Göta Hovrätt
2015-11-18
Mål nr T 125-15

(Redigerad; t ex är namn borttagna)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

KLAGANDE
Socialnämnden

SAKEN
Överflyttande av vårdnad om barn

HOVRATTENS DOMSLUT

Med ändring av tingsrättens dom utser hovrätten familjehemsföräldrafrna att som särskilt förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden om barnet.

YRKANDEN I HOVRATTEN
Socialnämnden har yrkat att hovrätten ska bifalla nämndens talan vid tingsrätten om överflyttning av vårdnaden om barnet. Föräldrarna har motsatt sig ändring av tingsrättens dom.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Utredningen i hovrätten

Parterna har åberopat samma omständigheter och bevisning som vid tingsrätten. Socialnämnden har i hovrätten tillagt i huvudsak följande. Barnet har sedan tingsrättens dom gett uttryck för större oro i samband med umgänge med mamman än tidigare. Barnet har för närvarande umgänge med mamman ca två gånger per månad och övernattning har skett vid något tillfälle. Pappan flyttade under våren 2015 till en annan ort. Barnet har för närvarande umgänge med pappan en lördag per månad kl. 10.00-17.00 och det går bra. Det har inte förekommit några övernattningar hos honom. Pappan har såvitt kommunen vet inte begärt mer umgänge med dottern. 

Pappan har i hovrätten tillagt att han nu haft regelbundet umgänge med dottern i två år och att han sedan tingsrättens dom har begärt att få mer umgänge med henne, men inte fått något gensvar från kommunen angående det.

Mamman har i hovrätten tillagt bl.a. följande. Hon och dottern har umgänge åtminstone varannan vecka. Dottern har övernattat en gång, och det är planerat att ske igen. Det är dottern som har tagit initiativ till övernattning. Det kan vara riktigt att dottern har visat tecken på oro inför umgänget med mamman men det har varje gång förlöpt utmärkt och dottern har varit ledsen över att åka från mamman. Hon önskar en tätare kontakt med dottern men familjehemmet och kommunen har motsatt sig det.

Socialnämnden har som ny bevisning vid hovrätten åberopat förhör med en socialsekreterare vid socialförvaltningen, angående vad som förevarit i fråga om umgänge m.m. sedan tingsrättens dom.

Rättsläget

Enligt 6 kap. 2 a § föräldrabalken ska barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. I bestämmelsens andra stycke anges att det vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska fästas särskild vikt vid bl.a. risken för att barnet far illa samt barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Enligt tredje stycket ska hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. I förarbetena till 6 kap. 2 a § uttalades att det förhållandet att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge innebär att det inte finns några andra intressen som kan gå före barnets bästa (prop. 1997/98:7 s. 103 ff.).

Som Högsta domstolen poängterat ansluter bestämmelsen nära till de krav som följer av FN:s konvention om barnens rättigheter från år 1989 och kravet i l kap. 2 § femte stycket regeringsformen att det allmänna ska verka för att barns rätt tas till vara (se rättsfallet NJA 2014 s. 307).

Av 6 kap. 8 § föräldrabalken följer att om ett barn stadigvarande har vårdats och fostrats i ett annat enskilt hem än föräldrahemmet och det är uppenbart att det är bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till den eller dem som har tagit emot barnet eller någon av dem, ska rätten på talan av socialnämnden utse denne eller dessa att såsom särskilt förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden om barnet.

I förarbetena till bestämmelsen konstaterades att det förhållandet att ett barn placeras hos någon annan än föräldrarna givetvis är av ingripande betydelse för både barnet och föräldrarna. En placering av ett barn i ett familjehem bör som utgångspunkt inriktas på att få till stånd en återförening av barnet och föräldrarna, även om arbetet med en återförening kan ta lång tid. I vissa fall kan det emellertid stå klart att det är bäst för barnet att få stanna i familjehemmet (prop. 1981/82:168 s. 39).

Syftet bakom bestämmelsen om att möjliggöra en överflyttning av vårdnaden till dem som tagit emot ett barn i ett familjehem är att barnet därigenom kan ges en uppväxt under stabila och trygga förhållanden. Genom bestämmelsen kan det förhindras att barnet rycks upp ur den miljö där barnet vistats i flera år och där barnet känner större trygghet och känslomässig förankring än i ursprungshemmet. Barnet ska ha rotat sig i familjehemmet och där känna sådan stabilitet och gemenskap att det uppfattar hemmet som sitt eget.

Det krävs inte att föräldrarna är olämpliga som vårdnadshavare. Genom kravet att det ska vara uppenbart bäst för barnet att rådande förhållanden får bestå markeras bestämmelsens undantagskaraktär (se rättsfallet NJA 2014 s. 307 och prop. 1981/82:168 s. 70). I förarbetena till bestämmelsen i 6 kap. 7 § föräldrabalken, som berör möjligheten att överflytta vårdnaden från någon av eller båda föräldrarna vid fall av bristande omsorg hos dessa, nämns att en begäran från socialnämnden om en överflyttning av vårdnaden enligt denna paragraf kan bli nödvändig när en återförening med föräldrarna trots långvariga och omfattande insatser från nämndens sida inte kan komma till stånd (prop. 1981/82:168 s. 68).

Uttalandet omnämns i kommentaren till 6 kap. 8 § föräldrabalken (se Zeteo, Föräldrabalken, 6 kap. 8 §) men tar alltså inte i första hand sikte på frågan om när socialnämnden lämpligen ska framställa en begäran om överflyttning av vårdnaden enligt den bestämmelsen. Riktlinjerna för när en sådan begäran bör framställas återfinns närmast i 6 kap. 8 § socialtjänstlagen (2001:453), som stadgar att socialnämnden särskilt ska överväga en ansökan om överflyttande av vårdnad enligt 6 kap. 8 § föräldrabalken när barnet har varit placerat i samma familjehem under tre år från det att placeringen verkställdes.

I förarbetena till bestämmelsen angavs att det inte är ovanligt att barn lever i ovisshet om var de hör hemma samt om och hur länge de får bo kvar i ett familjehem. Vidare visade enligt motiven en undersökning som Socialstyrelsen hade genomfört att överflyttning av vårdnad inte hade initierats i de fall där huvudsyftet var barnets behov av trygghet i ett längre tidsperspektiv.

Skälen för att ansökningar om överflyttning av vårdnad gjordes så sällan var enligt regeringens uppfattning inte tillräckligt starka ur ett barnperspektiv (se prop. 2002/03:53 s. 84 f f.).

I förarbetena till 6 kap 8 § föräldrabalken framhålls att det "givetvis" inte bör komma i fråga att flytta över vårdnaden från föräldrar som håller god kontakt med barnet medan det vistas i ett familjehem (prop. 1981/82:168 s. 40). Som framhållits i litteraturen bör innebörden av detta vara att barn som har regelbunden kontakt med sina föräldrar inte heller kommer att uppfatta familjehemmet som sitt riktiga hem.

Om barnet vistas i familjehemmet under lång tid och trots kontakt med föräldrarna kommer att uppfatta familjehemmet som sitt riktiga hem, kan frågan ställas om kontakten med föräldrarna i sig kan förhindra en vårdnadsöverflyttning. En sådan kontakt kan dock inte i sig anses utgöra ett hinder för en vårdnadsöverflyttning, oberoende av hur barnet rotat sig i familjehemmet.

Ter sig en återförening inom en överskådlig framtid orealistisk även om kontakten med de biologiska föräldrarna under tiden i familjehemmet i och för sig varit god, måste en överflyttning av vårdnaden kunna ske. Så måste t.ex. kunna anses vara fallet när ett barn beretts vård utanför det egna hemmet i späd ålder och därefter växer upp i ett familjehem eller när ett lite äldre barn har bott i ett familjehem i många år och har rotat sig där. Avgörande får anses vara om barnet kommit att uppfatta familjehemmet som sitt hem (se Singer, Föräldraskap i rättslig belysning, s. 481 f. med där gjorda hänvisningar).

Vikten av frågan om barnet rotat sig i familjehemmet för bedömningen av om det kan anses realistiskt med en återförening vinner visst stöd av Högsta domstolens praxis. I rättsfallet NJA 1993 s. 666 bedömdes det uppenbart bäst för en 14-årig pojke som i tretton år bott i familjehem att de rådande förhållandena fick bestå. I rättsfallet NJA 2014 s. 307 hade en åttaårig pojke sedan ettårsåldern stadigvarande vistats i ett familjehem och rotat sig där. En återförening inom överskådlig tid tedde sig inte möjlig. Högsta domstolen fann vid en samlad bedömning att det var uppenbart bäst för pojken att de rådande förhållandena fick bestå och flyttade över vårdnaden till familjehemsföräldrarna.

En överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 8 § föräldrabalken aktualiserar också de krav som följer av Europakonventionen, framförallt rätten till respekt för sitt privatoch familjeliv enligt konventionens artikel 8. Europadomstolen har i flera fall understrukit vikten av att - när detta är till barnets bästa - åtgärder vidtas för att barn ska kunna återförenas med sina föräldrar så snart som möjligt (se t.ex. Saleck Bardi mot Spanien, dom den 24 maj 2011, och R. mot Finland, dom den 30 maj 2006).

Vid domstolens prövning av förutsättningarna för en överflyttning av vårdnad enligt 6 kap. 8 § föräldrabalken har dock rätten i första rummet att se till de nuvarande förhållandena och i vad mån dessa talar för att en överflyttning är till barnets bästa. Det är vid denna prövning inte en uppgift för rätten att utifrån andra hänsyn väga in en bedömning av den tidigare handläggningen av frågor som haft att göra med barnets placering. Det kan vidare förutsättas att ett avgörande av vårdnadsfrågan i samklang med vad som uppenbart är bäst för barnet, också står i god överensstämmelse med artikel 8 i Europakonventionen (jfr NJA 1993 s. 666).

Det generella antagandet vid en familjehemsplacering att den som utgångspunkt ska inriktas på att få till stånd en återförening av barnet och föräldrarna, kan bl.a. mot denna bakgrund inte förstås som att domstolen som en förutsättning för överflyttande av vårdnad enligt 6 kap. 8 § föräldrabalken måste konstatera att insatser för en återförening från nämndens sida har förekommit, oavsett om sådana insatser någon gång i och för sig kan ha haft skäl för sig.

Bedömningen i detta fall

Hovrätten vill inledningsvis betona att det inte framkommit annat än att föräldrarna i och för sig är lämpliga vårdnadshavare. I frågan om vårdnaden om barnet ska flyttas över till familjehemsföräldrarna beaktar hovrätten vidare följande. Barnet har varit placerad hos familjehemsföräldrarna  sedan födseln. Hon fyller sju år i april 2016. Barnet har alltså aldrig haft något annat hem än familjehemmet. Hon har starka känslomässiga band till familjehemsföräldrarna och uppfattar dem som sin mamma och pappa. Hon är rotad hos dem och uppfattar deras hem som sitt eget. Inget tyder på annat än att hon får sina behov av omvårdnad och trygghet väl tillgodosedda i familjehemmet och att hon utvecklas på ett positivt sätt.

Av förhöret med socialsekreteraren har dock framkommit att barnet har ett växande behov av svar på frågor om sin framtid och att hon under det senaste året visat tecken på oro i förhållande till sin situation, vilket bl.a. kommit till uttryck inför och efter umgänge med mamman. Att barnets behov av trygghet och stabilitet i ett längre tidsperspektiv i takt med hennes ålder och ökade medvetenhet blivit större säger också sig självt.

Familjehemsföräldrarna , som förklarat att de önskar att vårdnaden överflyttas till dem, framstår som väl lämpade att vara vårdnadshavare för Alexandra. Det finns ingenting som tyder på att de inte skulle ta sitt ansvar för att barnet får sitt behov av umgänge med föräldrarna tillgodosett.

Vid bedömningen av behovet av en överflyttning av vårdnaden bör viss vikt även fästas vid att vårdnadsfrågans betydelse ökat i och med att barnet nu kommit upp i skolåldern (jfr NJA 2014 s. 307).

Barnets umgänge med både föräldrrna har såvitt framkommit varit sporadiskt under Alexandras första år. Under 2013 och 2014 har barnet haft umgängestillfällen med föräldrarna varannan helg. Efter att pappan flyttat till en annan ort under våren 2015 har Alexandra haft umgänge under en heldag med respektive förälder en gång per månad. Mamman har därutöver haft möjlighet att besöka dottern i familjehemmet. Det är dock oklart i vilken utsträckning det skett. Det har under 2015 även förekommit två övernattningar hos mamman. Umgänge med pappan sker numera i enlighet med Alexandras önskemål endast under förutsättning att Alexandras halvsyster är med.

Barnets kontakt med sina föräldrar har alltså inte varit av det slaget att det är ägnat att sätta i fråga var hon känner sig rotad och var hon uppfattar att hon har sitt riktiga hem.

Såvitt framkommit fungerar umgänget med föräldrarna bra. Dock har, som redan nämnts, barnet på senare tid visat tecken till oro inför och efter umgänge med mamman. Enligt hovrättens bedömning skulle en stabilisering av barnets förhållanden vara gynnsamt för Alexandras möjligheter att i lugn och ro utveckla relationen med sina föräldrar.

Föräldrarna har visserligen inte ifrågasatt att en återförening i nuläget inte är aktuell. De har dock menat att en återförening skulle ske först om flera år. Mot bakgrund av de starka band som barnet har till familjehemmet kan emellertid en flyttning av henne inte anses kunna ske, varken nu eller senare utan påtagliga risker för hennes hälsa och utveckling. Det framstår därför inte som realistiskt att det inom en överskådlig framtid kan bli fråga om en återförening mellan henne och hennes föräldrar.

Utifrån det nu sagda och vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet är det uppenbart att det är bäst för Alexandra att de rådande förhållandena får bestå och att familjehemsföräldrarna  får den rättsliga vårdnaden om henne. 

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt och barn/unga.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Kan pappan kräva att få växelvis boende?









Vår son har alltid bott hos mig. Nu vill hans pappa att sonen ska bo varannan vecka hos honom. Det vill inte sonen, det är hos mig han har sin trygghet.

Vi har varit i tingsrätten där pappan inte fick mycket gehör. Domaren lämnade över till familjerätten att besluta om man ska utöka umgänget med pappan.

 Nu går vi i samtal där och det känns som att de kommer att driva detta till växelvis boende. Jag har tvingat fram att de ska samtala med sonen innan utökning av umgänget sker.

Egentligen förstår jag ingenting av detta. Varför ändra på boendet och det sociala livet när det fungerar så bra. Har pappan rätt att göra så här?

Svar:

Läs mer...