Högsta Domstolen
2017-06-28
Målnummer B 1918-16

Oaktat att pappan i juni 2014 tillerkändes ensam vårdnad om dottern underlät mamman att överlämna barnet till pappan och kvarhöll flickan hos sig i Norge. I december 2015 dömde tingsrätten mamman enligt 7 kap. 4 § BrB för egenmäktighet med barn till fängelse i fyra månader. Med hänvisning till att mamman kvarhållit dottern utom riket, att det skett under en längre tid och då pappan helt undanhållits möjligheten att utöva vårdnaden och umgänget med barnet i riket, yrkade åklagaren att brottet skulle bedömas som grovt.

Såväl tings- som hovrätten bedömde dock gärningen vara av normalgraden. Tingsrätten framhöll att hänsyn borde tas till flickans egen vilja, som var att bo kvar med mamman i Norge, och att mamman inte gömt eller aktivt undanhållit flickan från pappan. Hovrätten framhöll i sin tur att, även om brottet inte skulle bedömas som grovt, fanns det flera försvårande omständigheter som inverkade på straffvärdet. Mamman hade exempelvis hela tiden planerat sin och dotterns tillvaro med utgångspunkten att dottern skulle fortsätta att bo hos henne. Hon hade heller inte efterkommit domstolarnas beslut i vårdnadsfrågan och trots två vitesförelägganden inte på något annat sätt än genom att tala med dottern försökt att efterkomma fattade beslut och domar.

I likhet med tingsrätten bedömde hovrätten straffvärdet till fängelse i fyra månader. Med hänsyn till att brottet fick anses förhållandevis allvarligt och hade artvärde kunde det enligt hovrätten inte anses tillräckligt att bestämma påföljden till villkorlig dom. Som tingsrätten antecknat ansågs det inte heller möjligt att genomföra samhällstjänst i Norge. Mamman förnekade brott och åberopade nödvärnsrätt men tingsrätten fastslog att någon nödsituation inte har förelegat, och hovrätten gjorde ingen annan bedömning.

Med hänvisning till flickans mognad och ålder fastslår Högsta domstolen nu att det, på grund av flickans egen tydliga och konsekventa inställning att inte vilja tillbaka till pappan, inte kunde krävas att mamman lämnade över dottern till pappan. Enligt domstolen ger utredningen inte heller stöd för att mamman kunde ha gjort mer för att förmå flickan att ändra sig. Högsta domstolen ogillar därför åtalet.

Källa:
Zeteo Nyheter

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt.

Annons

Veckans Fråga

Har jag rätt till både underhållsbidrag och underhållsstöd?








Jag betalar varje månad fullt underhållsstöd till Försäkringskassan (FK). Men mamman vägrar acceptera att jag gör avdrag för de dagar min dotter är hos mig. Det handlar om sex dygn per månad.

Mamman motiverar detta med att det kostar att ha barn. Hon köper bland annat dyra märkeskläder till flickan utan att i förväg samråda med mig. Jag anser att det går lika bra med billigare kläder och att det är mammans ensak om hon väljer att köpa onödigt dyra saker.

Om jag skulle begära avdrag för umgänge kommer mamman i sin tur begära att jag ska betalar en del av avgiften för förskola/fritidshem plus andra liknande avgifter.

Har man som boendeförälder rätt till både underhållsbidrag och underhållsstöd?

Kan mamman som boförälder begära att jag ska dela på kostnader för barnet, till exempel för fritidsaktiviteter och kläder, som jag inte fått vara med att besluta om eller anser mig ha råd med?

Kan mamman begära att jag ska stå för hälften av avgifter, till exempel för förskola om jag utnyttjar avdragsreglerna vid underhållsstöd?

Räknas min sambos inkomst med i min ekonomi om mamman skulle begära underhållsbidrag av mig?

Svar:

Läs mer...