Hovrätten över Skåne och Blekinge
2017-12-29
Mål nr ÖÄ 2444-17

Efter att hovrätten i en dom i februari 2017, som vann laga kraft i maj 2017, förordade pappan som ensam vårdnadshavare av parternas tre gemensamma barn har pappan yrkat verkställighet av domen enligt 21 kap. FB. Med hänvisning till att det äldsta barnet i syskonskaran, som då var nio år, riskerade att drabbas hårt fysiskt och psyskiskt vid ett beslut om verkställighet, avslog tingsrätten i augusti 2017 yrkandet om verkställighet för samtliga syskon då det var klart olämpligt att dela på syskonskaran.

Mamman har inte låtit barnen ha kontakt med pappan på över två år och det yngsta barnet, idag över två år, har överhuvudtaget inte träffat honom. Hovrätten bifaller nu pappans ansökan om verkställighet och förordar att barnen, som idag är mellan två och tio år gamla, ska hämtas genom Polismyndighetens försorg och överlämnas till pappan. Det ankommer vidare på Polismyndigheten att, enligt 21 kap. 9 § FB och 12-16 §§ förordningen (2006:467) om verkställighet av vårdnadsavgöranden, närmare besluta om hämtningen.

Hovrätten fastslår samtidigt att hämtningen ska föregås av medling enligt 21 kap. 2 och 4 §§ FB i syfte att försöka få mamman att på frivillig väg lämna över barnen. Liksom tingsrätten framhåller hovrätten att barnets bästa utgör utgångspunkten vid verkställighetsprövningen. Enligt 21 kap. 6 § FB ska verkställighet vägras endast om det är uppenbart att verkställigheten är oförenlig med barnets bästa.

Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning att det inte finns någon beaktansvärd risk för att barnen skulle fara illa hos pappan. Det är förvisso tydligt att det äldsta barnet inte vill flytta till sin pappa men hovrätten delar här tingsrättens bedömning att barnet ännu inte har uppnått en sådan ålder och mognad att barnets vilja får en avgörande betydelse i verkställighetsfrågan (se 21 kap. 5 § FB). Däremot ska barnets mående och vad en flyttning skulle innebära vägas in i bedömningen av om verkställighet är uppenbart oförenligt med barnets bästa.

Då mycket talar för att pojkens motvilja att flytta till pappan beror på mammans påverkan och negativa inställning till pappan anser hovrätten att barnets inställning kan komma att förändras om kontakten med pappan återupptas. Uppgifter från bland annat mamman om påstått våld och sexuella övergrepp har vidare redan beaktats vid riskbedömningen i själva vårdnadsdomen och ändrar inte hovrättens inställning; att verkställighet av vårdnadsdomen inte är uppenbart oförenligt med det äldsta barnets bästa.

Då den stora omställning som flytten kommer att innebära för barnen har beaktats i själva vårdnadsdomen finns det sammantaget inte heller med hänsyn till något av de två andra syskonens mående skäl att vägra verkställighet. Med hänsyn bland annat till att mamman inte har visat någon verklig vilja eller ambition att efterleva vårdnadsdomen anser hovrätten att ett beslut om verkställighet skulle bli utan verkan om det inte förenades med polishämtning.

Källa:
Zeteo Nyheter

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Kan mamman ifrågasätta eller hindra ett sådant umgänge?









Jag kommer att flytta till ett grannland inom Norden och undrar om detta kan påverka umgänget med barnen. Jag har föreslagit mamman ett förlängt helgumgänge, det vill säga att barnen ska ha umgänge hos mig fem dagar varannan vecka. Restiden mellan våra respektive orter är en timma.

Kan mamman ifrågasätta eller hindra ett sådant umgänge? Dels att för jag flyttar till ett grannland dels med hänvisning till avståndet mellan våra bostadsorter.

Svar:

Först bör det framhållas att umgängesrätten tillhör barnet och inte en förälder. Enligt föräldrabalken har således barnet rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor med. Under gemensam vårdnad ska föräldrarna i samförstånd bestämma hur umgänget ska utformas.
Om en av dem har ensam vårdnad ska föräldern ta ställning till umgänget utifrån en bedömning om vad som är bäst för barnet. Föräldern förväntas också göra allt för att underlätta umgänget; motsatsen kan uppfattas som umgängessabotage.

Föräldrar bör sträva efter att barn blir delaktiga när det gäller umgängets innehåll och tidpunkter; med andra ord ska de lyssna på barnens vilja och önskemål utifrån deras mognad och utveckling. Därefter bestämmer föräldrarna utformningen av umgänget till dess de blir myndiga; någon 12-års gräns där barn själva får bestämma finns inte. Bara som en utbredd missuppfattning bland många föräldrar och kanske barn.

Det kan finnas flera rimliga och godtagbara skäl för att begränsa eller villkora barnets umgänge. I det här fallet är frågan om en flyttning till ett grannland och om ett visst avstånd kan utgöra en grund för en förälder att motsätta sig ett umgänge.

Att flytta till ett grannland inom Norden bör i normalfallet inte i sig utgöra hinder för barnets umgänge. Däremot kan avståndet mellan bostadsorterna påverka hur det kan genomföras. Restiden till umgängesföräldern förefaller inte innebära en någon större olägenhet för barnen, däremot kan resan fram och tillbaka skolan och vid överlämnigen utgöra ett problem .

I det här fallet vill umgängesföräldern att barnen ska vistas hos honom ett förlängt veckoslut, förmodligen från onsdag eftermidag till måndag morgon. De svårigheter och omständigheter man då måste ta hänsyn till är skolgången på torsdag och fredag samt överlämningen på måndag morgon. För ett litet barn kan detta vara påfrestande, medan en tonåring kanske klarar två timmars restid varje dag lättare. Samtidigt är sådana avstånd en verklighet för många barn som bor i en glesbygd.

Som svar på frågan, till sist, så kan givetvis en boförälder utifrån en egen uppfattning ha invändningar till ett sådant umgänge. Föräldern kanske inte tror att barnen orkar med skolan på torsdag-fredag eller anser att de bör vara hemma på söndagen för att förbereda morgondagens skola. Om frågan skulle komma att prövas i tingsrätten är det inte givet att rätten går på boförälderns linje. Det kan finnas omständigheter som gör att rätten anser att det föreslagna umgänget, efter en sammanvägning av alla faktorer, kan vara till barnens bästa.

Vid en eventuell tvist bör du och mamman i första hand boka tid för samarbetsamtal hos socialtjänstens familjerätt. I dessa samtal bör också barnen vara delaktiga; deras åsikter kan vara avgörande för era beslut. I andra hand bör rådgöra med en advokat som kan ge dig råd utifrån alla konkreta och unika omständigheter i det här fallet.