JO. Dnr 5744-2012


Beslutet i korthet

I april 2012 födde A, som är bosatt i Indien, två barn genom s.k. surrogatmoderskap. Enligt en i Indien utförd DNA-undersökning var den svenska medborgaren D med drygt 99 % sannolikhet far till barnen. A och D undertecknade ett avtal om att D ensam skulle ha vårdnaden om barnen. Socialnämnden i Helsingborgs kommun godkände i maj 2012 avtalet om vårdnad. Därefter väckte socialnämnden talan vid Helsingborgs tingsrätt och begärde att rätten skulle fastställa att D var far till barnen.

För närvarande finns ingen lagstiftning avseende surrogatmoderskap i Sverige. Enligt 1 kap. 3 § föräldrabalken fastställs faderskapet till barn som fötts utanför äktenskapet genom bekräftelse eller dom. Det finns särskilda bestämmelser om giltigheten i Sverige av faderskapsavgörande eller fastställelse av faderskap i utlandet.

När socialnämnden godkände avtalet mellan A och D hade den, såvitt framgår av utredningen i ärendet, inte något underlag som gav vid handen att D enligt indisk rätt skulle anses som far till barnen. Inte heller hade faderskapet fastställts genom dom eller bekräftelse i Sverige. Eftersom D i formellt hänseende inte var att anse som far till barnen saknades en grundläggande förutsättning för att avtalet skulle kunna godkännas. Nämnden hade därför inte laglig möjlighet att godkänna avtalet utan borde ha avvaktat att faderskapet blev klarlagt. Socialnämnden får kritik för sin handläggning av ärendet.

Socialnämndens redogörelse för handläggningen

En man kontaktade socialtjänstens familjerättsenhet inför sin planerade resa till Indien för att bli förälder till två barn, tvillingar, som skulle födas av en surrogatmoder A i Indien. Familjerätten, som saknade erfarenhet av ett sådant här ärende, kontaktade Danderyds kommuns familjerätt, eftersom de hade erfarenhet från liknande ärenden. Man tog del av deras handläggningsrutin samt de blanketter samt hade flera kontakter med Socialstyrelsen och jurister inom området.

Pappan fick en blankett avseende avtal om vårdnad för att han och den biologiska mamman skulle kunna skriva under ett avtal om ensam vårdnad till mannen, som efter godkännande av socialnämnden, skulle gälla enligt svensk lag.

Efter hemkomsten till Sverige med barnen kontaktade pappan socialnämnden för att få avtalet godkänt och för att bli registrerad som vårdnadshavare. Han skickade avtalet samt alla faderskapshandlingar med DNA-analys, som visar att han är biologisk pappa, till Skatteverket. Vårdnaden registreras men Skatteverket godkänner inte faderskapshandlingarna från Indien för registrering av faderskapet i svensk folkbokföring. Detta innebär att faderskapet måste fastställas i svensk domstol. Socialnämnden förde barnens talan och domstolen fastställde faderskapet genom dom.

Rättslig reglering (återges i sin helhet)

I 6 kap. och 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. regleras när insemination och befruktning utanför kroppen (IVF) får ske i Sverige. Enligt lagen tillåts endast behandling av personer som är gifta, sammanboende eller har registrerat partnerskap. Sedan den 1 januari 2003 tillåts behandling med ägg eller spermier som kommer från andra än paret som genomgår behandlingen. Dock får inte både ägg och spermier komma från utomstående. I samband med lagändringen 2003 ansåg regeringen i propositionen Behandling av ofrivillig barnlöshet (prop. 2001/02:89 s. 55) att surrogatmoderskap inte skulle tillåtas i Sverige. Det är dock inte förbjudet för svenska par att skaffa barn på detta sätt utomlands (jfr Michael Bogdan, Internationellt privaträttsliga aspekter av äggdonation och surrogatmoderskap, SvJT 2002 s. 746).

För närvarande finns ingen lagstiftning avseende surrogatmoderskap i Sverige. Den 13 mars 2012 beslutade riksdagen att frågan om surrogatmoderskap i Sverige ska utredas förutsättningslöst (bet. 2011/12:SoU26 Assisterad befruktning, rskr. 2011/12:180). Av riksdagens beslut framgår att en fråga som bör ingå i prövningen är hur en reglering bör se ut för de barn i Sverige som tillkommit genom surrogatmoderskap utomlands. Enligt regeringens skrivelse 2012/13:75 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen (s. 26) avser regeringen att under första halvåret 2013 tillsätta en utredning angående bl.a. frågan om surrogatmoderskap. Utredningen har, såvitt framkommit, ännu inte tillsatts.

Av 1 kap. 7 § föräldrabalken (FB) följer att om en kvinna föder ett barn som tillkommit genom att ett ägg från en annan kvinna efter befruktning utanför kroppen har förts in i hennes kropp, ska hon anses som barnets moder. Moderskapet har inte tidigare varit reglerat i svensk lag. Bestämmelsen tillkom i samband med att äggdonation tilläts vid befruktning utanför kroppen. Det har dock förelegat en moderskapspresumtion som innebär att den kvinna som föder ett barn i rättsligt hänseende alltid betraktas som barnets mor (prop. 2001/02:89 s. 57). Bestämmelsen i 1 kap. 7 § FB omfattar enligt sin ordalydelse även fall där behandlingen skett ut- omlands, exempelvis ett land som tillåter surrogatmoderskap (se Bogdan SvJT 2002 s. 746).

Frågor om faderskap regleras främst i föräldrabalken men också i bl.a. lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor (IFL). Enligt huvudregeln i 1 kap. 1 § FB ska den man som modern är gift med vid ett barns födelse anses som barnets far. När det gäller ett barn som har fötts utanför äktenskapet är huvudregeln, enligt 1 kap. 3 § FB, att faderskapet fastställs genom bekräftelse eller dom. I 1 kap. 4 § första stycket och 1 kap. 5 § FB regleras hur faderskapet fastställs genom bekräftelse respektive dom. I 7 och 8 §§ IFL finns bestämmelser om giltigheten i Sverige av ett faderskapsavgörande från en utländsk domstol eller en utländsk fastställelse av faderskap genom bekräftelse.

Socialnämnden har enligt 2 kap. 1 § FB en skyldighet att, om inte en viss man anses som far enligt 1 kap. 1 § FB, utreda faderskapsfrågan och se till att faderskapet fastställs om barnet har hemvist i Sverige. Uppgiften att utreda faderskapsfrågan åligger socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört (2 kap. 2 § FB). Frågor rörande vårdnaden av ett barn regleras i 6 kap. FB. När det gäller frågan om socialnämndens godkännande av vårdnadsavtal finns, utöver bestämmelserna i föräldrabalken, även vissa bestämmelser i socialtjänstlagen.

Av 6 kap. 3 § FB framgår att ett barn från födseln står under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, får de enligt 6 kap. 6 § FB avtala att vårdnaden ska vara gemensam eller att en av dem ska ha vårdnaden om barnet. Avtalet ska gälla, om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det. Att avtalet gäller innebär att det får samma verkan som en dom avseende vårdnaden. Av 6 kap. 17 a § första stycket FB och 5 kap. 3 § socialtjänstlagen framgår att föräldrar kan få hjälp av kommunen att träffa vårdnadsavtal. Det är socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört som prövar frågan om ett avtal om vårdnad ska godkännas (6 kap 17 a § andra stycket FB). Socialnämnden har möjlighet att delegera uppgiften att godkänna ett avtal om vårdnad (10 kap. 5 § socialtjänstlagen).

Bedömning

Den 15 maj 2012 mottog socialnämnden en underrättelse från Skatteverket om att barnen B och C hade folkbokförts i Helsingborgs kommun (jfr 7 § förordningen [2001:589] om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverk- samhet). Varken uppgift om vårdnadshavare eller faderskap för barnen var då registrerade hos Skatteverket.

Socialnämnden inledde den 21 maj 2012 en faderskaps- utredning avseende barnen, vilken mynnade ut i att socialnämnden den 20 juli 2012 väckte talan om fastställande av faderskap vid Helsingborgs tingsrätt.

Som framgått tecknade surrogatmodern A och den svenske medborgaren D ett avtal om att D skulle vara ensam vårdnadshavare för B och C. Den 22 maj 2012 godkände socialnämnden det aktuella avtalet om vårdnad. Till följd av socialnämndens godkännande av avtalet registrerade Skatteverket D som vårdnadshavare för B och C.

Ett avtal om vårdnad enligt 6 kap. 6 § FB kan endast ingås av ett barns föräldrar och förutsättningen är att minst en av föräldrarna har vårdnaden om barnet. För att ett avtal om vårdnad ska kunna godkännas av socialnämnden krävs således att det är utrett vilka som är barnets föräldrar.

I ärendet är klarlagt att A sedan barnens födsel ansågs som barnens mor och ensam vårdnadshavare. När det gäller faderskapet talade givetvis den i Indien utförda DNA-analysen mycket starkt för att D var biologisk far till barnen. För att D skulle anses som far till barnen krävdes dock i formellt hänseende att faderskapet var fastställt genom bekräftelse eller dom i Sverige eller att ett utländskt avgörande eller en utländsk bekräftelse om faderskap skulle anses gällande i Sverige.

När socialnämnden i maj 2012 godkände avtalet mellan A och D rörande vårdnaden om barnen hade socialnämnden, såvitt framgår av utredningen i ärendet, inte något underlag som gav vid handen att D enligt indisk rätt skulle anses som far till barnen. Inte heller hade faderskapet fastställts genom dom eller bekräftelse i Sverige. (Det har sedermera skett genom Helsingborgs tingsrätts lagakraftvunna dom den 5 december 2012 i mål T 4311-12.) Eftersom D i formellt hänseende, vid tidpunkten för socialnämndens godkännande av avtalet, inte var att anse som far till barnen saknades en grundläggande förutsättning för att avtalet skulle kunna godkännas. Nämnden hade därför inte laglig möjlighet att godkänna avtalet om vårdnad utan borde ha avvaktat att faderskapet blev klarlagt. Jag har i och för sig förståelse för att socialnämnden ville tillgodose barnens behov av att få en legal ställföreträdare i Sverige. Som framgår av det nyss anförda borde det emellertid ha skett på annat sätt än genom godkännande av avtalet om att D skulle vara vårdnadshavare.

Ärendet väcker ett flertal frågor om hur en socialnämnd bör handlägga ärenden avseende barn födda utomlands genom s.k. surrogatmoderskap, t.ex. hur vårdnadsfrågan ska hanteras innan ett avtal om vårdnad godkänns och hur utredningen av ett ärende inför godkännande av ett sådant avtal ska gå till i praktiken. Mot bakgrund av att riksdagen beslutat att frågan om surrogatmoderskap ska utredas finner jag skäl att skicka en kopia av detta beslut till Justitiedepartementet och Socialdepartementet för kännedom.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det sagda.  

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt.

Annons

Veckans Fråga

Hur gör jag när sonen inte längre vill bo växelvis?









Min 13-årige son bor växelvis hos sin pappa på samma ort som jag. Sonen vill nu inte bo lika mycket hos pappan, vilket han inte accepterar. Orsaken till att sonen vill bo mer hos mig och storebror är pappans märkliga beteende mot honom. Exempelvis har sonen ingen nyckel till pappans bostad vilket dels utestänger honom dels försvårar hämtning av kläder och skolböcker med mera.

Hur kan man göra? Vi har gemensam vårdnad men stora samarbetssvårigheter.

Svar:

Läs mer...