Svea Hovrätt
2015-03-23
Mål nr T 10827-13

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Stockholms tingsrätts dom den 25 oktober 2013 i mål nr T 19043-12, se bilaga A.
(Domen är något redigerad; t ex är namn borttagna)

PARTER

KLAGANDE
Mamman

MOTPART
Socialnämnden

SAKEN
Överflyttning av vårdnad om barn m.m.

HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens domslut i fråga om vårdnad m.m.
(Besluten om umgänge och sekretess utelämnas här).

YRKANDEN I HOVRÄTTEN

Mamman har yrkat att hovrätten ska ogilla Södermalms stadsdelsnämnd i Stockholms kommuns (stadsdelsnämnden) talan om överflyttning av vårdnaden om Linnea. Hon har, om hennes yrkande avseende vårdnad inte bifalls, yrkat att hovrätten ska förordna att dottern har rätt till umgänge med henne enligt följande (anför ett schema). 

Stadsdelsnämnden har yrkat att hovrätten ska förordna att dottern ska ha rätt till umgänge med mamman under sex timmar den första lördagen i varje månad.

Parterna har motsatt sig varandras yrkanden om ändring av tingsrättens dom. 

UTREDNINGEN I HOVRÄTTEN

Parterna har lagt fram samma bevisning i hovrätten som i tingsrätten. Båda parter har dessutom åberopat ny skriftlig bevisning. Hovrätten har under våren 2014 uppdragit åt socialnämnden i Lidingö kommun att i samråd med Hägersten-Liljeholmens stadsdelsnämnd i Stockholms kommun verkställa en vårdnads- och umgängesutredning.

Utredaren har föreslagit att familjehemsföräldrarna ska utses som särskilt förordnade vårdnadshavare för barnet och att flickan ska ha rätt till umgänge med mamman sex timmar varannan lördag. Utredningen har åberopats av stadsdelsnämnden. Vidare har hovrätten tagit del av videoinspelningar från umgängestillfällen mellan barnet och mamman. Det har därutöver ställts kompletterande frågor till mamman (och andra namngivna personer).

GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN

Mamman

Mamman har vidhållit de grunder och omständigheter som hon har åberopat i tingsrätten samt gjort följande tillägg. Tidigare har stadsdelsnämnden lagt stort fokus på frågan hur hon skulle kunna förklara dotterns skador och hur dessa uppkommit. Efter att pappan fått resning, åklagaren medgett hans talan i hovrätten och det stått klart att en frikännande dom kommer att meddelas, anser nämnden att detta saknar relevans för frågan om vårdnadsöverflyttning.

Stadsdelsnämnden har hela tiden velat påskina att hon inte kan leva upp till dotterns behov. Det har heller aldrig, trots otaliga försök från hennes sida, kommit till stånd någon samverkan mellan henne å ena sidan och nämnden samt familjehemsföräldrarna å andra sidan. Oaktat att de har en skyldighet att verka för ett fungerande umgänge mellan dottern och henne samt att de har haft lång tid på sig att förbereda dottern på att umgänget skulle komma att innefatta övernattning, har de inte ens talat med henne om detta.

Umgänget har fungerat fantastiskt bra, även efter att det utökats i enlighet med tingsrättens dom. Dottern visar ingen oro under umgängestillfällena, utan söker både mer fysisk och psykisk kontakt med henne. Ibland vill dottern stanna kvar längre hos henne och brodern samt går till och med och lägger sig i hennes säng. Innan stadsdelsnämnden hade tagit del av videoinspelningarna från umgängestillfällena påstod nämnden att umgänget inte fungerade för att därefter ändra uppfattning till att Linnea kan ha roligt under umgänget. För att kunna visa hur umgänget faktiskt sett ut fick hon direktiv från sina ombud att filma under umgängestillfällena.

Kontakten mellan barnet och brodern har fördjupats, syskonglädje har utvecklats och de har ett stort utbyte av varandra. Numera kallar dottern ofta henne för bara mamma. Om dottern uppvisar ett dåligt mående i samband med umgängena kan det bero på att familjehemsföräldrarna medvetet eller omedvetet signalerar att de mår dåligt av att dottern trivs i umgänget och att hon, som självfallet inte vill göra dem ledsna, svarar upp på deras känslor.

Det är inte rättvist att ett sjuårigt barn ska behöva uttrycka en vilja om var det vill bo. Stadsdelsnämnden beaktar dessutom endast dotterns vilja när den innebär att hon vill vara mindre med henne och inte tvärtom. Dottern har aldrig fått gehör för sin vilja att stanna längre hos henne eller att hon ska få hämta henne i skolan.

En hemflyttning för dottern bör ske långsamt. Hon har inte för avsikt att pressa henne, utan det får ta den tid det tar. Efter en hemflyttning ska dottern naturligtvis bibehålla kontakten med familjehemsföräldrarna genom bl.a. ett sedvanligt helgumgänge.

Socialnämnden

Stadsdelsnämnden har som grund för sitt vårdnadsyrkande åberopat att barnet har varit placerad utanför hemmet sedan hon var sexton dagar gammal, att hon stadigvarande har bott i familjehemmet från åtta månaders ålder, att hon har en stark känslomässig förankring till dem samt att hon betraktar dem som sina föräldrar, deras hem som sitt hem och att det är hennes vilja att bo kvar där.

Det är därför uppenbart bäst för barnet att rådande förhållanden får bestå och att vårdnaden flyttas över. Vidare har stadsdelsnämnden i huvudsak vidhållit de omständigheter som anförts i tingsrätten. Någon genomgång av innehållet i den anmälan som en läkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus gjorde den 16 oktober 2007 har dock inte skett, men en redogörelse för barnets nuvarande psykiska och fysiska status har lämnats.

Stadsdelsnämnden, som poängerat att man hela tiden agerat utifrån vad som enligt nämndens bedömning varit det bästa för barnet, har därutöver gjort följande tillägg. När stadsdelsnämnden inledde utredningen inför ansökan om vårdnadsöverflyttning ansåg nämnden att det var bäst för barnet att bo kvar hos familjehemmet samt att gränsen för en hemflyttning redan var passerad, vilket man försökte förklara för mamman vid ett möte.

Utgångspunkten för utredningen var därför att barnet skulle bo kvar hos familjehemsföräldrarna. Barnet är medveten om att mamman vill att hon ska flytta hem till henne och har påverkats negativt av att umgänget har utökats. Det är naturligt att barnet släpper fram sina känslor hemma hos familjehemsföräldrarna. Barnet vill inte sova borta utan att de är med.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 6 kap. 2 a § föräldrabalken ska barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. I bestämmelsens andra stycke anges att det vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska fastas särskild vikt vid bl.a. risken för att barnet far illa samt barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Enligt tredje stycket ska hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. 1 förarbetena till 6 kap. 2 a § uttalades att det förhållandet att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge innebär att det inte finns några andra intressen som kan gå före barnets bästa (prop. 1997/98:7 s. 103 ff).

Bestämmelsen ansluter nära till de krav som följer av FN:s konvention om barnets rättigheter från år 1989 (se särskilt artikel 3 som anger att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn). Sedan år 2011 anges vidare i 1 kap. 2 § femte stycket regeringsformen att det allmänna ska verka för att barns rätt tas till vara. Enligt vad regeringen uttalade i förarbetena till grundlagsändringen ligger den markering som stadgandet innebär väl i linje med Sveriges förpliktelser enligt barnkonventionen (prop. 2009/10:80 s. 188).

Bestämmelsen om överflyttning av vårdnad i fall som det aktuella finns i 6 kap. 8 § föräldrabalken. Där anges att om ett barn stadigvarande vårdats och fostrats i ett annat enskilt hem än föräldrahemmet och det är uppenbart att det är bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till den eller dem som har emot barnet eller någon av dem, ska rätten på talan av socialnämnden utse denne eller dessa att såsom särskilt förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden om barnet.

I förarbetena till bestämmelsen konstaterades att det förhållandet att ett barn placeras hos någon annan än föräldrarna givetvis är av ingripande betydelse för både barnet och föräldrarna. En placering av ett barn i ett familjehem bör som utgångspunkt inriktas på att få till stånd en återförening av barnet och föräldrarna, även om arbetet med en återförening kan ta lång tid.

I vissa fall kan det emellertid stå klart att det är bäst för barnet att få stanna i familjehemmet. Vidare anges att det inte bör komma ifråga att flytta över vårdnaden från föräldrar som håller en god kontakt med barnet medan det vistas i ett familjehem. (Prop. 1981/82:168 s. 39 f).

Syftet bakom bestämmelsen om att möjliggöra en överflyttning av vårdnaden till den eller dem som har tagit emot ett barn i ett familjehem är att barnet därigenom kan ges en uppväxt under stabila och trygga förhållanden. Genom bestämmelsen kan det förhindras att barnet rycks upp ur den miljö där barnet vistats i flera år och känner större trygghet och känslomässig förankring än i ursprungshemmet. Barnet ska ha rotat sig i familjehemmet och där känna sådan stabilitet och gemenskap att det uppfattar hemmet som sitt eget.

Det är därför viktigt att utreda barnets anknytning till familjehemmet liksom dess kontakt med de biologiska föräldrarna. Det krävs inte att föräldrarna är olämpliga som vårdnadshavare. Genom kravet att det ska vara uppenbart bäst för barnet att rådande förhållanden får bestå markeras bestämmelsens undantagskaraktär. (A. prop. s. 39 ff. och 70 samt NJA 1993 s. 666 och NJA 2014 s. 307).

Ett barn har rätt till umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med. Om vårdnaden av ett barn har överflyttats till särskild förordnade vårdnadshavare har dessa ett ansvar för att barnets behov av umgänge med sina föräldrar så långt möjligt tillgodoses (6 kap. 15 § föräldrabalken).

Vid prövningen av frågor om bl. a. överflyttning av vårdnad aktualiseras också de krav som följer av Europakonventionen. Enligt artikel 8 i konventionen har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers frioch rättigheter. (Se bl.a. Europadomstolens domar i målen Görgiilii mot Tyskland, nr 74969/01, dom den 26 februari 2004, R. mot Finland, nr 34141/96, dom den 30 maj 2006 och Levin mot Sverige, nr 35141/06, dom den 15 mars 2012). Bestämmelserna i föräldrabalken måste tolkas i belysning av konventionens krav.

Vårdnadsöverflyttning

Inledning

I mål om överflyttning av vårdnad är det, som framgått ovan, viktigt att utreda barnets anknytning till familjehemmet liksom barnets kontakt med de biologiska föräldrarna samt möjligheterna till en återförening mellan barnet och föräldrarna. Hänsyn ska tas till barnets egen vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Frågan om vilka konsekvenser en överflyttning av vårdnaden skulle få för relationen mellan barnet och föräldrarna ska också vägas in.

Hovrätten står nu inför ett komplext avgörande där det handlar om att balansera ett barns behov av stabilitet och kontinuitet i tillvaron gentemot rätten till privat- och familjeliv. Den avgörande frågan för bedömningen är vad som kan anses uppenbart bäst för barnet utifrån den utredning som föreligger beträffande de förhållanden som råder för henne i dag.

Mamman har framfört hård kritik mot hur stadsdelsnämnden har handlagt dotterns ärende. Det är emellertid inte en uppgift för hovrätten att granska och ha synpunkter på nämndens handläggning, detta oavsett att pappan efter att ha beviljats resning nu har frikänts från åtalet för grov misshandel mot dottern.

Hovrätten gör i vårdnadsfrågan följande överväganden 

Barnets anknytning till familjehemsföräldrarna

Barnet placerades i ett jourhem när hon var endast sexton dagar gammal samt flyttade hem till familjehemsföräldrarna redan vid åtta månaders ålder. Hon har alltså nu bort hos dem i cirka sex år och tio månader, dvs. under praktiskt taget hela sitt liv och hela den tid som hon har något minne av.

Det står helt klart att barnet har rotat sig hos familjehemsföräldrarna samt att hon hos dem känner sådan stabilitet och trygghet att hon uppfattar deras hem som sitt. Av utredningen framgår vidare att anknytningen mellan henne samt familjehemsföräldrarna är väldigt god och att de känslomässiga band som finns mellan dem är mycket starka. Barnet betraktar dem som sina föräldrar. Inget tyder på annat än att barnet får sina behov av omvårdnad och trygghet väl tillgodosedda hos dem samt att hon utvecklas på ett positivt sätt.

Familjehemsföräldrna, som har förklarat att de önskar att vårdnaden flyttas över till dem, framstår som väl lämpade att vara vårdnadshavare för barnet. Hennes starka anknytning till familjehemsföräldrarna talar alltså med styrka för att vårdnaden om henne ska överflyttas till dem.

Kontakten mellan barnet och mamman

Som angetts inledningsvis bör det enligt uttalande i förarbetena inte komma ifråga att flytta över vårdnaden från föräldrar som håller en god kontakt med barnet medan det vistas i ett familjehem. Innebörden av uttrycket en god kontakt bör i dessa situationer avse sådan kontakt mellan barn och föräldrar att barnet inte har behov av, eller har ett mindre behov av, att skapa en ny och tryggare familjeanknytning till sitt familjehem.

Om det finns en så stark och god kontakt mellan barn och föräldrar att denna relation fördröjer eller förhindrar barnet från att knyta an till familjehemmet, så ska en vårdnadsöverflyttning normalt sett inte ske.

Enligt hovrättens mening kan uttalandet i förarbetena därför inte uppfattas som att en god kontakt skulle utgöra ett ovillkorligt hinder för en överflyttning av vårdnaden till familjehemsföräldrarna (jfr Singer, Föräldraskap i rättslig belysning, 2000, s. 481). En trygg och god kontakt är dock en viktig omständighet som kan tala emot att så sker.

Det är utrett att barnet har träffat mamman regelbundet sedan januari 2008. Umgänget har dock under större delen av placeringen varit begränsat till tid och skett i närvaro av såväl en kontaktperson som någon av familjehemsföräldrarna. Efter tingsrättens dom i oktober 2013 har emellertid barnet haft umgänge med mamman i enlighet med domen fram till september 2014.

Hovrätten har därefter begränsat umgänget genom ett interimistiskt beslut på det sätt som redovisats ovan. Under ett och ett halvt år har alltså umgänge skett utan att vare sig någon kontaktperson eller familjehemsförälder varit närvarande. Av utredningen framgår att barnet och mamman har en fin kontakt och ett gott samspel med varandra under umgänget. Det framkommer också att barnet trivs hemma hos mamman och att deras relation har utvecklats i en positiv riktning.

Det går dock inte att bortse från att mamman vid i princip samtliga umgängestillfallen, dvs. även efter tingsrättens dom, har haft någon annan vuxen med sig. Hon förefaller inte ha tillbringat några längre stunder ensam med dottern, vilket måste ha påverkat hur umgänget gestaltat sig. Till detta kommer att som regel varje umgängestillfälle har filmats, vilket måste ha inneburit att umgänget inte kan ha känts helt naturligt.

Det är av stor betydelse för barnets fortsatta utveckling att hon har en god och regelbunden kontakt med sin biologiska familj. Hon har emellertid som framhållits ovan knutit an till familjehemsföräldrarnasamt rotat sig hos dem på ett sådant sätt att hon ser deras hem som sitt. Hon har alltså sin trygga familjeanknytning i det hemmet, trots att hon har haft ett regelbundet umgänge med mamman. Det finns mycket som talar för att ett barn som har en god och trygg kontakt med sina föräldrar inte knyter an till familjehemmet på det fullkomliga sätt som barnet har gjort till familjehemsföräldrarna (jfr Mattsson, Rätten till familj inom barn- och ungdomsvården, 2010, s. 109 och Singer, a.a., s.481).

Med beaktande av det anförda kan hovrätten inte finna att den kontakt som hittills förevarit mellan barnet och mamman varit av sådan omfattning och av så god natur att den i sig hindrar en överflyttning av vårdnaden.

Risken för separation mellan de biologiska föräldrarna och barnet 

En omständighet som kan tala emot att vårdnaden överflyttas till familjehemsföräldrarna är om ett sådant beslut skulle innebära en risk för en slutgiltig separation mellan de biologiska föräldrarna och barnet. Som redovisats ovan har ett regelbundet umgänge kommit till stånd mellan barnet och mamman under hela placeringstiden. Familjehemspappan har vidare uppgett att det, även för det fall en överflyttning av vårdnaden sker, är självklart att barnet ska ha kontakt med föräldrarnqa och brodern. Även barnet har uttryckt en önskan om att kontakten med modern och brodern upprätthålls.

Det förhållandet att familjehemsföräldrarna anser att umgänget mellan bafrnet och mamman för närvarande ska begränsas framstår inte som ett uttryck för en bristande vilja hos dem att se till att barnet ges möjlighet till kontakt med sina föräldrar. Deras inställning kan snarare förklaras med att de är angelägna om att umgänge ska ske utifrån vad de bedömt som bäst för barnet med hänsyn till hennes mående.

Det finns inte heller något i utredningen som tyder på att familjehemsföräldrarna kan lastas för att barnet under de senaste fyra åren inte har haft något umgänge med pappan. Vidare har familjehemsföräldrarna, som tidigare nämnts, framhållit att brodern är välkommen hem till dem för att träffa systern.

Med beaktande av det anförda, och då särskilt familjehemsföräldrarna uttalade förståelse för att det är viktigt för barnet att hon får ha en kontinuerlig kontakt med sina föräldrar, finns det inte någon beaktansvärd risk för att hon skulle förlora kontakten med mamman för det fall en överflyttning av vårdnaden skulle ske. Det föreligger inte heller någon risk för att barnet skulle gå miste om möjligheten att få etablera en kontakt med pappan när det bedöms lämpligt.

Det saknas alltså anledning att anta attfamiljehemsföräldrarna inte även i framtiden skulle verka för en fortsatt och utvecklad kontakt mellan barnet och mamman, men där barnets bästa sätts i förgrunden. Enligt hovrättens bedömning skulle en vårdnadsöverflyttning i stället möjliggöra för barnet att i lugn och ro utveckla relationen med den biologiska familjen.

Hovrätten är övertygad om att en sådan utveckling, som är oerhört viktig, kan ske om barnet får klarhet i att hon får bo kvar hos familjehemsföräldrarna samt att hon kan känna sig trygg med att detta accepteras av de inblandade. Det kan dock inte nog understrykas att detta förutsätter att ett samarbete etableras mellan de vuxna som finns runt omkring barnet och att hon far stöd från de människor som finns i hennes närhet.

Barnets inställning till vårdnadsöverflyttning

Frågan om vårdnadsöverflyttning är av juridisk karaktär och det är av förklarliga skäl svårt för ett barn att till fullo förstå konsekvenserna av ett sådant beslut. Barnet kan däremot ha en uppfattning om hos vem det vill bo. Enligt utredningar som gjorts inom eller på uppdrag av stadsdelsnämnden har barnet gett uttryck för att hon vill bo kvar hos familjehemsföräldrarna samt att hon är orolig för att hon ska behöva flytta till mamman. Hon har kritiserat utredningarna för att inte vara objektiva.

Barnet, som är sju och ett halvt år gammal, är emellertid i nuläget för liten för att kunna avge en inställning som kan beaktas i någon nämnvärd utsträckning. Med hänsyn till att barnet har bott hos familjehemsföräldrarna sedan åtta månaders ålder, att hon har starka känslomässiga band till dem och att hon uppfattar deras hem som sitt eget är det hovrättens bedömning att det närmast måste framstå som främmande för henne att hon ska flytta därifrån.

Som tingsrätten konstaterat har barnet hamnat i en situation där hon numera är medveten om att hon slits mellan två hem med i vart fall tre föräldrar som älskar henne väldigt mycket samt en bror som gärna vill bo tillsammans med henne och också talar om det. Hovrätten anser inte att det finns skäl att betvivla familjehemsföräldrarna uppgifter om att barnet hemma hos dem har visat att hon mått dåligt i samband med att umgänget utökats under första halvåret 2013 och att hon uppvisat motsvarande tecken under det senaste året.

I likhet med tingsrätten anser hovrätten att det ligger nära till hands att det är situationen som sådan - en osäkerhet om var Linnea ska bo i framtiden och oviljan att göra någon ledsen - som medfört ett försämrat mående. Det finns mycket som talar för att Linnea skulle må bättre om hon fick klarhet i var hon ska bo i framtiden.

Prognosen for återförening mellan barnet och mamman

Om ett barn vårdas i ett annat hem än det egna ska vården som regel ske med inriktning på en framtida återförening mellan barn och föräldrar. Europadomstolen har i flera domar understrukit att staterna har en skyldighet att verka för en återförening när barnen tillfälligt måste omhändertas av det allmänna, om detta bedöms vara till barnets bästa. Domstolen har också ställt upp krav på att långvariga och omfattande insatser ska göras från myndighetemas sida för att nå fram till en återförening innan en vårdnadsöverflyttning kan bli aktuell.

Enligt svensk lagstiftning ska socialnämnden inte bara regelbundet överväga om vården fortfarande behövs, utan även hur vården bör inriktas och utformas (se 13 § första stycket lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och 6 kap. 8 § första stycket socialtjänstlagen). Bedömning av vårdens utformning ska alltså göras även utifrån om det är möjligt att inom en rimlig framtid återförena barnet med sina föräldrar (se prop. 2012/13:10 s. 81-82,131 och 137).

En överflyttning av vårdnaden torde därmed inte aktualiseras så länge det finns en möjlighet att inom en rimlig framtid återförena barn och förälder. Ett exempel på när en återförening inom en överskådlig framtid ter sig orealistisk, trots att umgänge förekommit, är dock när ett barn har beretts vård utanför det egna hemmet i späd ålder och därefter växer upp i ett familjehem. (Se SOU 1994:139 s. 446, Singer, a.a., s. 481 f. och Mattsson, a.a., s. 111).

Eftersom det är barnets behov och intressen som är avgörande vid alla frågor om vårdnad kan det innebära att barnets behov av kontinuitet - att det rådande förhållandet får bestå - får företräde framför möjligheten att återförenas med föräldrarna om det uppenbart är till barnets bästa.
Framtidsutsikterna för en återförening mellan barnet och mamman är alltså central även för allmän domstol i övervägandet om en eventuell vårdnadsöverflyttning.

I denna del gör hovrätten följande bedömning. Mamman är lämplig som vårdnadshavare för barnet. Vidare har hon uppgett att hon anser att en hemflyttning bör ske långsamt, att hon inte kommer att pressa dottern och att hon har för avsikt att ta hjälp från experter för att underlätta för dottern. Det finns inte anledning att ifrågasätta hennes uppgifter i detta avseende. Hon har inte tidigare, trots att möjligheten har runnits, flyttat hem dottern till sig utan i stället verkat för att möjliggöra en successiv hemflyttning.

Som tingsrätten konstaterat har det i målet presenterats utredningar och vittnesmål som talar både för och emot en vårdnadsöverflyttning. Bland de experter som hörts - Anders Broberg och Carolina Laine å ena sidan samt Göran Högberg och Eva Bexell å andra sidan - finns det olika uppfattningar om hur barnets hälsa och utveckling skulle påverkas av en successiv flyttning till mamman. Experternas uppfattningar har i huvudsak redovisats i tingsrättens dom.

Under den korta tid som barnet bodde tillsammans med sin biologiska familj innan hon blev placerad utanför föräldrahemmet kan hon inte ha hunnit uppfatta någon familjestruktur eller familjeliv och kan alltså inte därigenom ha fått en känsla av att det är där hon hör hemma. Som redan framhållits har barnet mycket starka känslomässiga band till familjehemsföräldrarna samt uppfattar dem som sina föräldrar. Det är alltså anknytningen till familjehemsföräldrarna som är viktig för barnet.

Därtill kommer att hon redan vid två tillfällen under sitt förhållandevis korta liv har skilts från för henne viktiga personer och att hon därmed får anses ha ett särskilt behov av kontinuitet och trygghet. Det finns därför anledning att ta fasta på det som Anders Broberg och Carolina Laine har lyft fram om att även en successiv flyttning av barnet innebär risker för hennes hälsa och utveckling. Mot denna bakgrund och med hänsyn till barnets bästa framstår det inte som realistiskt att det inom en överskådlig framtid kan bli fråga om en återförening mellan henne och mamman.

Slutsats

Vid en sammantagen bedömning av det anförda anser hovrätten att det, trots den kontakt som upprätthållits och utvecklats mellan barnet och mamman, är uppenbart bäst för henne att hon får bo kvar hos familjehemsföräldrarna samt att vårdnaden flyttas över till dem. Detta säkerställer barnets rätt till en god uppväxt under stabila och trygga förhållanden samt ger henne en nödvändig visshet om att hon får bo i det hem som hon rotat sig i och uppfattar som sitt eget. Tingsrättens dom ska alltså inte ändras i denna del.

Umgänge

Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det är förenligt med barnets bästa att hon får fortsätta att träffa sin biologiska mamma och bror. En god, nära och tät relation med dem gagnar hennes utveckling. Med hänsyn till barnets mående är det dock för tidigt att nu besluta om ett så omfattande umgänge som mamman har yrkat.

Det finns emellertid inte skäl att begränsa umgänget till en gång per månad, som stadsdelsnämnden har förespråkat. Visserligen kommer barnet av allt att döma i framtiden även ha umgänge med sin biologiske pappa. Det är dock i nuläget ovisst när ett sådant umgänge kan påbörjas och hur det kommer att gestalta sig. Det är därför inte möjligt att beakta ett sådant umgänge när omfattningen av umgänget mellan barnet och mamman nu ska bestämmas.

Efter att det klargjorts för barnet att hon får bo kvar hos familjehemsföräldrarna samt att hon har fått viss tid att inrätta sig efter detta, är det förenligt med hennes bästa att hon har ett umgänge med mamman som även innefattar en övernattning. Ett sådant umgänge ska därför påbörjas i oktober 2015. Dessförinnan ska umgänge ske sex timmar varannan lördag.

Hovrätten utgår från att familjehemsföräldrarna kommer att tala med barnet om omfattningen av och formerna för det framtida umgänget för att förbereda henne inför denna omställning. Det är däremot för tidigt att nu ta ställning till när ytterligare utökning av umgänget kan ske på ett sätt som är till barnets bästa.

Det bör därför inte i nuläget beslutas om någon ytterligare upptrappning av umgänget eller om något lovoch storhelgsumgänge med undantag för ett dagumgänge under någon av juldagarna 2015. När det gäller tiden därefter har familjehemsföräldrarna ett ansvar för att tillsammans med mamman verka för ett utökat och flexibelt umgänge, under till exempel veckoslut samt lov och storhelger, när och om detta är lämpligt för barnet. För sommaren 2015 bör det dock beslutas att barnet ska ha möjlighet till viss obruten samvaro med familjehemsföräldrarna.

Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med det anförda.

Skiljaktiga meningar i hovrätten

Nämndemännen Jan Persson och Lars Molin är skiljaktiga samt vill bifalla mammans överklagande och ogilla stadsdelsnämndens yrkande om överflyttning av vårdnaden om barnet med följande motivering.

Såsom majoriteten har redovisat framgår det av förarbetena till 6 kap. 8 § föräldrabalken att det inte bör komma i fråga att flytta över vårdnaden från föräldrar som håller en god kontakt med barnet medan det vistas i ett familjehem.

Vi ifrågasätter inte att barnet har knutit väl an till familjehemsföräldrarna, där hon vistats under lång tid. Utredningen visar emellertid att mamman har haft kontakt med Linnea under placeringen samt att den kontakten har utfallit positivt och som majoriteten funnit finns det förutsättningar att kontakten kan utvecklas i ytterligare positiv riktning.

Att störa denna utveckling genom att nu flytta över vårdnaden anser vi vore fel. Mamman har också uttalat att det inte är hennes avsikt att genast ta barnet från familjehemsföräldrarna utan att det ska ske en successiv hernflyttning. Detta talar emot ett bifall till stadsdelsnämndens talan och enligt vår mening framstår det som realistiskt att en återförening mellan barnet och mamman kan ske inom en överskådlig framtid.

Mot den bakgrunden anser vi inte att det är uppenbart bäst för barnet att det sker en överflyttning av vårdnaden och stadsdelsnämndens yrkande ska därför ogillas.

Överröstade i denna fråga är vi i övrigt ense med majoriteten.

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Kan mamman ifrågasätta eller hindra ett sådant umgänge?









Jag kommer att flytta till ett grannland inom Norden och undrar om detta kan påverka umgänget med barnen. Jag har föreslagit mamman ett förlängt helgumgänge, det vill säga att barnen ska ha umgänge hos mig fem dagar varannan vecka. Restiden mellan våra respektive orter är en timma.

Kan mamman ifrågasätta eller hindra ett sådant umgänge? Dels att för jag flyttar till ett grannland dels med hänvisning till avståndet mellan våra bostadsorter.

Svar:

Först bör det framhållas att umgängesrätten tillhör barnet och inte en förälder. Enligt föräldrabalken har således barnet rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor med. Under gemensam vårdnad ska föräldrarna i samförstånd bestämma hur umgänget ska utformas.
Om en av dem har ensam vårdnad ska föräldern ta ställning till umgänget utifrån en bedömning om vad som är bäst för barnet. Föräldern förväntas också göra allt för att underlätta umgänget; motsatsen kan uppfattas som umgängessabotage.

Föräldrar bör sträva efter att barn blir delaktiga när det gäller umgängets innehåll och tidpunkter; med andra ord ska de lyssna på barnens vilja och önskemål utifrån deras mognad och utveckling. Därefter bestämmer föräldrarna utformningen av umgänget till dess de blir myndiga; någon 12-års gräns där barn själva får bestämma finns inte. Bara som en utbredd missuppfattning bland många föräldrar och kanske barn.

Det kan finnas flera rimliga och godtagbara skäl för att begränsa eller villkora barnets umgänge. I det här fallet är frågan om en flyttning till ett grannland och om ett visst avstånd kan utgöra en grund för en förälder att motsätta sig ett umgänge.

Att flytta till ett grannland inom Norden bör i normalfallet inte i sig utgöra hinder för barnets umgänge. Däremot kan avståndet mellan bostadsorterna påverka hur det kan genomföras. Restiden till umgängesföräldern förefaller inte innebära en någon större olägenhet för barnen, däremot kan resan fram och tillbaka skolan och vid överlämnigen utgöra ett problem .

I det här fallet vill umgängesföräldern att barnen ska vistas hos honom ett förlängt veckoslut, förmodligen från onsdag eftermidag till måndag morgon. De svårigheter och omständigheter man då måste ta hänsyn till är skolgången på torsdag och fredag samt överlämningen på måndag morgon. För ett litet barn kan detta vara påfrestande, medan en tonåring kanske klarar två timmars restid varje dag lättare. Samtidigt är sådana avstånd en verklighet för många barn som bor i en glesbygd.

Som svar på frågan, till sist, så kan givetvis en boförälder utifrån en egen uppfattning ha invändningar till ett sådant umgänge. Föräldern kanske inte tror att barnen orkar med skolan på torsdag-fredag eller anser att de bör vara hemma på söndagen för att förbereda morgondagens skola. Om frågan skulle komma att prövas i tingsrätten är det inte givet att rätten går på boförälderns linje. Det kan finnas omständigheter som gör att rätten anser att det föreslagna umgänget, efter en sammanvägning av alla faktorer, kan vara till barnens bästa.

Vid en eventuell tvist bör du och mamman i första hand boka tid för samarbetsamtal hos socialtjänstens familjerätt. I dessa samtal bör också barnen vara delaktiga; deras åsikter kan vara avgörande för era beslut. I andra hand bör rådgöra med en advokat som kan ge dig råd utifrån alla konkreta och unika omständigheter i det här fallet.