Jag undrar om jag har rätt att träffa mitt barnbarn, 18 månader, som är familjehemsplacerad. Jag längtar efter att få vara mormor och vara tillsammans med honom. Min stora önskan är att få "låna" honom ibland på helger och ledigheter.



Vem bestämmer hur umgänget ska se ut och hur ofta? Vem vänder jag mig till? Har varit i kontakt med socialtjänsten i den kommun som har placerat honom, men de vill inte ge mig någon information.

Svar:

Du har inte umgängesrätt med ditt barnbarn som vårdas i familjehemmet; umgängesrätten tillhör alltid barnet. Men för att kunna bevaka barnets rättigheter är det bra att närstående, till exempel mor- och farföräldrar, är positiva till att ha kontakt med barnet.  

Vid en placering i ett familjehem görs en planering vilka barnet ska ha umgänge med och när detta kan ske. Inledningsvis bör dock barnet i lugn och ro få tillfälle att lära känna sin nya miljö och de personer som bor i det nya hemmet. Därför kan det dröja en viss tid innan det är lämpligt för barnet att träffa sina föräldrar och närstående.

I första hand planeras det för barnets umgänge med sina föräldrar. Vid de tillfällena kan föräldrarna också se till att barnet att också träffar närstående personer. I de fall där barnet har en stark anknytning till närstående personer bör man givetvis se till att barnet får träffa dem på ett lämpligt sätt. 

Alla frågor om ett placerat barns umgänge med närstående ska i normalfallet besvaras av ansvarig socialtjänst. Men den kan å andra sidan vara förhindrad att lämna information om barnets förhållanden med hänvisning till sekretessregler. 

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt.

Annons

Veckans Fråga

Får sambon adoptera flickan?









Min vän har ensam vårdnad om sin dotter. Pappan finns med i bilden men är rent ut sagt oduglig. Flickan har en styvpappa som är toppen. Nu har mamman fått cancer. Kan hon adoptera bort flickan till sambon så att flickan blir kvar med sina syskon och i den familj hon är van vid om det inte går bra för mamman?

Svar:

Det framgår inte av din fråga hur gammal din väns dotter är men jag kommer nedan utgå från att dottern är minderårig. Adoption regleras i 4 kap. föräldrabalken (FB). Om barnet är över tolv år ska det som huvudregel inte adopteras om det motsätter sig adoption, 4 kap. 5 § FB. Om barnet är under 18 år måste även föräldrarnas samtycke till adoptionen lämnas, 4 kap. 5 a § FB. I andra stycket samma paragraf finns dock undantaget att sådant samtycke inte krävs av den som inte har vårdnad eftersom den föräldern inte har del i det juridiska ansvaret.

Om din vän har ensam vårdnad om sin dotter innebär det således att din vän också har det juridiska ansvaret över dottern. I detta juridiska ansvar omfattas bland annat frågan om adoption. Man ska dock enligt huvudregeln vara gift eller registrerad partner för att få adoptera sin makes barn, 4 kap. 3 § FB. Detta kallas ibland styvbarnsadoption.

Att vara sambo räcker normalt inte, 4 kap. 4 § FB. Utgångspunkten torde förvisso vara att en sambo enskilt kan adoptera den andre sambons barn eftersom 4 kap. 3 § FB enligt ordalydelsen inte omfattar sambor. Konsekvensen av en sådan adoption torde dock bli att de rättsliga banden då upphör mellan den biologiska föräldern, alltså i detta fall din sjuka vän, och barnet (4 kap. 8 § FB).

En lämplighetsprövning ska alltid ske vid prövningen av en adoption och hänsyn ska tas till barnets vilja, 4 kap. 6 § FB. Vidare ska även principen om barnets bästa alltid beaktas i alla frågor som rör barn.

Prio Advokatbyrå