2 kap. 1 § FB

Departementschefen:

Enligt bestämmelsens hittillsvarande lydelse är socialnämnden skyldig att utreda faderskapet och se till att det fastställs, när det inte finns någon legal faderskapspresumtion. För att sådan skyldighet skall föreligga krävs att barnets vårdnadshavare är kyrkobokförd i Sverige eller vistas här. Även om detta inte är fallet är nämnden skyldig att utreda faderskapet om vårdnadshavaren begär att socialnämnden skall ta upp faderskapsfrågan och barnet är svensk medborgare.

§:ns nya lydelse innebär att socialnämndens skyldighet att utreda faderskapet har begränsats till de fall där barnet har hemvist i Sverige. Till skillnad från vad som skulle gälla enligt utredningens förslag utgör inte barnets svenska medborgarskap i förening med vårdnadshavarens begäran längre grund för socialnämndens medverkan till fastställelse av faderskapet. Vissa språkliga justeringar har samtidigt gjorts. -- -- --

Är faderskapet fastställt på grund av ett utländskt domstolsavgörande eller ett erkännande och gäller fastställelsen här eller finns det en svensk fastställelse, föreligger självfallet inte någon utredningsskyldighet för socialnämnden.

Även om det inte finns någon fastställelse som är giltig här kan det finnas anledning för socialnämnden att beakta att faderskapsfrågan är under utredning utomlands, innan socialnämnden beslutar att själv påbörja en utredning. Vad som sägs i specialmotiveringen till 3 § 2 st lagen om internationella faderskapsfrågor i fråga om socialnämndens godkännande av ett faderskapserkännande kan vara till ledning även när det gäller frågan om nämnden skall påbörja en faderskapsutredning. Situationerna är dock inte helt identiska. I vissa fall kan det vara av värde att en utredning genomförs för att exempelvis säkerställa uppgifter från parterna, medan godkännandet får anstå tills det rättsliga läget har klarnat.

I fråga om hemvistbegreppet och dess tolkning i detta sammanhang kan hänvisas till specialmotiveringen till 2 § lagen om internationella faderskapsfrågor. Bestämmelsen i förevarande §, som i första hand reglerar rent svenska förhållanden, får sin internationella betydelse genom att det i 3 § lagen om internationella faderskapsfrågor hänvisas till den när det gäller svensk socialnämnds internationella behörighet.

Bestämmelserna i 3 kap 5 § 2 st och i 7 kap 11 § och 14 § 1 st föräldrabalken är också kopplade till 2 kap 1 § föräldrabalken. Bestämmelserna rör socialnämndens rätt och skyldighet att företräda barnet i mål om fastställelse av faderskap samt i fråga om underhåll. När det gäller underhåll har Stockholms socialnämnd påpekat att ändringen i 2 kap 1 § föräldrabalken medför att skyldigheten och rätten att företräda barnet i sådana frågor (se 7 kap 11 § och 14 § 1 st föräldrabalken) övergår från nämnden i vårdnadshavarens vistelsekommun till nämnden i barnets hemvistkommun. Stockholms socialnämnd har menat att denna skyldighet kan bli betungande för en socialnämnd i en kommun med många familjehem. Vidare borde det enligt Stockholms socialnämnd vara mer praktiskt att underhållsfrågan ligger kvar hos socialnämnden i vårdnadshavarens vistelsekommun, eftersom denna nämnd som regel har ansvaret för barnet även när familjehemmet är i en annan kommun.

Till detta kan sägas att det i det helt övervägande antalet fall är mest praktiskt att det är samma socialnämnd som har ansvaret både för faderskaps- och underhållsfrågorna. De undantagssituationer som Stockholms socialnämnd syftar på torde bäst lösas genom ett samarbete mellan socialnämnderna i de berörda kommunerna och inte genom en särregel (jfr 30 § 1 st socialtjänstlagen, 1980:620, och prop 1979/80:1 s 543).

Källa:
NJA II 1985 s. 298

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Kan mamman ifrågasätta eller hindra ett sådant umgänge?









Jag kommer att flytta till ett grannland inom Norden och undrar om detta kan påverka umgänget med barnen. Jag har föreslagit mamman ett förlängt helgumgänge, det vill säga att barnen ska ha umgänge hos mig fem dagar varannan vecka. Restiden mellan våra respektive orter är en timma.

Kan mamman ifrågasätta eller hindra ett sådant umgänge? Dels att för jag flyttar till ett grannland dels med hänvisning till avståndet mellan våra bostadsorter.

Svar:

Först bör det framhållas att umgängesrätten tillhör barnet och inte en förälder. Enligt föräldrabalken har således barnet rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor med. Under gemensam vårdnad ska föräldrarna i samförstånd bestämma hur umgänget ska utformas.
Om en av dem har ensam vårdnad ska föräldern ta ställning till umgänget utifrån en bedömning om vad som är bäst för barnet. Föräldern förväntas också göra allt för att underlätta umgänget; motsatsen kan uppfattas som umgängessabotage.

Föräldrar bör sträva efter att barn blir delaktiga när det gäller umgängets innehåll och tidpunkter; med andra ord ska de lyssna på barnens vilja och önskemål utifrån deras mognad och utveckling. Därefter bestämmer föräldrarna utformningen av umgänget till dess de blir myndiga; någon 12-års gräns där barn själva får bestämma finns inte. Bara som en utbredd missuppfattning bland många föräldrar och kanske barn.

Det kan finnas flera rimliga och godtagbara skäl för att begränsa eller villkora barnets umgänge. I det här fallet är frågan om en flyttning till ett grannland och om ett visst avstånd kan utgöra en grund för en förälder att motsätta sig ett umgänge.

Att flytta till ett grannland inom Norden bör i normalfallet inte i sig utgöra hinder för barnets umgänge. Däremot kan avståndet mellan bostadsorterna påverka hur det kan genomföras. Restiden till umgängesföräldern förefaller inte innebära en någon större olägenhet för barnen, däremot kan resan fram och tillbaka skolan och vid överlämnigen utgöra ett problem .

I det här fallet vill umgängesföräldern att barnen ska vistas hos honom ett förlängt veckoslut, förmodligen från onsdag eftermidag till måndag morgon. De svårigheter och omständigheter man då måste ta hänsyn till är skolgången på torsdag och fredag samt överlämningen på måndag morgon. För ett litet barn kan detta vara påfrestande, medan en tonåring kanske klarar två timmars restid varje dag lättare. Samtidigt är sådana avstånd en verklighet för många barn som bor i en glesbygd.

Som svar på frågan, till sist, så kan givetvis en boförälder utifrån en egen uppfattning ha invändningar till ett sådant umgänge. Föräldern kanske inte tror att barnen orkar med skolan på torsdag-fredag eller anser att de bör vara hemma på söndagen för att förbereda morgondagens skola. Om frågan skulle komma att prövas i tingsrätten är det inte givet att rätten går på boförälderns linje. Det kan finnas omständigheter som gör att rätten anser att det föreslagna umgänget, efter en sammanvägning av alla faktorer, kan vara till barnens bästa.

Vid en eventuell tvist bör du och mamman i första hand boka tid för samarbetsamtal hos socialtjänstens familjerätt. I dessa samtal bör också barnen vara delaktiga; deras åsikter kan vara avgörande för era beslut. I andra hand bör rådgöra med en advokat som kan ge dig råd utifrån alla konkreta och unika omständigheter i det här fallet.