Kommunernas samarbetssamtal, som bl.a. kan beröra frågor som gäller barnets försörjning, har till syfte att ge föräldrar stöd för att de ska nå enighet i olika frågor kring barnet. Skyldigheten att i dessa samtal ta upp frågor som gäller barnets försörjning innebär att föräldrarna vid samtalen ska ha möjlighet att diskutera bl.a. vad försörjningsansvaret innebär och hur det fullgörs, barns behov och relevanta ekonomiska stödformer. Samtalsledaren ska kunna ge information om vad som kan vara rimliga kostnader för barn i olika åldersgrupper och ska vid behov kunna hänvisa föräldrarna till rätt instanser för olika stödformer (se prop. 2012/13:189 s. 14 f. och 22 f.).

Det uppdrag som enligt regeringens bedömning bör ges Försäkringskassan strider inte mot det ansvar eller de skyldigheter som kommunerna har vid samarbetssamtal. Däremot kan de olika skyldigheterna vara överlappande och i viss utsträckning komma att komplettera varandra. Kommunernas skyldighet att vid samarbetssamtal ge föräldrarna möjlighet att tala om frågor kring barnets försörjning omfattar bl.a. grundläggande information om underhållsbidrag (se nämnda prop. s. 13 f.). Kommunerna är dock inte skyldiga att bistå föräldrarna med att beräkna och upprätta avtal om underhållsbidrag, utan bör hänvisa föräldrarna vidare till information i den frågan om de efterfrågar det (se samma prop. s. 13 f. och 15 f.).

Försäkringskassans utökade uppdrag skulle omfatta ett huvudsakligt ansvar för att tillhandahålla såväl generell som individanpassad information och stöd i syfte att underlätta för särlevande föräldrar att komma överens om underhållsbidrag, bl.a. genom att bistå föräldrarna med att beräkna och upprätta avtal om detta. Kommunerna bör i samarbetssamtalen vid behov hänvisa till att sådan information och sådant stöd lämnas av Försäkringskassan.

Försäkringskassans uppdrag bör primärt inte vara inriktat på konfliktlösning. Om föräldrarna trots den information och det stöd Försäkringskassan tillhandahåller har alltför skilda åsikter för att enas om ett underhållsbidrag, kan kommunernas samarbetssamtal vara ett sätt att försöka nå en samsyn avseende försörjningsansvaret och barnets behov. Det förefaller dock inte realistiskt att tro att samtliga föräldrar har förutsättningar att kunna enas om ett avtal om underhållsbidrag och för dessa finns då underhållsstödet att tillgå.

Även om ansvaret för att reglera underhållsskyldigheten finns för alla särlevande föräldrar är behoven sannolikt varierande vad gäller omfattning och utformning av det stöd som föräldrarna kan vilja tillgå. Det kan antas att en majoritet av föräldrarna klarar av att samarbeta i frågor om barnet efter att de separerat. Att alla föräldrar som vill ha information och stöd i frågor om underhållsreglering och barns försörjning skulle behöva vända sig till socialtjänsten inom sin kommun förefaller inte som det mest ändamålsenliga eller effektiva.

Det finns också en osäkerhet om nuvarande kommunala resurser skulle vara tillräckliga för att kunna möta ett sådant stödbehov. Det är en fördel att det finns olika sorters stöd att tillgå i frågor om underhållsreglering och barns försörjning. På så sätt kan det stöd som kommunerna i dag lämnar till föräldrar och det uppdrag som Försäkringskassan nu föreslås få komplettera varandra, vilket torde vara till gagn för både föräldrar och barn.

Källa:
Prop. 2014/15:145
Ökad reglering av barns underhåll utanför underhållsstödet

Whatsapp