Regeringens förslag:
Förvärv och försäljning av fast egendom samt inteckning i och upplåtande av nyttjanderätt till sådan egendom skall kräva överförmyndarens samtycke. Detsamma skall gälla skuldsättning för barnets räkning. Föräldrar skall inte heller få ge bort barnets egendom, om det inte rör sig om understöd till en nära anhörig och överförmyndaren har lämnat samtycke. Den som har fyllt 16 men inte 18 år skall få driva bokföringspliktig rörelse endast med överförmyndarens samtycke.

Skälen:
Även om regeringens förslag innebär en relativt långtgående avreglering av föräldrars förvaltning av barnens egendom så finns skäl att fortfarande ha kvar strängare regler för vissa förvaltningsåtgärder och för viss egendom. Omyndigas innehav av fast egendom och förvaltningen av sådan egendom har under många år varit föremål för en särskilt restriktiv reglering. Tidigare krävdes också rättens samtycke för att en förmyndare skulle få överlåta eller inteckna den omyndiges fasta egendom. I dag krävs överförmyndarens samtycke för att förmyndaren skall få vidta samma åtgärder.

Syftet bakom reglerna är att bereda ett särskilt skydd mot utnyttjande av barns fasta egendom. Som utredningen konstaterar är det extra skyddet motiverat bl.a. med hänsyn till det särskilda värde som dessa typer av egendom kan representera och det ansvar som följer med ett innehav av fast egendom. Därför bör det inte heller lättas på kravet på samtycke för överlåtelse av och inteckning i fast egendom samt upplåtelse av nyttjanderätt till sådan egendom. Att även kräva överförmyndarens samtycke för en underårigs förvärv av fast egendom genom gåva har avstyrkts av några remissinstanser.

Med en långt gående avreglering och ett minskat krav på föräldrars redovisning ökar dock riskerna för att värdefull egendom går om intet. Som närmare kommer att redogöras för i avsnitt 7.6 bör föräldrars redovisningsskyldighet begränsas i väsentlig mån. Det berättigade intresset av att skydda barns fasta egendom gör dock att kravet på redovisning av föräldrars förvaltning av sådan egendom bör kvarstå. Överförmyndaren bör därför även fortsättningsvis uppmärksammas på att en underårig blir ägare till fast egendom.

Så sker i dag genom att förvärv av fast egendom nästan alltid föranleder inskrivning av förmynderskapet. Reglerna om inskrivning föreslås dock av andra skäl bli upphävda (avsnitt 13). Om man ställer upp ett krav på överförmyndarens samtycke för förvärv av fast egendom, säkerställs att överförmyndaren får kännedom om att den underårige har förvärvat den. Det är därvidlag tillräckligt att ställa upp krav på samtycke vid förvärv genom köp, byte eller gåva.

Om en underårig ärver fast egendom torde det regelmässigt komma till överförmyndarens kännedom. Detta sker antingen genom att överförmyndaren lämnar sitt samtycke enligt 14 kap. 5 § föräldrabalken eller genom att god man förordnas för den omyndige enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken.

Som Förmynderskapsutredningen har påpekat följer ett särskilt ansvar med ett innehav av fast egendom. Utredningens förslag, vilket i och för sig innebär en utvidgning av området som kräver samtycke, bör därför genomföras. Förmynderskapsutredningens förslag innebär vidare att det i lagtexten skall närmare anges när samtycke skall lämnas, t.ex. om åtgärden är lämplig med hänsyn till egendomens natur, den omyndiges ålder, framtida behov eller samlade tillgångar.

Överförmyndarnämnden i Sundsvall menar att ett genomförande av förslaget skulle på ett omotiverat sätt försvåra överförmyndarens prövning av när samtycke skall lämnas. Det är svårt att se att den föreslagna lagtexten innebär annat än en kodifiering av vad som redan gäller utan att direkt framgå av lagtexten. En sådan kodifiering har goda skäl för sig. Hur lagtexten närmare bör utformas behandlas i författningskommentaren.

Om ett barn sätts i skuld tidigt, är det en belastning som barnet kan få leva med under lång tid. En särskild försiktighet med att skuldsätta barn bör därför iakttas. Föräldrabalken innehåller också krav på samtycke av överförmyndaren för att föräldrar skall få ta lån, ingå växelförbindelse, återköpa livförsäkring eller gå i borgen för barnets räkning. Liksom Förmynderskapsutredningen föreslår bör det generella kravet på samtycke för skuldsättning finnas kvar.

Utredningen nämner i sitt lagförslag inte återköp av livförsäkring bland de åtgärder som kräver samtycke men lämnar inte något skäl till att återköpet har fått utgå. Inte heller remissinstanserna berör den frågan särskilt. Kravet på samtycke för återköp av livförsäkring infördes år 1976 efter initiativ från försäkringshåll under den förra Förmynderskapsutredningens arbete. Det främsta skälet till ändringen synes ha varit att belåning av livförsäkring krävde samtycke och att återköp framstod som en betydligt längre gående åtgärd än belåning. Återköp av livförsäkring innebär att ett samlat kapital görs tillgängligt. Åtgärden borde inte vara underkastad större restriktioner än att ta ut bankmedel. Den senare Förmynderskapsutredningens förslag att inte ta upp återköp av livförsäkring bland de åtgärder som alltid skall kräva samtycke av överförmyndaren framstår mot den bakgrunden som välmotiverat.

Det är enligt dagens regler i princip förbjudet för föräldrar att ge bort sina barns egendom, om det inte är fråga om sedvanliga gåvor, vars värde inte står i missförhållande till barnets ekonomiska villkor. Det saknas anledning att göra ändring i detta hänseende. Nu gällande regler föreskriver att överförmyndarens samtycke måste inhämtas om en förälder antingen vill låta en omyndig som har fyllt 16 år driva handel eller annan näring eller vill driva näringen på den omyndiges vägnar. Samtycke behövs dock endast om näringsverksamheten kräver tillstånd av offentlig myndighet eller särskild anmälan. Den verksamhet som åsyftas är främst sådan som skall införas i handelsregistret hos länsstyrelsen.

Förmynderskapsutredningen föreslår här en lättnad jämfört med gällande rätt i och med att utredningen vill begränsa kravet på samtycke till sådan verksamhet som är underkastad fullständig bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen eller jordbruksbokföringslagen. Förslaget skulle leda till att rörelser med en årlig bruttoomsättningssumma lägre än 20 gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring inte skulle omfattas av kravet på samtycke.

Överförmyndarnämnden i Sundsvall har motsatt sig en sådan begränsning av kravet på samtycke under hänvisning till att utrymmet för en oseriös och många gånger ekonomiskt äventyrlig verksamhet blir för stort. Det är också svårt att se några bärande skäl för att omyndiga skall driva bokföringspliktig rörelse i någon större utsträckning. De fall där så framstår som motiverat kan inte vara så många att det blir särskilt betungande för vare sig föräldrarna eller överförmyndarna att kravet på samtycke upprätthålls.

Som överförmyndarnämnden påpekar bidrar ett krav på samtycke till att hålla ner antalet rörelser vars huvudsakliga syfte är ett annat än att seriöst bedriva rörelse, t.ex. att bara få tillgång till att handla billigt i grossistledet inom en viss bransch. Även om rörelsen har en begränsad omsättning kan den innebära ett relativt sett stort risktagande för den unge.

Kravet på samtycke för bedrivande av rörelse bör alltså inte inskränkas. En lämplig avgränsning är att, som utredningen föreslagit, knyta kravet på samtycke till kravet på bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen och jordbruksbokföringslagen, och inte till sådan näringsverksamhet som kräver tillstånd eller särskild anmälan. Till skillnad från vad utredningen föreslår bör dock, som framgått tidigare, varje bokföringspliktig rörelse som skall drivas av en underårig kräva samtycke av överförmyndaren, och inte endast de rörelser för vilka fullständig bokföringsskyldighet föreligger.

Källa:
Prop. 1993/94:251 sida 115

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt.

Annons

Veckans Fråga

Hur gör man med information och umgänge vid växelvist boende?









Hur ska jag göra när mamman till min son ändrar tider på tex BVC utan att berätta det? Eller inte berättar för mig förrän efteråt att vår son tvingats uppsöka akut sjukvård?

Även högtider är ett problem. Det första året efter separationen har sonen tillbringat samtliga högtider hos sin mamma. Och nu till jul önskar jag att sonen är hemma hos mig på julafton, även om det är "mammas vecka". Vad rekommenderas där?

Svar:

Läs mer...