Min tonårige son bor sedan förra hösten, mot min vilja, mer tid hos sin mamma och nu vill han bo hos henne på heltid. Jag har hittills tagit hänsyn till hans vilja/val.

 Men han är ju trots allt ett tonårsbarn med betoning på barn; kan jag säga nej eller lyssnar man bara på barnets vilja? Känner mig maktlös, är det bara att acceptera hans vilja och hoppas på att han ändrar sig och vill flytta tillbaka? Vem kan jag prata om detta; vilka är mina möjligheter/skyldigheter.

Svar:

Kloka föräldrar lyssnar alltid på vad deras barn vill när det gäller deras boende efter en separation. Ju större barnet är desto mer följsam bör man vara till deras önskemål. Men ytterst måste vårdnadshavare göra en lämplighetsprövning vad som är bäst för barnet, och det är inte alltid som barn bör få som de vill.

När det gäller tonåringar kan mycket påverka deras inställning, det behöver inte nödvändigtvis handla om att barnet ”väljer” bort en förälder. Kamrater och fritidsaktiviteter kan för stunden vara mer viktiga för barnet; dock kvarstår, generellt, behovet att få komma tillbaka till en trygg bas hos en, eller båda föräldrarna.

Om inte miljön hos boföräldern är på något vis skadlig för barnet bör den andre föräldern både lyssna och tillåta en tonårings val. Väl medveten om att den unges vilja och inställning kan skifta. En återgång till växelvis boende eller att den unge vill bo på heltid hos den andre föräldern kan plötsligt bli aktuell.

Även om man som förälder är ledsen, besviken och oförstående över barnets val av boende, bör föräldern acceptera det. Skulle boendet hos den andre föräldern bli bestående blir det mer viktigt att ha ett bra och innehållsrikt umgänge med varandra; ett barn behöver, generellt, alltid ha tillgång till båda sina föräldrar. 

Det finns många personer man kan prata med i en sådan här situation. Anhöriga, nära vänner och professionella personer. De senare kan vara socionomer inom socialtjänsten (familjerätten) eller sjukvården (närhälsan). Om föräldern anser att barnets val av boende är olämpligt, och om det uppstår en tvist, kan man också rådgöra med juridiska ombud.

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt.

Annons

Veckans Fråga

Har jag rätt till både underhållsbidrag och underhållsstöd?








Jag betalar varje månad fullt underhållsstöd till Försäkringskassan (FK). Men mamman vägrar acceptera att jag gör avdrag för de dagar min dotter är hos mig. Det handlar om sex dygn per månad.

Mamman motiverar detta med att det kostar att ha barn. Hon köper bland annat dyra märkeskläder till flickan utan att i förväg samråda med mig. Jag anser att det går lika bra med billigare kläder och att det är mammans ensak om hon väljer att köpa onödigt dyra saker.

Om jag skulle begära avdrag för umgänge kommer mamman i sin tur begära att jag ska betalar en del av avgiften för förskola/fritidshem plus andra liknande avgifter.

Har man som boendeförälder rätt till både underhållsbidrag och underhållsstöd?

Kan mamman som boförälder begära att jag ska dela på kostnader för barnet, till exempel för fritidsaktiviteter och kläder, som jag inte fått vara med att besluta om eller anser mig ha råd med?

Kan mamman begära att jag ska stå för hälften av avgifter, till exempel för förskola om jag utnyttjar avdragsreglerna vid underhållsstöd?

Räknas min sambos inkomst med i min ekonomi om mamman skulle begära underhållsbidrag av mig?

Svar:

Läs mer...