges att om ett barn stadigvarande vårdats och fostrats i ett annat enskilt hem än föräldrahemmet och det är uppenbart art det är bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till den eller dem som har tagit emot barnet eller någon av dem, ska rätten på talan av socialnämnden utse denne eller dessa att såsom särskilt förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden om barnet.

I förarbetena till bestämmelsen konstaterades att det förhållandet att ett barn placeras hos någon annan än föräldrarna givetvis är av ingripande betydelse för både barnet och föräldrarna. En placering av ett barn i ett familjehem bör som utgångspunkt inriktas på att få till stånd en återförening av barnet och föräldrarna, även om arbetet med en återförening kan ta lång tid. I vissa fall kan det emellertid stå klart att det är bäst för barnet att få stanna i familjehemmet.

Vidare anges att det inte bör komma ifråga att flytta över vårdnaden från föräldrar som håller en god kontakt med barnet medan det vistas i ett familjehem. (Prop. 1981/82:168 s. 39 f). Syftet bakom bestämmelsen om att möjliggöra en överflyttning av vårdnaden till den eller dem som har tagit emot ett barn i ett familjehem är att barnet därigenom kan ges en uppväxt under stabila och trygga förhållanden. Genom bestämmelsen kan det förhindras att barnet rycks upp ur den miljö där barnet vistats i flera år och känner större trygghet och känslomässig förankring än i ursprungshemmet.

Barnet ska ha rotat sig i familjehemmet och där känna sådan stabilitet och gemenskap att det uppfattar hemmet som sitt eget. Det är därför viktigt att utreda barnets anknytning till familjehemmet liksom dess kontakt med de biologiska föräldrarna.

Det krävs inte att föräldrarna är olämpliga som vårdnadshavare.

Genom kravet att det ska vara uppenbart bäst för barnet att rådande förhållanden far bestå markeras bestämmelsens undanlagskaraktär. (A. prop. s. 39 ff. och 70 samt NJA 1993 s. 666 och NJA 2014 s. 307).

Ett barn har rätt till umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med. Om vårdnaden av ett barn har överflyttats till särskild förordnade vårdnadshavare har de ett ansvar för att barnets behov av umgänge med sina föräldrar så långt möjligt tillgodoses. (6 kap. 15 § föräldrabalken.)

Vid prövningen av frågor om bl.a. överflyttning av vårdnad aktualiseras också de krav som följer av Europakonventionen. Enligt artikel 8 i konventionen har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Offentlig myndighet far inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av ordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter. (Se bl.a. Europadomstolens domar i målen Görgulti mot Tyskland, nr 74969/01, dom den 26 februari 2004, R. mot Finland, nr 34141/96, dom den 30 maj 2006 och Levin mot Sverige, nr 35141/06, dom den 15 mars 2012). Bestämmelserna i föräldrabalken måste tolkas i belysning av konventionens krav.

Vårdnadsöverflyttning

Inledning

I mål om överflyttning av vårdnad är det, som framgått ovan, viktigt att utreda barnets anknytning till familjehemmet liksom barnets kontakt med de biologiska föräldrarna samt möjligheterna till en återförening mellan barnet och föräldrarna.

Hänsyn ska tas till barnets egen vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.

Frågan om vilka konsekvenser en överflyttning av vårdnaden skulle få för relationen mellan barnet och föräldrarna ska också vägas in.

Hovrätten står nu inför ett komplext avgörande där det handlar om att balansera barnens behov av stabilitet och kontinuitet i tillvaron gentemot rätten till privat- och familjeliv. Den avgörande frågan för bedömningen är vad som kan anses uppenbart bäst för barnen utifrån den utredning som föreligger beträffande de förhållanden som råder för dem idag.

Mamman har framfört kritik mot socialnämnden har handlagt barnens ärende. Det är emellertid inte en uppgift för hovrätten att granska och ha synpunkter på nämndens handläggning.

Hovrätten gör i vårdnadsfrågan följande överväganden. 

Barnens anknytning till familjehemsföräldrarna

Barnen placerades hos familjehemsföräldrarna när de endast var två år respektive fyra och ett halvt år gamla. De har bott hos dem under drygt sex och ett halvt år. Det står helt klart att barnen har rotat sig hos familjehemsföräldrarna samt att de hos dem känner sådan stabilitet och trygghet att de uppfattar deras hem som sitt. Barnens starka anknytning till familjehemsföräldrarna talar med styrka för att vårdnaden om barnen ska överflyttas till dem.

Kontakten mellan barnen och mamman 

Det är utrett att barnen har träffat mamman regelbundet under hela den tid de varit familjehemsplacerade. Umgänget har dock varit begränsat i tid och skett i närvaro av en kontaktperson. Hovrätten konstaterar att utredningen visar att umgänget efter tingsrättens dom inte har utökats och att flickan därvid också under viss tid har upplevt umgänget som problematiskt.

Även om umgänge har förekommit regelbundet går det inte att bortse från att barnen vid samtliga umgängestillfällen har haft någon annan vuxen med sig. Det är av stor betydelse för barnens fortsatta utveckling att de har en god och regelbunden kontakt med sin biologiska familj. Hovrätten kan dock konstatera att de regelbundna men begränsade kontakter som förekommit mellan barnen och mamman under tiden de varit familjehemsplacerade inte kan anses har varit av sådan omfattning och av sådant slag att dessa i sig hindrar en överflyttning av vårdnaden.

Risken för separation mellan de biologiska föräldrarna och barnen

En omständighet som kan tala mot att vårdnaden överflyttas till familjehemsföräldrarna är om ett sådant beslut skulle innebära en slutgiltig separation mellan de biologiska föräldrarna och barnen. Som redovisats ovan har barnen haft ett regelbundet, men begränsat, umgänge med mamman under hela placeringstiden.

Utredningen visar att familjehemsföräldrarna är införstådda med att umgängesrätten för de biologiska föräldrarna inte upphör om de skulle bli nya vårdnadshavare.*

Även om det för närvarande är en bristande kontakt mellan mamman och familjehemsföräldrarna finner hovrätten inte att det finns något i utredningen som talar för att de inte skulle medverka till att barnen får ett fortsatt regelbundet umgänge med sina biologiska föräldrar. Detta förutsätter dock att det etableras ett samarbete mellan de vuxna som finns runt omkring barnen och att de får stöd från de människor som finns i deras närhet.

Barnens inställning till vårdnadsöverflyttning

Eftersom frågan om vårdnadsöverflyttning är av juridisk karaktär är det svårt för ett barn att till fullo förstå konsekvenserna av ett sådant beslut. Ett barn kan dock ha en uppfattning om hos vem barnet vill bo. Pojken är nio år och flickan är elva år gamla. Pojken har, enligt yttrande den 2 december 2014 av kurator på BUP, sagt att han är nöjd med att familjehemsföräldrarna är de som bestämmer som föräldrar över honom. Flickan har, enligt yttrande den 2 december 2014 av samma kurator på BUP, uttryckt att hon vill bo kvar hos familjehemsföräldrarna.

Båda barnen, och framför allt pojken, är dock i nuläget för unga för att kunna avge en inställning som kan beaktas i någon större utsträckning. Med hänsyn till att pojken har bott hos familjehemsföräldrarna sedan två års ålder och att flickan har bott hos dem sedan fyra och ett halvt års ålder samt att de har starka känslomässiga band till familjehemsföräldrarna och att båda barnen uppfattar deras hem som sitt eget är det hovrättens bedömning att det skulle vara svårt dem att flytta därifrån.

Prognosen for återförening mellan barnen och mamman

Båda barnen är sedan april 2008 och alltjämt föremål för vård enligt LVU i likhet med tre av sina fyra övriga syskon. Barnens umgänge med mamman har varit begränsat under i stort sett hela placeringstiden. Frågan om umgängesbegränsning har prövats av förvaltningsdomstolarna så sent som under vintern 2015. Trots att det har förekommit ett regelbundet umgänge mellan barnen och mamman under nästan sju års tid har förvaltningsdomstolarna bedömt att detta inte har kunnat utökas.

Utredningen i målet visar att båda barnen har särskilda behov av trygghet och stabilitet. Hovrätten anser mot denna bakgrund och med hänsyn till barnens bästa att det inte framstår som realistiskt att det inom en överskådlig framtid kan bli fråga om en återförening mellan mamman och barnen även om hon numera lever ett ordnat liv tillsammans med sin make och sin yngste son.

Slutsats

Vid en sammantagen bedömning anser hovrätten att det, trots den kontakt som upprätthållits mellan barnen och mamman, är uppenbart bäst för bafrnen att de får bo kvar hos familjehemsföräldrarna samt att vårdnaden flyttas över till dem. Detta säkerställer barnens rätt till en god uppväxt under stabila och trygga förhållanden samt ger dem en nödvändig visshet om att de far bo i det hem som de rotat sig i och uppfattar som sitt eget. Tingsrättens dom ska därför inte ändras i denna del.

Umgänge

Hovrätten delar tingsrättens bedömning att barnen bör ha ett fortsatt regelbundet umgänge med mamman. Hovrätten anser dock att det för närvarande inte finns förutsättningar att reglera umgänget på det sätt som hon har yrkat då detta är mer omfattande än det som har beslutats inom ramen för den LVU-vård som pågår.  Hovrätten finner därför i likhet med tingsrätten att det inte vore förenligt barnens bästa att besluta om ett reglerat umgänge innan frågan har utretts ytterligare. Tingsrättens dom ska därför inte heller ändras i denna del.


*
Hemsidans kommentar:
I domen uttalas att de biologiska föräldrarna har umgängesrätt. Av 6 kap. 15 § FB framgår att umgängesrätten tillhör barnet. 

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Kan pappan kräva att få växelvis boende?









Vår son har alltid bott hos mig. Nu vill hans pappa att sonen ska bo varannan vecka hos honom. Det vill inte sonen, det är hos mig han har sin trygghet.

Vi har varit i tingsrätten där pappan inte fick mycket gehör. Domaren lämnade över till familjerätten att besluta om man ska utöka umgänget med pappan.

 Nu går vi i samtal där och det känns som att de kommer att driva detta till växelvis boende. Jag har tvingat fram att de ska samtala med sonen innan utökning av umgänget sker.

Egentligen förstår jag ingenting av detta. Varför ändra på boendet och det sociala livet när det fungerar så bra. Har pappan rätt att göra så här?

Svar:

Läs mer...