Svea hovrätt
2017-12-12
Målnummer B 3616-17

Under juli 2012 tog mannen sina barn till Gaza och det kom att dröja fram till december 2015 innan de kom tillbaka till Sverige. Enligt mannen berodde det på att familjen haft svårt att lämna området eftersom barnens pass beslagtagits och då gränserna varit mer eller mindre stängda under långa perioder.

Åklagaren och barnens mamma, som från januari 2013 haft ensam vårdnad, menade dock att mannen redan från början planerat att skilja barnen från sin mamma och att han, med hjälp av UD, hade kunnat få ut barnen ur området om han velat.

Tingsrätten gjorde bedömningen att det inte gick att dra några säkra slutsatser om mannens avsikter när han rest med barnen till Gaza. Det fanns omständigheter som talade för att han planerat att stanna, exempelvis hade han sagt upp sig från sitt arbete, men det hade mannen förklarat på ett trovärdigt sätt. Mannen, som inledningsvis haft gemensam vårdnad om barnen, hade därför inte egenmäktigt bortfört barnen. Han hade heller inte fått veta att mamman fått ensam vårdnad förrän han återkom till Sverige varför han även friades från att obehörigen ha skilt barnen från mamman från 1 juli 2014, då lagen ändrades.

Domen överklagades och hovrätten kommer fram till en annan slutats. Utifrån mammans berättelse, som får stöd av en svensk biståndsarbetare som fungerade som medlare samt kommunikation mellan mannen och bland annat UD, ville mannen att barnen skulle växa upp i Gaza. Hade han lämnat sitt medgivande hade barnen också kunnat lämna området med hjälp av svenska myndigheter även om deras pass beslagtagits vid inresan.

Sammantaget finner hovrätten till skillnad från tingsrätten att mannens avsikt redan från början var att skilja barnen från mamman och det var inget som förändrades förrän i december 2015 då han återvände med barnen. Hovrätten dömer honom därför för egenmäktighet med barn som rubriceras som grov med tanke på att han fört bort barnen mot deras vilja till en farlig plats, där det bitvis pågått krig under den aktuella perioden, och där de tvingats stanna i tre år. Straffvärdet anser domstolen motsvarar fängelse i två år men med tanke på att mannen kommer att förlora sin anställning döms han till fängelse i ett år och sex månader.

Källa:
Zeteo Nyheter

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Kan mamman ifrågasätta eller hindra ett sådant umgänge?









Jag kommer att flytta till ett grannland inom Norden och undrar om detta kan påverka umgänget med barnen. Jag har föreslagit mamman ett förlängt helgumgänge, det vill säga att barnen ska ha umgänge hos mig fem dagar varannan vecka. Restiden mellan våra respektive orter är en timma.

Kan mamman ifrågasätta eller hindra ett sådant umgänge? Dels att för jag flyttar till ett grannland dels med hänvisning till avståndet mellan våra bostadsorter.

Svar:

Först bör det framhållas att umgängesrätten tillhör barnet och inte en förälder. Enligt föräldrabalken har således barnet rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor med. Under gemensam vårdnad ska föräldrarna i samförstånd bestämma hur umgänget ska utformas.
Om en av dem har ensam vårdnad ska föräldern ta ställning till umgänget utifrån en bedömning om vad som är bäst för barnet. Föräldern förväntas också göra allt för att underlätta umgänget; motsatsen kan uppfattas som umgängessabotage.

Föräldrar bör sträva efter att barn blir delaktiga när det gäller umgängets innehåll och tidpunkter; med andra ord ska de lyssna på barnens vilja och önskemål utifrån deras mognad och utveckling. Därefter bestämmer föräldrarna utformningen av umgänget till dess de blir myndiga; någon 12-års gräns där barn själva får bestämma finns inte. Bara som en utbredd missuppfattning bland många föräldrar och kanske barn.

Det kan finnas flera rimliga och godtagbara skäl för att begränsa eller villkora barnets umgänge. I det här fallet är frågan om en flyttning till ett grannland och om ett visst avstånd kan utgöra en grund för en förälder att motsätta sig ett umgänge.

Att flytta till ett grannland inom Norden bör i normalfallet inte i sig utgöra hinder för barnets umgänge. Däremot kan avståndet mellan bostadsorterna påverka hur det kan genomföras. Restiden till umgängesföräldern förefaller inte innebära en någon större olägenhet för barnen, däremot kan resan fram och tillbaka skolan och vid överlämnigen utgöra ett problem .

I det här fallet vill umgängesföräldern att barnen ska vistas hos honom ett förlängt veckoslut, förmodligen från onsdag eftermidag till måndag morgon. De svårigheter och omständigheter man då måste ta hänsyn till är skolgången på torsdag och fredag samt överlämningen på måndag morgon. För ett litet barn kan detta vara påfrestande, medan en tonåring kanske klarar två timmars restid varje dag lättare. Samtidigt är sådana avstånd en verklighet för många barn som bor i en glesbygd.

Som svar på frågan, till sist, så kan givetvis en boförälder utifrån en egen uppfattning ha invändningar till ett sådant umgänge. Föräldern kanske inte tror att barnen orkar med skolan på torsdag-fredag eller anser att de bör vara hemma på söndagen för att förbereda morgondagens skola. Om frågan skulle komma att prövas i tingsrätten är det inte givet att rätten går på boförälderns linje. Det kan finnas omständigheter som gör att rätten anser att det föreslagna umgänget, efter en sammanvägning av alla faktorer, kan vara till barnens bästa.

Vid en eventuell tvist bör du och mamman i första hand boka tid för samarbetsamtal hos socialtjänstens familjerätt. I dessa samtal bör också barnen vara delaktiga; deras åsikter kan vara avgörande för era beslut. I andra hand bör rådgöra med en advokat som kan ge dig råd utifrån alla konkreta och unika omständigheter i det här fallet.