Förvaltningsrätten i Linköping

2013-02-27
Mål nr 490-13

Referat 

Bakgrund

Socialnämnden beslöt att inte lämna en kvinna medgivande att ta emot ett barn med hemvist utomlands för adoption. Som skäl för beslutet anfördes bland annat följande. Kvinnan var 43 år gammal vid ansökningstillfället. Trots att hon ger ett klokt intryck, har hon uppnått en för hög ålder. Enligt socialstyrelsens riktlinjer får den eller de som vill adoptera var högst 42 år då ansökan hos socialnämnden görs.

Om. sökanden har fyllt 42 år vid ansökningstillfället, bör utredaren klargöra om det finns särskilda omständigheter som kan vara av betydelse för helhetsbedömningen av om sökanden är lämpad att adoptera. Sådana omständigheter kan bl.a. vara att sökanden har en relation till det barn som ansökan avser, att det ena parten är något över 42 år eller att ansökan avser adoption av ytterligare ett barn i familjen.

Ingen av dessa omständigheter rådde i kvinnans fall. Med stigande ålder ökar risken för att drabbas av en svår sjukdom som i sin tur kan påverka möjligheter till ett gott föräldraskap. Det har ibland förts fram att man skulle kunna acceptera en högre ålder hos adoptivföräldrar om de önskar adoptera ett äldre barn. I förarbetena påpekade dock regeringen att en hög ålder hos adopterade barn är en riskfaktor som kräver extra kompetenta och starka föräldrar. Kvinnans ansökan avslogs med hänvisning till hennes ålder.

Kvinnan överklagade till förvaltningsrätten och anförde bland annat följande. Det finns inte någon lagfäst övre åldersgräns i Sverige för att adoptera ett barn. Nämnden har tidigare beslutat att strikt följa socialstyrelsens allmänna råd bland annat angående övre åldersgräns på en sökande. Enligt dessa råd bör inte sökanden vara över 42 år gammal. Hon anser att nämnden gjorde orätt när nämnden beslutade på förhand att tolka rekommendationerna bokstavligt och i praktiken tolkade dessa som bindande föreskrifter.

Ett yttrande från Sveriges Kommuner och Landsting motsäger en sådan l strikt tolkning. I yttrandet uppmärksammas sökandes biologiska ålder och anges att det finns så pass stora variationer i en människas biologiska ålder att man ska ta hänsyn till sökandes ålder från medicinskt, psykologiskt och socialt perspektiv. Från samma yttrande följer att vad som är barnets bästa är individuellt från barn till barn och beroende på situation som ett barn befinner sig i.

Kvinnan är övertygad om att hon har mycket att ge till ett barn som annars skulle få leva på ett barnhem. Hon är inte den första som ifrågasätter de fasta åldersgränser som finns i de allmänna råden. Hon upplevde att det inte gjordes en helhetsbedömning från socialkontorets sida i hennes utredning, som är för barnets bästa. Istället generaliserade man; i praktiken innebär det att socialkontoret använder sig av en fast åldersgräns som går vid 42 års ålder.

Kvinnan kontaktade nämnden om möjlighet att adoptera i juli 2011, två månader efter att hon hade fyllt 43 år. Först fick hon svaret att alla var på semester och att det var svårt att boka tid. I augusti 2011 fick hon information att det var fullbokat på föräldrautbildningen och att hon skulle vänta till vintern. Kvinnan bad handläggare att ändå anmäla henne till föräldrautbildningen.

Kvinnan uppger sig vara vid god hälsa, hennes psykologiska, pedagogiska och sociala förmågor nämns även i utredningen. Hennes bröder och svägerskor är yngre än hon, de är under 40 år. Det finns också vänner och släktingar i hennes omgivning som just har fått barn. Det finns flera personer i hennes nätverk som hon litar på och som kan agera som "extra vuxna" om det behövs. De kan fylla barnets behov av fysisk, socialt och emotionellt stöd, även om det inte behöver vara en partner till henne.

Kvinnan har hon valt bort insemination på en klinik i Danmark med hänsyn till så många föräldralösa barn som redan finns i världen. Hon har rest på semester, bland annat till Goa. Där kunde hon se spädbarn liggande på presenningar intill högtrafikerade vägar.Kvinnan har mycket svårt att förstå att hon nekas att hjälpa ett barn när nöden är stor i världen.

Socialnämnden vidhöll sitt beslut.

Förvaltningsrätten

Kvinnan är född och uppvuxen i sin hemstad. Hon växte upp med både sina föräldrar och två yngre bröder; uppväxten beskrivs som harmonisk med nära relationer med släkten på moderns och faderns sida. Föräldrarna hade fasta arbeten. Kvinnan utbildade sig till lärare och har ett fast arbete. Hon bor i en lägenhet i stadens centrum med närhet till kommunikationer, affärer med mera. Hon mår bra och motionerar regelbundet. Hennes främsta intresse är fotografi.

Hon står i nära kontakt med sin familj och omgivning. Hon har haft längtan att bli förälder till ett barn under en lång tid. Cecilia har genomgått utbildning för blivande adoptivföräldrar och där erhållit exempel på olika barns identitetsutveckling. Det finns referenser av vänner och släkt om Cecilia: omdömet är positivt, hon beskrevs som stabil, trygg och varm person.

Domskäl 

11 kap. 2 § SoL stadgar att när åtgärder rör barn ska det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Av 6 kap. 12 § SoL framgår följande. Ett barn med hemvist utomlands får inte utan socialnämndens medgivande tas emot i syfte att adopteras av någon som inte är barnets förälder eller har vårdnaden om barnet. Medgivande ska inhämtas innan barnet lämnar det land där det har sitt hemvist. Medgivande får lämnas endast om den sökande är lämpad att adoptera. Vid den bedömningen ska särskild hänsyn tas till sökandens kunskaper och insikter om adoptivbarn och deras behov och den planerade adoptionens innebörd, sökandens ålder, hälsotillstånd, personliga egenskaper och sociala nätverk. Sökanden ska vidare ha deltagit i av kommunen anvisad föräldrautbildning inför adoption.

I förarbetena (prop. 2003/04:131 s. 60 f och s. 87) uttalas följande. Utgångspunkten i ett resonemang om en övre åldersgräns måste, enligt regeringen, vara det okända barnets bästa. Ur detta perspektiv är det av vikt att föräldrarna inte har en alltför hög ålder i förhållande till barnets ålder när barnet anländer till det nya hemmet. Föräldrarna ska under åtskilliga år framåt ha styrka och flexibilitet att möta barnets speciella behov.

Regeringen delar i mångt och mycket utredningens synpunkter om vilken övre åldersgräns som bör tillämpas, men anser att flexibiliteten i bedömningarna riskerar att minska om åldersgränsen slås fast i lag. En riktpunkt bör vara att den som söker medgivande är högst 42 år vid ansökan, men det kan finnas skäl att göra en annan bedömning i det enskilda fallet. Varje enskilt fall måste avgöras efter en sammanvägning av samtliga omständigheter i just det fallet. Ett exempel på en situation då det kan. finnas skäl att frångå riktpunkten är då det är fråga om adoption av ytterligare barn i familjen och sökanden ligger strax över åldersgränsen.

l RÅ 1995 ref 67 har Högsta Förvaltningsdomstolen prövat frågan om internationell adoption där en ensamstående sökande vid ansökningstillfället har överskridit 42-åldersgräns. En 45-årig ensamstående kvinna erhöll medgivande med hänvisning barnets bästa och omständigheterna i övrigt. Kammarrätten i Göteborg har i ett mål (nr 3951-10) ett par lämnat par medgivande när de vid sin senaste ansökan var 44 respektive 43 år gamla. Med barnets bästa som utgångspunkt ansåg kammarrätten att makarnas ålder inte utgjorde hinder för att anse dem som lämpliga adoptivföräldrar.

Förvaltningsrättens bedömning

Frågan i målet är om kvinnans ålder föranleder ett hinder att anse henne som en lämplig adoptivförälder, hon hade fyllt 43 år vid ansökningstillfället.

I RÅ 1995 ref 67 uttalas att ett generellt medgivande att ta emot ett barn för adoption i allmänhet inte bör ges till personer över 45 år. Sitt beslut att bevilja medgivande till adoption för en sökande som har överskridit 42- åldersgränsen, motiverade Högsta Förvaltningsdomstolen med följande: "Frågan är då om sökanden, som numera fyllt 45 år, har en personlig lämplighet och en social situation som är sådan att den kompenserar hennes ålder.

Av utredningen framgår att sökanden lever under ordnade förhållanden. Hennes personliga egenskaper får anses uppväga hennes från adoptions synpunkt höga ålder. Av utredningen framgår bland annat att kvinnan sedan många år har en heltidsanställning och att hon genom sin yrkesroll har en bred erfarenhet av barn och ungdomar med olika ursprung, personligheter och förutsättningar. Hon lever under stabila personliga och ekonomiska förhållanden, hon har ett tryggt socialt nätverk samt goda erfarenheter och insikter i vad det innebär att vara adoptivförälder. Hon har ett gott hälsotillstånd vilket styrks av läkarintyg.

Mot denna bakgrund, och att hon står högt upp på väntelistan för att få ett besked om ett barn, skulle väntetiden innebära att hon kommer att vara vid 45 års ålder när barnet anländer. Betydelsen av hennes ålder vid tidpunkten för ansökan om medgivande bör också, enligt förvaltningsrättens mening, bedömas mot denna bakgrund.

Vid en samlad bedömning och med hänsyn till barnets bästa, finner förvaltningsrätten att det i det aktuella fallet föreligger särskilda skäl att frångå uttalad riktlinje i fråga om ålder och att kvinnans ansökan inte ska avslås på angiven grund. Det får ankomma på nämnden att pröva om kvinnan uppfyller lämplighetskravet i övrigt och i så fall ta ställning till om ett medgivande bör begränsas i förhållande till den angivna tiden i 6 kap. 12 § fjärde stycket SoL.

Överklagandet ska således bifallas på sätt att nämndens beslut ska undanröjas och ärendet återförvisas för ny bedömning.

Socialnämnden överklagade till kammarrätten.


Kammarrätten i Jönköping
2013-06-19
Mål nr 729-13

Socialnämnden anförde

Ingen av de särskilda omständigheter som ska vara uppfyllda för att ett medgivande ska kunna ges när sökanden fyllt 42 år vid ansökningstillfället föreligger i kvinnans fall. Ett medgivande för henne innebär i realiteten att hon kan komma att adoptera ett barn och vara 46 år fyllda, eftersom ett medgivande endast kan ges på två år enligt 6 kap. 12 § socialtjänstlagen. En så pass hög ålder är inte i överensstämmelse med Socialstyrelsens riktlinjer.

I rättsfallet RÅ 1995 ref. 67 medgavs en 45-årig kvinna tillstånd till adoption. Till bilden hör emellertid att kvinnan utan medgivande mottagit ett adoptivbarn, som hon vid tiden för Högsta förvaltningsdomstolens prövning under mer än sex månader haft i sin vård. Kvinnan

Kvinnan anförde

I över tio års tid har hon arbetat för Linköpings kommun som lärare för hundratals grundskolebarn, Under dessa år har hon varit mentor för närmare åttio olika barn, varav två adoptivbarn. Till skillnad från många andra nyblivna föräldrar har hon redan mer än tio års daglig erfarenhet av barns och tonåringars olika sätt att agera. Det gör henne väl förberedd att möta barnets identitetsutveckling. Utöver tiden som lärare har hon under cirka åtta års tid arbetat som vikarierande vårdbiträde inom äldreomsorgen.

Enligt "logiken" i de allmänna råden skulle det göra henne mer lämpad som adoptivförälder om hon haft en yngre man, när ansökan lämnades in. Hennes sociala nät borde kunna uppväga att hon i nuläget inte har en partner. De allmänna rådens formuleringar är snudd på åldersdiskriminerande. I rättsfallet RÅ 1995 ref. 67 ansågs en kvinnas personliga egenskaper och sociala situation uppväga hennes ålder, 45 år. Av socialkontorets utredning framgår att hon själv anses vara lämplig på dessa punkter.

Domskäl

Kvinnan var vid tidpunkten för ansökan om medgivande till internationell adoption 43 år. I förarbetena ges exempel på situationer då det kan finnas skäl att frångå riktpunkten om 42 år för art medgivande ska ges (prop. 2003/04:131 s. 60 f och s. 87). Ett exempel är, i det fall det är ett par som ansöker om medgivande, att en av sökandena är något äldre än 42 år. Ett annat exempel är adoption av ett syskon. Ytterligare ett exempel är adoption av ett känt barn såsom exempelvis släktingbarn eller sommarbarn. Ingen av dessa situationer föreligger i kvinnans fall.

Kvinnan har anfört att hon är mycket väl lämpad som adoptivförälder och har bland annat hänvisat till rättsfallet RÅ 1995 ref 67. Omständigheterna i detta fall var dock, som nämnden påpekat, säregna på så sätt att kvinnan utan medgivande mottagit ett adoptivbarn, som hon vid tiden för förvaltningsdomstolens prövning under mer än sex månader haft i sin vård. Kammarrätten anser därför att rättsfallet inte kan läggas till grund för uppfattningen att personliga egenskaper och social situation generellt kan anses vara sådana särskilda skäl att undantag från riktpunkten gällande ålder kan medges (jfr RÅ 2007 ref 74).

Även med hänsyn tagen till de personliga egenskaper kvinnan framhållit och vad som i övrigt framkommit om hennes sociala situation anser kammarrätten att hennes ålder är av avgörande betydelse för bedömningen och att denna utgör hinder mot att anse henne lämplig som adoptivförälder.

Nämndens överklagande ska således bifallas och dess beslut att avslå ansökan fastställas.

Om Familjerätt på Nätet

Familjerätt på nätet är en privat webbplats med syfte att sprida information om de familjerättsfrågor som handläggs av socialtjänsten.

Om du behöver få kontakt med familjerätten - kontakta socialtjänsten där du bor. 

Tomas Törnqvist
Ansvarig utgivare
Socionom, medlare, utbildare och konsult. Verksam sedan 1987 inom socialtjänstens IFO, med inriktning på familjerätt.

Annons
Annons

Veckans Fråga

Kan jag skriva en fullmakt för en viss tid?









Jag har ensam vårdnad om min 12-åring. Vill pga utlandsvistelse ha gemensam vårdnad med pappan och vi är överens. Familjerätten säger jag måste skriva avtal här på konsulatet. Men nu ska jag flytta till tredje land så familjerättens papper hinner inte komma fram. Kan jag i stället skriva en egen fullmakt med två vittnen till pappan på obestämd eller viss tid så han kan ta beslut angående skola, sjukvård etc.?

Svar:

Vårdnaden kan inte överlåtas på viss tid, men en fullmakt kan skriva på viss tid. Du behöver inte bevittna den, men det skadar inte. Att låta vittnen till en sådan sak görs framförallt för att säkra bevisning för framtida domstolstvist, men det är inget krav.

Även om jag förstår att detta svar riskerar att komma dig tillhanda för sent så föreslår jag att du låter familjerätten skicka pappren till dig via e-post. Så skriver du ut, undertecknar dem och låter konsulatet skicka dem till familjerätten, alternativt att du skickar dem själv till familjerätten så får barnets pappa gå dit och skriva på dem.

Prio Advokatbyrå