Högsta förvaltningsdomstolen

2017-06-20
Målnummer 4239-16

Ordföranden för en nämnd i Göteborg beslutade att för föräldrarna hemlighålla vistelseorten för en pojke född 2008 som var omhändertagen enligt LVU. Sedan pappan överklagat upphävde förvaltningsrätten beslutet, men kammarrätten ansåg sedan istället att vistelseorten skulle hemlighållas. Enligt kammarrätten kunde vården försvåras om pappan kände till vistelseorten.

Pappan överklagade återigen och nu har Högsta förvaltningsrätten ändrat utgången och fastställt att vistelseorten inte ska vara hemlig. 14 § LVU ger en möjlighet att besluta om att den unges vistelseort inte ska röjas för föräldrarna. Ett sådant hemlighållande kräver att det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vården och för barnets bästa. Det krävs alltså starka skäl för det (prop. 1989/90:28 s. 74).

Enligt HFD kan endast en misstanke om att en förälder inte kommer att respektera ett beslut om umgängesbegränsning inte leda till att vistelseorten hålls hemlig. Det måste istället krävas konkreta omständigheter, som att en förälder tidigare har trotsat ett sådant beslut, som talar för det. Eller att det finns ett väl underbyggt antagande om att så kommer att ske.

Av utredningen i målet framgår att pojken har varit omhändertagen i över tre år men att pappan under den tiden inte har försökt att kontakta sonen eller något av hans jour- eller familjehem. Det har heller inte framkommit att pappan inte har respekterat den faktiska begränsningen av umgänget med sonen eller att han har agerat för att ingripa i vården.

HFD finner slutligen att utredningen i målet inte visar att det finns sådana starka skäl som krävs för att hemlighålla ett barns vistelseort för en förälder.

Källa:
Zeteo Nyheter

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt.

Annons

Veckans Fråga

Får sambon adoptera flickan?









Min vän har ensam vårdnad om sin dotter. Pappan finns med i bilden men är rent ut sagt oduglig. Flickan har en styvpappa som är toppen. Nu har mamman fått cancer. Kan hon adoptera bort flickan till sambon så att flickan blir kvar med sina syskon och i den familj hon är van vid om det inte går bra för mamman?

Svar:

Det framgår inte av din fråga hur gammal din väns dotter är men jag kommer nedan utgå från att dottern är minderårig. Adoption regleras i 4 kap. föräldrabalken (FB). Om barnet är över tolv år ska det som huvudregel inte adopteras om det motsätter sig adoption, 4 kap. 5 § FB. Om barnet är under 18 år måste även föräldrarnas samtycke till adoptionen lämnas, 4 kap. 5 a § FB. I andra stycket samma paragraf finns dock undantaget att sådant samtycke inte krävs av den som inte har vårdnad eftersom den föräldern inte har del i det juridiska ansvaret.

Om din vän har ensam vårdnad om sin dotter innebär det således att din vän också har det juridiska ansvaret över dottern. I detta juridiska ansvar omfattas bland annat frågan om adoption. Man ska dock enligt huvudregeln vara gift eller registrerad partner för att få adoptera sin makes barn, 4 kap. 3 § FB. Detta kallas ibland styvbarnsadoption.

Att vara sambo räcker normalt inte, 4 kap. 4 § FB. Utgångspunkten torde förvisso vara att en sambo enskilt kan adoptera den andre sambons barn eftersom 4 kap. 3 § FB enligt ordalydelsen inte omfattar sambor. Konsekvensen av en sådan adoption torde dock bli att de rättsliga banden då upphör mellan den biologiska föräldern, alltså i detta fall din sjuka vän, och barnet (4 kap. 8 § FB).

En lämplighetsprövning ska alltid ske vid prövningen av en adoption och hänsyn ska tas till barnets vilja, 4 kap. 6 § FB. Vidare ska även principen om barnets bästa alltid beaktas i alla frågor som rör barn.

Prio Advokatbyrå