De nuvarande bestämmelserna i föräldrabalken skiljer mellan två ställföreträdarfunktioner för barn: vårdnad och förmynderskap. Den som har hand om vårdnaden har ett ansvar för barnets personliga angelägenheter, bl.a. att se till att barnet får omvårdnad, trygghet och en god fostran. Förmyndaren skall sköta andra angelägenheter, främst sådana som rör den underåriges ekonomiska förhållanden. Den som är förmyndare får emellertid därutöver anses ha en allmän behörighet att företräda den underårige, när det enligt lag inte skall skötas av någon annan.

Sverige är långt ifrån ensamt om att ha en sådan uppdelning mellan vårdnad och förmynderskap. Genom olika reformer under senare år har gemensam vårdnad - och därmed gemensamt förmynderskap - för föräldrar kommit att bli vanligt även när föräldrarna inte är gifta med varandra eller när deras äktenskap har upplösts genom äktenskapsskillnad. Även i fall där föräldrarna helst vill ha ensam vårdnad finns nu möjlighet för domstol att förordna om gemensam vårdnad under förutsättning att ingen av föräldrarna aktivt motsätter sig gemensam vårdnad.

Enligt huvudregeln i föräldrabalken är föräldrar vårdnadshavare för sina barn. De är normalt också, utan att det behövs något förordnande av domstol, förmyndare för barnet. Att vårdnadsansvaret är det primära visar sig i att en förälder som förlorar vårdnaden också upphör att vara förmyndare.

Ett entledigande som förmyndare innebär däremot inte en automatisk förlust av vårdnaden. Om ingendera av ett barns föräldrar är lämplig som vårdnadshavare eller om båda föräldrarna har avlidit, skall förmyndare förordnas särskilt (en eller flera). Förmyndaren blir då också vårdnadshavare.

Att förmynderskapet i detta fall är det primära stämmer dåligt med uppbyggnaden av vårdnads- och förmynderskapsreglerna i övrigt. Det förefaller naturligare att, som Förmynderskapsutredningen föreslår, principen är att vårdnaden anförtros en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Den eller de som anförtros vårdnaden bör också därigenom automatiskt bli förmyndare för barnet, vilket också flera remissinstanser har argumenterat för.

Det kan emellertid finnas tillfällen när det är mindre lämpligt att låta förmynderskapet följa vårdnaden, t.ex. när den underåriges förmögenhetsförhållanden är komplicerade. I sådana fall bör rätten ha möjlighet att förordna olika personer som vårdnadshavare och som förmyndare. Frågan berörs ytterligare i författningskommentaren. Där behandlas också situationen när en av två särskilt förordnade vårdnadshavare inte längre kan vara vårdnadshavare.

När det sedan gäller kraven på den eller dem som skall kunna förordnas särskilt till vårdnadshavare bör det vara fråga om en man eller en kvinna som är lämpad att ge barnet omvårdnad, trygghet och en god fostran, jfr 6 kap. 1 § föräldrabalken. Något försteg för exempelvis anförvanter till barnet bör inte uttryckligen gälla. Många gånger kan det dock vara naturligt att vårdnadshavarna hämtas ur den kretsen. I detta sammanhang saknas anledning att föreslå några ändringar rörande vilka sammanboende som skall kunna komma i fråga för gemensam vårdnad.

Efter förebild av vad som nu föreskrivs vid förordnande av förmyndare bör önskemål som har förts fram av föräldrarna tillmätas betydelse när det gäller att förordna vårdnadshavare efter föräldrarnas död. Deras val av vårdnadshavare bör alltså följas, om det inte är olämpligt att utse den utpekade personen.

Liksom beträffande föräldrar bör särskilt förordnade vårdnadshavare kunna entledigas, om de gör sig skyldiga till försummelse e.d. Det bör emellertid inte krävas lika graverande omständigheter för att en särskilt förordnad vårdnadshavare skall entledigas som när det är fråga om en förälder.

I dag finns i ett antal bestämmelser regler om att ett barns föräldrar, enbart modern eller särskild förordnad förmyndare skall höras eller annars medverka när frågor som rör barnet avgörs, t.ex. godkännande av faderskapsbekräftelse enligt 1 kap. 4 § eller talerätt för barnet i faderskapsmål enligt 3 kap. 5 §. I förslaget har i dessa fall den särskilt förordnade vårdnadshavaren fått ersätta förmyndaren i bestämmelserna. Detta kan innebära en viss ändring i förhållande till gällande rätt eftersom vårdnaden och förmynderskapet inte behöver utövas av samma person. Anledningen till att låta vårdnadsfunktionen vara avgörande är att de frågor som behandlas i de nu berörda bestämmelserna är av sådan karaktär att de ligger närmare vårdnadshavarens område än förmyndarens mer ekonomiska förvaltning.

Källa:
Prop. 1993/94:251 sida 103

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt.

Annons