Att göra en riskbedömning är komplicerat. Detta bekräftas av den bild vi fått från de olika aktörer som vi hämtat in synpunkter från. Förarbetsuttalandena i propositionen ger tydligast ledning i de fall där det är utrett att det har förekommit ett övergrepp (se prop. 2005/06:99 s. 42 och 43).

Mer komplicerade är dock normalt de fall där ord står mot ord och där det alltså blir en fråga om att bl.a. bedöma trovärdigheten hos parterna. I förarbetena konstateras att det inte gäller lika höga beviskrav i vårdnadsmål som i brottmål men förarbetena ger i princip ingen vägledning om hur själva värderingen av olika omständigheter ska göras.

I Socialstyrelsens allmänna råd och i handboken om vårdnad, boende och umgänge ges rekommendationer om hur utredningsarbetet bör bedrivas men inte heller där anges hur bedömningen i det enskilda fallet ska göras.

Socialnämndens vårdnadsutredning utgör en viktig del i domstolens beslutsunderlag. Utredaren träffar familjen under lång tid, gör besök i hemmiljön och intervjuar olika referenspersoner. Socialnämnden har därför sannolikt många gånger bättre förutsättningar än domstolen att bedöma om det finns konkret fog för en uppgift om något missförhållande.

I utredningen bör tydligt anges vad utredararen grundar sin bedömning på. Det är av yttersta vikt att utredningen genomförs på ett objektivt och opartiskt sätt och att processen även i övrigt är förutsägbar och rättssäker. Vi har fått indikationer på att kvaliteten när det gäller vårdnadsutredningar generellt sett skulle vara lägre i mindre kommuner jämfört med större (se avsnitt 15.4.8). Detta är givetvis otillfredsställande eftersom medborgare, inte minst på ett så centralt område som familjerätten, bör ha rätt till samma service och kvalitet oavsett var i landet de bor.

I direktiven anges att det inte kan uteslutas att det finns behov av att justera regelverket i syfte att tydliggöra och precisera riskbedömningarnas roll och betydelse. Vi gör i detta avseende följande överväganden. Risken för att barnet far illa har redan i dag en central placering i 6 kap. FB genom att uttryckligen vara en av de omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av barnets bästa.

Både socialnämnderna och tingsrätterna gör – och dokumenterar – riskbedömningar i stor utsträckning. Enligt vår bedömning rör problematiken beträffande riskbedömningar framför allt svårigheterna att identifiera och korrekt värdera olika omständigheter som kan utgöra en risk för barnet och hur dessa omständigheter bör beaktas i det konkreta fallet.

Denna problematik är svår att komma till rätta med genom lagstiftning. Enligt vår bedömning finns det mot denna bakgrund inte skäl att justera regelverket i syfte att tydliggöra och precisera riskbedömningarnas roll och betydelse. Däremot kan ett handläggningsstöd vara ett värdefullt stöd i arbetet.

Även domstolarna kommer att ha nytta av ett framtaget handläggningsstöd. I dag behandlas riskbedömningar på Domstolsakademins kurser i familjerätt. Enligt vår uppfattning skulle det även vara lämpligt att domare, vid praxismöten eller liknande, diskuterar frågorna om hur man gör en gedigen riskbedömning och om hur en sådan bör dokumenteras.

Det står klart att ett handläggningsstöd för riskbedömningar är efterfrågat av såväl familjerättssekreterare som domare, advokater och parter. Enligt vår bedömning finns det ett tydligt behov av ett sådant stöd. Det arbete som har initierats för att ta fram ett riskbedömningsinstrument har inte slutförts. MFoF har bl.a. till uppgift att bedriva ett kunskapsbaserat arbete i frågor som avser socialnämndernas ärenden om vårdnad, boende och umgänge.

Regeringen har som framgår ovan, avsnitt 12.3.5, gett MFoF i uppdrag att ta fram ett handläggningsstöd för socialnämndernas arbete med riskbedömningar i ärenden om vårdnad, boende och umgänge. Uppdraget kan bidra till att höja kvaliteten på riskbedömningarna. Om socialnämndernas riskbedömningar håller en högre kvalitet kan domstolarnas beslutsunderlag förbättras och därmed även förutsättningarna för ett avgörande som är förenligt med barnets bästa. Vi ställer oss alltså positiva till detta uppdrag och kan konstatera att det därmed saknas anledning för oss att föreslå några åtgärder i frågan om riskbedömningar.

Källa:
SOU 2017:6 sid. 346.

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt.

Annons

Veckans Fråga

Har jag rätt till både underhållsbidrag och underhållsstöd?








Jag betalar varje månad fullt underhållsstöd till Försäkringskassan (FK). Men mamman vägrar acceptera att jag gör avdrag för de dagar min dotter är hos mig. Det handlar om sex dygn per månad.

Mamman motiverar detta med att det kostar att ha barn. Hon köper bland annat dyra märkeskläder till flickan utan att i förväg samråda med mig. Jag anser att det går lika bra med billigare kläder och att det är mammans ensak om hon väljer att köpa onödigt dyra saker.

Om jag skulle begära avdrag för umgänge kommer mamman i sin tur begära att jag ska betalar en del av avgiften för förskola/fritidshem plus andra liknande avgifter.

Har man som boendeförälder rätt till både underhållsbidrag och underhållsstöd?

Kan mamman som boförälder begära att jag ska dela på kostnader för barnet, till exempel för fritidsaktiviteter och kläder, som jag inte fått vara med att besluta om eller anser mig ha råd med?

Kan mamman begära att jag ska stå för hälften av avgifter, till exempel för förskola om jag utnyttjar avdragsreglerna vid underhållsstöd?

Räknas min sambos inkomst med i min ekonomi om mamman skulle begära underhållsbidrag av mig?

Svar:

Läs mer...