För prövningen av adoptionen är av vikt att rätten har tillgång till upplysningar om alla omständigheter i saken. Har barnet inte fyllt 18 år ska yttranden inhämtas från socialnämnden både i den kommun där sökanden är folkbokförd och i den kommun där den som har vårdnaden om barnet är folkbokförd.

Huruvida ett barn som inte kan bestämma själv ska berövas möjligheten att växa upp hos sina naturliga föräldrar och omplanteras i ett annat hem är livsavgörande. Föräldrarnas beslut att lämna barnet ifrån sig bör vara grundat på ett sakligt bedömande av barnets situation. Tillfälliga stämningar eller akuta svårigheter bör inte få leda till en åtgärd som kan vara bestämmande för barnets hela framtid, och frågan om adoption bör komma till stånd kan avgöras först efter beaktande av de villkor i vilka barnet kommer att sättas genom adoptionen.

Det är inte tillräckligt att adoptanterna har ekonomiska möjligheter att sörja för barnet. De måste också ha förutsättningar att kunna skänka det trygghet och tillgivenhet. Huruvida så är fallet beror, när makar adopterar, till stor del på om ett gott förhållande råder mellan adoptivföräldrarna inbördes.

Även motiven för adoptionen spelar en viktig roll. Vanligen önskar makar adoptera därför att de saknar egna barn. Med hänsyn till den ändring som kan inträda om adoptivföräldrarna får egna barn är det lämpligt att möjligheterna i det avseendet beaktas. Adoptivföräldrarnas förutsättningar för att ge barnet ett gott hem är också beroende av hur barnet kommer att motsvara deras förväntningar. En bedömning därav kräver närmare kännedom om barnet, och denna måste i sin tur huvudsakligen grundas på utredning om de biologiska föräldrarna.

Vid sidan av den vanliga läkarundersökning av barnet som bör ingå som ett led i varje adoption är sålunda ofta önskvärt att barnets arvsbiologiska faktorer blir klarlagda. För att utröna om barnet och adoptanten, populärt uttryckt, passar för varandra krävs alltså viss utredning på ömse sidor. Med denna utgångspunkt har i lagtexten intagits en uttrycklig anvisning att rätten ska inhämta upplysningar om barnet och sökanden.

Ett barn får enligt 6 kap. 6 § socialtjänstlagen inte utan socialnämndens medgivande tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av föräldrarna eller någon annan som har vårdnaden om barnet. Ett sådant medgivande får inte lämnas utan att förhållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna för vård i hemmet är utredda.

Eftersom utredningen sålunda måste föreligga redan hos den socialnämnd som ska yttra sig är det klart att nämnden samtidigt med sitt eget utlåtande bör överlämna utredningen till rätten. I praktiken kommer det alltså att åvila nämnden att skaffa fram upplysningar som behövs för adoptionsärendets prövning.

Sekretess gäller enligt 36 kap. 1 § 1 st. 2 offentlighets- och sekretesslagen hos domstol i ärenden om adoption enligt 4 kap. FB. Socialnämndens prövning av en ansökan om medgivande att ta emot ett visst utländskt barn för adoption kommer normalt att omfatta i stort sett samma omständigheter som allmän domstol har att pröva i adoptionsärendet. Det har dock inte ansetts vara nämndens uppgift att pröva förutsättningarna för adoptionen, se RÅ 1991 ref. 70 .

Ibland kan behov föreligga av att höra även en utländsk socialmyndighet, se JO 1960 s. 61. HD har i NJA 2015 s. 546 uttalat sig om domstolens utredningsskyldighet i ärenden om adoption. HD anförde därvid bl.a. följande (p. 6). Bestämmelsen i förevarande paragraf innebär inte att domstolen saknar utredningsansvar i andra hänseenden. För handläggning av ärenden om adoption gäller också lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Enligt 12 § ska domstolen se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Den utredningsskyldighet som en domstol har enligt ärendelagen varierar beroende på vilken typ av ärende det är fråga om. När det gäller adoptionsärenden kan utredningsskyldigheten variera beroende på om det är fråga om adoption av ett barn eller om det är fråga om en vuxenadoption. Alla ärenden om adoption är emellertid indispositiva på det sättet att domstolen har det slutliga ansvaret för att ärendet blir tillräckligt utrett.

Detta innebär inte att domstolen har en skyldighet att allmänt efterforska förhållanden som kan leda till ett bifall till ansökan. Men om domstolen saknar ett klarläggande i en fråga som är av avgörande betydelse för utgången, bör det ankomma på domstolen att genom materiell processledning söka få till stånd ett sådant klarläggande. Det kan därvid i vissa fall bli nödvändigt att hålla en muntlig förhandling i ärendet. – Sedan utredningen kompletterats i HD meddelade HD tillstånd till adoptionen.

Någon gång kanske yttrande kan inhämtas från någon annan myndighet, till exempel från arbetsmarknads- eller utbildningsmyndigheter. Enligt 2 § 3 st. lagen om internationella rättsförhållanden rörande adoption ska rätten, när den som adoptionen avser är utomnordisk medborgare och 12 år eller äldre, inhämta yttrande från Migrationsverket, se Internationella rättsförhållanden Avd. 1 II.

I målet Pini m.fl. mot Rumänien, dom den 22 juni 2004, har Europadomstolen funnit formerna för adoptionsförfarandet otillfredsställande när det inte förekommit någon verklig kontakt mellan sökandena och barnet före adoptionen och barnet inte heller fått psykologiskt stöd. I målet Todorova mot Italien, dom den 13 januari 2009, har domstolen funnit att en mor, som ännu inte erkänt sitt moderskap, inte hade beretts tillräcklig tid för att yttra sig i adoptionsfrågan.

I målet Moretti m.fl. mot Italien, dom den 27 april 2010, hade familjen Moretti ansökt om adoption av ett barn som bott de första 19 månaderna av sitt liv hos familjen. Innan ansökan prövats hämtades emellertid barnet av polis och lämnades för adoption till en annan familj. Europadomstolen fann att de italienska myndigheternas underlåtenhet att först pröva familjen Morettis adoptionsansökan utgjorde ett brott mot rätten till respekt för familjeliv. Bestämmelsen i andra stycket har kommit till i samband med 1995 års ändringar i FB om barnets rätt att komma till tals. Om stycket kan anföras detsamma som om motsvarande bestämmelse om vårdnad, boende och umgänge i 6 kap., se under 6 kap. 19 § 4 st. Enligt tredje stycket skall även en far eller mor, vars samtycke till adoptionen inte fordras, höras när det kan ske. Motsvarande gäller självfallet förälder enligt 1 kap. 9 §.

I NJA 1966 s. 112 undanröjdes adoption på talan av barnets mor därför att föräldrarna inte hörts trots att det varit möjligt. Bestämmelsen gäller även när barn över 18 år undantagsvis ska adopteras. Om adoptivbarn adopteras, ska detta i stället gälla den eller de förra adoptivföräldrarna eller, om make adopterat andra makens barn, envar av makarna. Det är alltså i dessa fall, förenklat uttryckt, adoptivföräldrarna som ska höras i stället för de biologiska föräldrarna.

Om barnet har särskild förmyndare vars samtycke inte krävs, ska också denne höras. I fråga om adoption av barn vars föräldrar inte är gifta kan det vara lämpligt att höra den som uppgetts vara far till barnet när faderskapet ej är fastställt, eventuellt avvakta faderskapets fastställande, jfr NJA 1967 s. 257 . Motsvarande gäller föräldraskap 1 kap. 9 §.

Europadomstolen har understrukit att med hänsyn till barnets bästa får bandet mellan barnet och den biologiska familjen upplösas endast under exceptionella omständigheter och att allt måste göras för att bevara personliga relationer och, om och när det går, återskapa familjen.

I målet Aune mot Norge, dom den 28 oktober 2010, hade Lise Aunes son fosterhemsplacerats under sitt första levnadsår på grund av föräldrarnas drogmissbruk och misstankar om misshandel. Familjehemsföräldrarna tilläts adoptera honom i sjuårsåldern. Lise Aune motsatte sig adoptionen. I detta fall hade barnet inga verkliga band till sina biologiska föräldrar men däremot en nära relation till sina familjehemsföräldrar. Lise Aune var oförmögen att ta hand om sonen och hon hade accepterat att det var i sonens intresse att fortsätta att leva tillsammans med familjehemsföräldrarna. Dessa var dessutom beredda att även efter adoptionen tillåta Lise Aune att upprätthålla en personlig relation till sonen. Domstolen hyste ingen tvekan om att åtgärderna överensstämde med barnets önskningar. Beslutet att tillåta adoptionen hade grundats på relevanta och tillräckliga skäl och varit proportionerligt i förhållande till syftet att skydda barnets bästa.

I målet A.K. och L. mot Kroatien, dom den 8 januari 2013, hade A.K. fråntagits sina föräldrarättigheter i en process, där hon trots ett lindrigt förståndshandikapp inte hade varit representerad. Innan hon hade fått en begäran om återfående av sina föräldrarättigheter prövad blev hennes son L. bortadopterad. Eftersom hon var berövad sina föräldrarättigheter informerades hon inte om att hennes son skulle adopteras bort och hördes inte heller under adoptionsförfarandet. Europadomstolen fann att detta innebar ett brott mot hennes rätt till respekt för sitt familjeliv.

I målet S.H. mot Italien, dom den 13 oktober 2015, hade den klagande moderns tre söner omhändertagits av de sociala myndigheterna och placerats i tre olika familjehem. Italiensk domstol hade därefter förklarat att barnen kunde adopteras bort. Europadomstolen fann att den senare åtgärden stred mot klagandens rätt till familjeliv, eftersom andra, mindre ingripande åtgärder stod till buds för att tillvarata barnens bästa och bevara familjebandet.

Källa:
Walin, Singer & Vängby,
Föräldrabalken (2017-05-23, Zeteo), kommentaren till 4 kap. 10 §.

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt.

Annons

Veckans Fråga

Får sambon adoptera flickan?









Min vän har ensam vårdnad om sin dotter. Pappan finns med i bilden men är rent ut sagt oduglig. Flickan har en styvpappa som är toppen. Nu har mamman fått cancer. Kan hon adoptera bort flickan till sambon så att flickan blir kvar med sina syskon och i den familj hon är van vid om det inte går bra för mamman?

Svar:

Det framgår inte av din fråga hur gammal din väns dotter är men jag kommer nedan utgå från att dottern är minderårig. Adoption regleras i 4 kap. föräldrabalken (FB). Om barnet är över tolv år ska det som huvudregel inte adopteras om det motsätter sig adoption, 4 kap. 5 § FB. Om barnet är under 18 år måste även föräldrarnas samtycke till adoptionen lämnas, 4 kap. 5 a § FB. I andra stycket samma paragraf finns dock undantaget att sådant samtycke inte krävs av den som inte har vårdnad eftersom den föräldern inte har del i det juridiska ansvaret.

Om din vän har ensam vårdnad om sin dotter innebär det således att din vän också har det juridiska ansvaret över dottern. I detta juridiska ansvar omfattas bland annat frågan om adoption. Man ska dock enligt huvudregeln vara gift eller registrerad partner för att få adoptera sin makes barn, 4 kap. 3 § FB. Detta kallas ibland styvbarnsadoption.

Att vara sambo räcker normalt inte, 4 kap. 4 § FB. Utgångspunkten torde förvisso vara att en sambo enskilt kan adoptera den andre sambons barn eftersom 4 kap. 3 § FB enligt ordalydelsen inte omfattar sambor. Konsekvensen av en sådan adoption torde dock bli att de rättsliga banden då upphör mellan den biologiska föräldern, alltså i detta fall din sjuka vän, och barnet (4 kap. 8 § FB).

En lämplighetsprövning ska alltid ske vid prövningen av en adoption och hänsyn ska tas till barnets vilja, 4 kap. 6 § FB. Vidare ska även principen om barnets bästa alltid beaktas i alla frågor som rör barn.

Prio Advokatbyrå